"Hela mig Herre, sÄ blir jag helad, frÀls mig, sÄ blir jag frÀlst."

"Han skall lÄta rÀttfÀrdighetens sol gÄ upp med lÀkedom under sina vingar" Malaki 4:2

Vi blir aldrig fĂ€rdiga med frĂ„gan om hĂ€lsa, helande och helbrĂ€gdagörelse. Det fortsĂ€tter att vara en tung lyftesten, det förblir en kĂ€lla till diskussion pĂ„ knivseggen och fĂ„ saker skadar relationer sĂ„ djupt som överdrifter och ohĂ„llbara löften inom detta Ă€mne. Konstigt vore det annars. VĂ„r hĂ€lsa, vĂ„r livs framgĂ„ng och vĂ„r egen tillvaro bestĂ€ms ju av hur kroppen mĂ„r. Allt sjĂ€len vill stöter ju pĂ„ patrull om kroppen inte kan det vi vill. SĂ„ det Ă€r naturligt att vi anlĂ€gger ett perspektiv med vĂ„r kropp som utgĂ„ngspunkt.

Det Àr naturligt, men i grunden fel. För den samlade bilden om vÄra kroppar Àr inte den att det Àr vÄr fysiska status som betyder mest. Vi Àr inte vÄr kropp. Vi bor i ett tillfÀlligt tÀlt. Vi Àr till vÄr jordiska form underlagda den jordiska verklighet som sÄ entydigt beskrivs i hela Bibeln. Av det skÀlet Àr sjukdom i alla former i första hand inte ett andligt probem utan ett naturligt, och det Àr inom det naturliga omrÄdet som lÀkedom i första hand skall sökas för ett fysiskt tillstÄnd. MÄnga gÄnger borde förbön med handpÄlÀggning föregÄs av en vitaminkur. Och eller en ordentlig maning till att leva sunt.

Det finns uppenbart sjukdom som har övernaturliga dimensioner. SÄ har Jesus lÄtit oss veta att en kvinna som haft 'blodgÄng' varit bunden av Satan under 18 Är. Lukas 13:16 Men det Àr inte genom att driva ut en ond ande som hon blir botad. Sjukdom fÄr dock ibland sÄdan plats hos oss att vi blir vÄr sjukdom och sÄ identifierar oss med den att vi saknar förmÄga att skilja pÄ kroppens tillstÄnd och vÄr egentliga personlighet. DÄ har vi satt kroppen över allt annat. Det Àr ett synnerligen allvarligt lÀge. Kroppen tar vÄr inre mÀnniska till gisslan och lÄter oss veta att innan vi blivit friska Àr vi inte Guds barn.

Det bibliska helhetsperspektivet ger inte vid handen att sjukdom kommer frÄn Satan. DÀremot Àr det uppenbart att Satan utnyttjar kroppens vedermödor som en vÀg till att förmÄ oss att förbanna Gud. LÀs Jobs bok kap 1-2 sÄ ser du hur det kan vara möjligt.

UtgÄngspunkten för allt jordiskt lidande Àr detta:

"Jag menar att den hĂ€r tidens lidanden inte kan jĂ€mföras med den hĂ€rlighet som ska uppenbaras och bli vĂ„r. SjĂ€lva skapelsen vĂ€ntar och lĂ€ngtar efter att Guds barn ska uppenbaras. Skapelsen har ju blivit underlagd förgĂ€ngelsen, inte av egen vilja utan genom honom som la den dĂ€runder. ÄndĂ„ finns det ett hopp om att Ă€ven skapelsen skall befrias frĂ„n sitt slaveri under förgĂ€ngelsen och nĂ„ fram till Guds barns hĂ€rliga frihet. Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och vĂ„ndas." Rom 8:18-22


Villkoren för alla mĂ€nniskor Ă€r de samma. Vi lever i en skapelse som Ă€r pĂ„ vĂ€g mot sin undergĂ„ng, vĂ„ra kroppar inbegripna. Kroppen Ă€r tempel, men inte Gud. Kroppen Ă€r bostad och fordon, verktyg och medel, men den Ă€r inte ande och inte sjĂ€l. Vi har en skatt i ett lerkĂ€rl.  KĂ€rlet kan bara brista nĂ€r det gĂ„tt sitt antal varv till brunnen. SĂ€ttet pĂ„ vilket detta kĂ€rl nĂ„r sin "sista förbrukningsdag" Ă€r bland annat sjukdom. Som drabbar oss av flera olika skĂ€l.

1) I en sönderfallande vĂ€rld störs det som frĂ„n början var utan brist och fel undan för undan och ansamlingen av defekter ger större och större utslag i hela vĂ€rlden. Genetiska defekter medför ofĂ€rdighet redan frĂ„n moderslivet. En förstörd miljö ökar belastningen pĂ„ organismen med effekter som vĂ„r biologi inte Ă€r skapad för och inte heller kan anpassas till. Som kollektiv Ă€r vi utan undantag under denna "förbannelse" Se 1 Mos 3:17f  "Till Adam sade han: "Du lyssnade pĂ„ din hustru och Ă„t av trĂ€det som jag befallde dig att inte Ă€ta av. DĂ€rför skall marken vara förbannad för din skull. Med möda skall du livnĂ€ra dig av den sĂ„ lĂ€nge du lever. Törne och tistel ska den bĂ€ra Ă„t dig och du ska Ă€ta av markend örter. I ditt anletes svett skall du Ă€ta ditt bröd tills du vĂ€nder Ă„ter till jorden för av den öÀr du tagen. Jord Ă€r du och jord ska du Ă„ter bli."

2) FörutsĂ€ttningen för ett liv i hĂ€lsa Ă€r ocksĂ„ en relation till den skapare som tillika Ă€r skapelsens ende och rĂ€ttmĂ€tige Ă€gare. För kroppen Ă€r trots sin begrĂ€nsning och sĂ€kra framtida undergĂ„ng fortfarande "till för Herren". 1 Kor 6:12-13 "Allt Ă€r tillĂ„tet för mig, men allt Ă€r inte nyttigt. Allt Ă€r tillĂ„tet för mig, men jag skall inte lĂ„ta nĂ„got ta makten över mig. Maten Ă€r till för magen och magen för maten, men bĂ„da skall Gud göra slut pĂ„. Men kroppen Ă€r inte till för omoral utan för Herren, och Herren för kroppen. Gud har uppvĂ€ckt Herren och genom sin makt skall han uppvĂ€cka oss." BĂ„de vad vi Ă€ter och hur vi lever har sĂ„ledes betydelse för hĂ€lsa och vĂ€lmĂ„ende under tingens beskaffenhet. Och hĂ€r Ă€r det riktigt allvarliga: Om Gud och Guds uppenbara vilja inte tas in i livsekvationen Ă€r sjukdomar nĂ€stan garanterade: "Han sade: "Om du hör Herren din Guds röst och noga lyssnar till hans bud och hĂ„ller alla hans stadgar, ska jag inte lĂ€gga pĂ„ dig nĂ„gon av de sjukdomar som jag lade pĂ„ egyptierna, för jag Ă€r Herren din lĂ€kare." 2 Mos 15:26  Notera: detta Ă€r första gĂ„ngen som sjukdom och lĂ€kedom berörs samtidigt i Guds folks historia. Och det handlar inte om lĂ€karens ingrep nĂ€r sjukdom redan intrĂ€ffat utan om profylaktisk lĂ€kekonst. Lev rĂ€tt, gör rĂ€tt och en mĂ€ngd sjukdomar som drabbar dem som gör motsatsen kommer inte att drabba dig.

UnderlÄt att Àta rÀtt och du blir sjuk. UnderlÄt att vara tacksam och mat tar makten över dig. (somliga, skriver Paulus, har sin mage till sin Gud.)
Tillför kroppen vad den inte behöver och du blir garanterat sjuk pÄ olika sÀtt, förr eller senare.
Ät mer Ă€n du behöver och du blir fet och orörlig och hamnar i riskzonen för diverse skörlevnadsjukdomar.


Hmm? Och nÀr allt detta drabbar oss söker vi inte först att ÄtgÀrda felen utan hoppas pÄ ett under till ny hÀlsa, utan att Àndra vÄra vanor? Jag har besökt ett antal möten med helande tjÀnst. Jag har hittills aldrig sett en enda av dessa mirakelarbetare ta redan pÄ nÄgot om patientens bakgrund, livsvanor och möjliga liv i olydnad under Guds ordning. Och utan undantag dör alla dessa mirakelverkare förr eller senare av nÄgon sjukdom eller annan allvarlig skada. Oavsett bekÀnnelse!

3) Direkt personlig synd gĂ„r ibland i arv till barn och barnbarn i tredje och fjĂ€rde led. En del synder nedĂ€rvs. Men inte alla. Vid nĂ„got tillfĂ€lle avslutar  Jesus sitt helande verk med att sĂ€ga: "GĂ„ nu och synda inte mera, pĂ„ det att inte nĂ„got vĂ€rre mĂ„ ske dig."Joh 5:14  Varningen Ă€r befogad enbart om hans tidigare lidande var orsakat av hans egen synd.  Vid andra tillfĂ€llen har en mĂ€nniskas lidande dock inte alls med hans eget eller hans förĂ€ldrars synder att göra. Se Johannes 9 1-3 "NĂ€r Jesus kom gĂ„ende sĂ„g han en man som varit blind frĂ„n födelsen. Hans lĂ€rjungar frĂ„gade "Rabbi, vem har syndat sĂ„ att han föddes blind? Han sjĂ€lv eller hans förĂ€ldrar?" Jesus svarade:"Det Ă€r varken han eller hans förĂ€ldrar som har syndat, utan detta har skett för att Guds verk skulle uppenbaras pĂ„ honom."

SÄledes: vi Àr alla pÄverkade av tingens tillstÄnd i vÀrlden.

Av skrifternas samlade vittnesbörd ser vi alltsĂ„ att vi lider fysiskt av olika skĂ€l. Med fĂ„ undantag kommer vi alla dö fysiskt dĂ€rför att vĂ„ra kroppar inte lĂ€ngre kan hĂ„lla sjukdom och lidande i fysisk form ifrĂ„n oss. Ingen dör fullt frisk. Att inse att vi inte Ă€r undantagna frĂ„n nĂ„got av dessa skĂ€l Ă€r nödvĂ€ndigt. NĂ€r förkunnare menar sig veta att för oss som Ă€r frĂ€lsta sĂ„ gĂ€ller inte dessa begrĂ€nsningar utan vi kan Ă„beropa ett fullstĂ€ndigt Ă„terstĂ€llande till paradisisk fullkomlighet redan hĂ€r under jordelivet sĂ„ talar de mot bĂ€ttre vetande i direkt motsĂ€ttning mot det som Ă€r skrivet. Oftast försvarar de denna instĂ€llning med att citera Jesaja 53: 4-5 "Men det var vĂ„ra sjukdomar han bar, vĂ„ra smĂ€rtor han tog pĂ„ sig, medan vi sĂ„g honomsom hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han blev genomborrad för vĂ„ra brott, slagen för vĂ„ra synder. Straffet blev lagt pĂ„ honom för att vi skulle fĂ„ frid, och genom hans sĂ„r vi helade." 

Till yttermera visso citeras detta ett par gĂ„nger om  i NT  och kopplas varje gĂ„ng samman med Messias verk för oss. Dels hos Matteus  i kap  8 som direkt pĂ„följd av ett helande-under dĂ€r mĂ„nga blev botade: " för att uppfylla det profeten Jesaja sagt", dels hos Petrus i hans första brev: 2:24"Han bar vĂ„ra synder i sin kropp pĂ„ korsets trĂ€d för att vi skulle dö bort frĂ„n synderna och leva för rĂ€ttfĂ€rdigheten. Genom hans sĂ„r Ă€r ni helade." Men notera detta: vad menas med 'mitt folks skada' i Gt? Vad Ă€r det för sjukdom som lagts pĂ„ honom? Alla vĂ„ra blir svaret dĂ„. Men inte frĂ€mst de personliga fysiska utan de lĂ„ngt mer övergripande och allvarliga som innebĂ€r vĂ„ra synder som skiljer oss frĂ„n Gud. De fysiska sjukdomar som drabbar oss har aldrig mer Ă€n tillfĂ€llig karaktĂ€r Ă€ven om de Ă€r livslĂ„nga. De sĂ€ger ingenting om vĂ„r eviga status. Kroppen Ă€r underlagd förgĂ€ngelsen och sjukdomen kan bara bidra till sĂ€ttet vi avslutar det fysiska livet pĂ„. Ingen hĂ€lsokost i vĂ€rlden kan förhindra att kroppen tar slut och att vi dör!  Men det som Ă€r vĂ„r verkliga skada Ă€r den som berör evigheten. Den som skiljer oss frĂ„n Gud. Det sĂ€gs aldrig om fysisk sjudom eller svaghet eller brist att den skulle kunna skilja oss frĂ„n Gud. TvĂ€rtom, det Ă€r en helt annan skada som Ă€r vĂ„rt verkliga problem och som bara botas genom Hans sĂ„r. 

NĂ€r Messias kom Ă„tföljdes hans förkunnelse om Guds rike av tecken och under, av helanden och av mirakulösa tillfrisknanden. Samma dynamik fortsĂ€tter vara verksam genom apostlarna och profeterna och pĂ„ alla nya missionsfĂ€lt verkar denna makt Ă„terigen. Dess syfte Ă€r mindre att tillfĂ€lligt förbĂ€ttra mĂ€nniskors liv, ty de dör alla förr ellser senare i allafall, Ă€n att bekrĂ€fta och verkstĂ€lla det goda budskapets karaktĂ€r. Hos de som blir helade Ă€r det dock inte sjĂ€lvklart att de fortfar att vara Guds tjĂ€nare och vittnen om sanningen. Tio spetĂ€lska blir helade, bara en Ă„tervĂ€nder med tacksamhet. Lukas 17:12-19 (Ett helande som bara ger syndaren möjlighet att fortsĂ€tta synda Ă€r knappast ett fullbordat helande. För ihop med helandet hör alltid ocksĂ„ frĂ€lsningen.  "GĂ„ och synda inte mer.!") Rubriken för denna blogtext Ă€r hĂ€mtad frĂ„n Jeremia 17 och som ni ser stĂ€lls helande och frĂ€lsning i paritet med varandra.

Helande utan frĂ€lsning Ă€r dĂ„ visserligen humanitĂ€rt bistĂ„nd av hög klass och vĂ„r ofattbart skickliga sjukvĂ„rd Ă€r bortom all diskussion ett av mĂ€nsklighetens största bedrifter. Men ur vĂ„rt perspektiv Ă€r helande till fortsatt synd inte vare sig human eller meningsfull. Den som fĂ„r hĂ€lsan Ă„ter för att Ă„ter riskera den genom att  Ă„nyo leva sĂ„ att han förlorar den har blivit synnerligen illa lurad.

Blev alla helade?

De som hĂ€vdar att Jesaja 53  frĂ€mst och bokstavligen skall förstĂ„s inom ramen för kroppens helande citerar ofta och gĂ€rna alla texter som lĂ„ter pĂ„skina att Jesus helade alla. Och de finns verkligen en lĂ„ng rad sĂ„dana. SjĂ€lva begreppet frĂ€lsning kopplas ihop med att "de  lama gĂ„r, de blinda fĂ„r sin syn och de spetĂ€lska blir helade."Matt 10:8, 11:5,  12:15 Lukas 4:27  Luk 4:40  osv och slarvar man sig genom NT sĂ„ fĂ„r man intrycket att alla helades dĂ€rhelst Jesus drog fram. Men dĂ„ mĂ„ste man slarvlĂ€sa.
NÀr enligt Johannes kap 5 Jesus möter mannen vid den sköna porten vid Betesda dammen Àr det bara en av alla de halta och lytta som blir helad dÀr och dÄ.
Vid templet i Jerusalem lades halta lytta och andra ofĂ€rdiga ut för att tigga almosor. Jesus hade passerat dem ett stort antal gĂ„nger utan att hela nĂ„gon av dem. Det var Petrus och Johannes som bad den lame fĂ€sta sin blick pĂ„ dem och helade honom, inga andra, den gĂ„ngen. Att helande Ă€r en del av vĂ„r förkunnelse beror pĂ„ att Ă€ven kroppen fĂ„r vĂ€lsignelse om mĂ€nniskan försonas med Gud. Men det  fysiska  helandet garanterar inte att det sker. "Ni var som vilsna fĂ„r, men nu har ni vĂ€nt om till era sjĂ€lars herde och vĂ„rdare." 1 Pet 2:25  DĂ„ har ett verkligt hel-helande Ă€gt rum. Inte förr.

Nej, det Ă€r inte sant att alla blev helade ens under Jesu tid. Det Ă€r sant att mĂ„nga som helades försvann utan att fĂ„ sina synder förlĂ„tna. Det Ă€r sant att tusentals upplevde underverk utan att det ledde till frĂ€lsande tro. Under och tecken Ă„tföljer dem som tjĂ€nar med de gĂ„vor som Herren ger, men det finns ingen garanti för att de som efterföljer under och tecken i tron om att det Ă€r dessa som skall rĂ€dda dem nĂ„gonsin kommer till den frid med Gud som löser deras stora skada. Jer 6:14 "De tar det lĂ€tt med att bota mitt folks skada och sĂ€ger "allt Ă€r vĂ€l. allt Ă€r vĂ€l!" Men allt Ă€r inte vĂ€l." 

En viktig insikt om Jesu helande Àr att hans handlingar Àr kopplade till mÀnniskors tilltro till honom.
"Ske dig sÄsom du tror", "Din tro har hjÀlpt dig" etc.Ibland Àr det inte ens patienten sjÀlv som uttrycker tro utan andra omkring honom. "NÀr han sÄg deras tro botade han den sjuke". Men dÀrtill kommer ocksÄ: "Han kunnde inte göra nÄgra kraftgÀrningar ibland dem för de trodde inte pÄ Honom." Att det sÄledes finns en koppling mellan helandet och mÀnniskors tro kan inte förnekas. Men det skiljer sig milsvitt frÄn förestÀllningen att "man skall ta ut sitt helande i tro och sedn vÀnta pÄ att miraklet hÀnder". NT kÀnner inte till nÄgon 'förskottstro'. Alla som trodde blev helade vid mötet med Jesus eller Jesu ord, inte sju Är senare. Att pÄstÄ sig ha ett helande fast sjukdomen entydigt har makt över hela kroppen Àr falsk marknadsföring och förblir en lögn oavsett 'andliga' förtecken.

HĂ€r syns det mig som om helandefrĂ„gan fĂ„tt en olycklig bindning till vĂ„r tids egocentriska vĂ€rldsbild. Guds frĂ€lsning, Guds shalom gĂ€ller hela jorden. Den Ă€r inte i första hand en frĂ„ga om "mitt helande" utan om Guds mening "att hela mitt folks skada." De flesta texter om lĂ€kedom i GT handlar om hela folket, hela nationen Israel, inte om den enskilde. Och de helanden av individer som sker Ă€r alla insatta i ett sammanhang dĂ€r det Ă€r relationen till Gud som styr helandet. Ex: Miriams spetĂ€lska, Naamans spetĂ€lska, Hiskias insjuknande etc. Notera ocksĂ„ att sjukdom som ett resultat av dom Ă€r en genomgĂ„ende röd trĂ„d. LĂ€s 5 Mosebok 28:20-24  och du finner att sjukdom Ă€r som brev pĂ„ posten för att avvika frĂ„n Gud.

Helandet i församlingen
En av de vanligast och oftast framförda skĂ€len till att framhĂ„lla ett helande för alla Ă€r lĂ€nkat till tanken att 'vi skall göra som Jesus gjorde'. Ovan sĂ„g du just att dĂ„ helas inte alls alla. Men problemet Ă€r större Ă€n sĂ„. Ingen av apostlarna gjorde vad Jesus gjorde av det skĂ€let att Jesus hade gjort det eller det.  Ingen av apostlarna pĂ„stĂ„r sig gĂ„ i Jesu efterföljd om det dĂ€rmed menas att "Vi har lĂ€st vad han gjorde dĂ€r och dĂ„" och nu gör vi likadant hĂ€r och nu. Det som Ă€r det kristna livet Ă€r nĂ€mligen inte baserat pĂ„ imitation av den jordiske, fysiske Jesu gĂ€rningar, utan pĂ„ den i dem levande och uppstĂ„nde Kristus i full verksamhet genom den Helige Ande. Det vill sĂ€ga, det Ă€r Kristus i dem som sĂ€tter agendan för vad de gör och sĂ€ger och hur och var. Och dĂ„ blir bilden av helandet en helt annan Ă€n nĂ€r Messias bekrĂ€ftar sina ansprĂ„k med helandet.

Nu handlar det om mĂ€nniskor i delaktighet med varandra och den Helige Ande i den kropp som Ă€r Jesu församling i vĂ€rlden. Det Ă€r frĂ„n huvudet för denna församling som alla de gĂ„vor utgĂ„r som tillsammans bygger upp hela kroppen. Helandets tjĂ€nst Ă€r en av mĂ„nga, den gĂ„r hand i hand med en stor mĂ€ngd andra alla lika viktiga. NĂ€r nĂ„gon av tjĂ€nsterna inte finns eller nĂ€r sammanhĂ„llningen inte finns, nĂ€r de troende lever var och en för sig sjĂ€lv och inte för den heliga församlingen hamnar de i grĂ€nsomrĂ„dena dĂ€r de utsĂ€tts för allt det som vanligen drabbar alla mĂ€nniskor, en utan den helande och lĂ€kande gemenskap som Ă€r den levande församlingen. "Är nĂ„gon bland er sjuk, ska han kalla pĂ„ församlingens Ă€ldste, och de skall be över honom och smörja honom med olja i Herrens namn. Trons bön skall bota den sjuke och Herren skall resa honom upp. Och har han begĂ„tt synder, skall han fĂ„ förlĂ„telse för dem. BekĂ€nn dĂ€rför era synder för varandra och be för varandra sĂ„ att ni blir helade." Jak 5 14-156
Notera att sjukdom inte kan undvikas ens i en frisk församling, hur mindre dÄ i en 'sjuk' sÄdan. Med vilken sorgsam ledsnad skriver inte Paulus om Korintförsamlingens tillstÄnd? "Den som Àter brödet och dricker Herrens bÀgare pÄ ett ovÀrdigt sÀtt syndar dÀrför mot Herrens kropp och blod.. dÀrför finns det mÄnga svaga och sjuka ibland er, och ganska mÄnga Àr insomnade." Hur ser den kristna församlingens interna hÀlsovÄrd ut? Finns den hörni? Inte dÀr ordet inte ges utrymme att styra församlingsledning och församling tillika.

NÄgot ambulerande helandeverk existerar inte i den kristna kyrkan. SkÀlet Àr kanske att en förhastad handpÄlÀggning till helande riskerar att göra 'helaren' delaktig i synd. Förmodligen Àr det sÄ att nÀr församlingen fungerar som Gud antytt sÄ finns lÀkedomsgÄva för de fall som inte har en naturlig lÀkedomsprocess. LÀkare Àr inte onödiga, men de har grÀnser för vad de kan göra. De flesta lÀkare vet att deras uppgift Àr att hjÀlpa kroppen till den lÀkedom som kroppen bÄde behöver och har en rad resurser till att Ästadkomma under rÀtt betingelser. Vid dessa grÀnser stÄr helandets tjÀnst som en del av församlingens liv. Det Àr inte det normala att det behövs ett helande under för varje sjukdom. Kroppen Àr redan i sig ett under av sjÀlvlÀkedom. Det Àr denna förundran över vÄr kropp som kommer till uttryck i Psalm 139:14, att inte ha tillit till kroppens inbyggda lÀkekonster Àr att ocksÄ att vanÀra skaparen.

.
Sjukdom som svaghet, brist.
Allt arbete leder till mödans matthet. Sjukdom Ă€r alltid ocksĂ„ 'svaghet', asthenia i grekiskan. En del sĂ„dan svaghet kommer som ett brev pĂ„ posten av att man inte helgar vilodagen, bara för att ta ett expempel. Markus 6:31 "Kom med  till en öde plats dĂ€r ni kan fĂ„ vara ensamma och vila er lite." Det var sĂ„ mĂ„nga som kom och gick att de inte ens hade tid att Ă€ta. Att regelbundet vila  Ă€r ingen nödutgĂ„ng utan en nödvĂ€ndighet. Att arbeta utöver vad angivet Ă€r innebĂ€r att mĂ€nniskan förlorar tillgĂ„ng till ett av hĂ€lsans viktigaste redskap. "Hör upp med ditt eget verk, och vet att jag Ă€r Gud" Ignorera det och sjukdom kommer som ett brev pĂ„ posten.

Paulus tycks vara outtröttlig. Fast vi glömmer att han fick sabbatsarrest i omgÄngar i olika romerska fÀngelser. Han satte nog betydande press pÄ sin omgivning och sina medarbetare. Trophimus har han varit nödsakad att lÀmna kvar i Miletus eftersom han var sjuk. Varför botade Paulus honom inte om Jesaja 53 gÀller all sjukdom och brist? (2 Tim 4:20) Och vad skall vi sÀga om Epafroditus?
"Jag tyckte det var nödvÀndigt att skicka tillbaka Epafroditus till er, min broder och medarbetare och medkÀmpe som ni sÀnde för att hjÀlpa mig med vad jag behövde. Han har lÀngtat efter er alla och varit orolig eftersom ni har hört att han blivit sjuk. Och han var verkligen sjuk, nÀra döden. Men Gud förbarmade sig inte bara över honom utan ocksÄ över mig sÄ att jag inte skulle fÄ sorg pÄ sorg...Ta nu emot honom i Herren med all glÀdje. Visa uppskattning för sÄdana som han, för han var nÀra döden i sitt arbete för Kristus. Han satte sitt liv pÄ spel för att ge mig den hjÀlp som ni inte kunde ge."

Vad har alla prosperitykrĂ€mare att sĂ€ga om detta Guds ord? NĂ€r Epafroditus blev sjuk, dödsjuk, i Paulus nĂ€rvaro var det ingalunda ' kom till Jesus blir du frisk och vacker, rik och begĂ„vad." Och inte heller kallades mirakelverkare till helandetjĂ€nst. Inte ens Paulus reste sig över honom och 'befallde sjukdomen att gĂ„ sin vĂ€g."  Han överlevde för att sjukdomen inte denna gĂ„ng hade slutlig makt över honom. Den kropp vi fĂ„tt har oanade resurser till sjĂ€lvlĂ€kedom, till en viss grĂ€ns. Att leva som om vi hela tiden hade att bekĂ€mpa den som om den vore en fiende var inte i skapelseordningen. Om Ă€n av jord sĂ„ Ă€r den Ă€ndĂ„ en levandegjord andes bostad. Det Ă€r den som hĂ„ller kroppen vid liv nĂ€r döden vill avsluta tjĂ€narens liv. "Större Ă€r den som Ă€r i oss, Ă€n den som bor i vĂ€rlden". 1 Joh 4:4

Minns ni Lasarus? (Johannes 11:1-54) Bud gĂ„r att Jesu vĂ€n Ă€r sjuk, hans systrar Ă€r förtvivlade, lĂ€rjungarna vill skynda pĂ„ Herren att agera. Jesus avfĂ€rdar deras oro med att sĂ€ga att han visserligen Ă€r sjuk, men att detta inte Ă€nnu Ă€r en sjukdom som denna gĂ„ng slutar med döden. Och istĂ€llet för att skynda dit slĂ€par han benen efter sig tills Lasarus Ă€r lik. I det hemmet hade Jesus nyligen blivit smord med olja till sin begravning. DĂ€r hade nĂ„got av det heliga slagit ner i hushĂ„llet. Och det drabbas av sjukdom med synnerligen dödlig utgĂ„ng! Fast det Ă€r ingen fara Ă„ fĂ€rde menar Jesus. "Den sjukdomen Ă€r till Guds Ă€ra för att Guds son genom den skall bli förhĂ€rligad" 11:4  Hur förbryllande Ă€r det inte att Jesus talar om Lasarus som sovande nĂ€r han Ă€r död? Hur stĂ€ller det inte till det i teologin att inse att död Ă€r olika saker beroende pĂ„ sammanhanget? Den sjĂ€l som syndar skall dö! Och inte dog vare sig Adam eller Eva dĂ„. Eller sĂ„ dog de pĂ„ ett annat plan Ă€n det fysiska, NĂ„jo.

Ni kan lĂ€sa  berĂ€ttelsen om Herren och döden i Marta, Maria och Lasarus hushĂ„ll.  Lasarus fĂ„r tillbaka sitt fysiska liv, fyra dygn efter insomnandet. Betyder det att han aldrig dog igen? Troligen inte. Men dödens makt Ă€r bruten dĂ€r Han intrĂ€der som Ă€r uppstĂ„ndelsen och livet. Sjukdomen Ă€r visserligen till kroppens död, men den kan ingenting Ă„stadkomma pĂ„ den essentiella mĂ€nniska som bor i denna kropp. SĂ„ledes har döden mist den udd den hade, för dem som tror att Jesus Ă€r Messias. "Har jag inte sagt dig att om du tror skall du fĂ„ se Guds hĂ€rlighet?" 11:40

Ny himmel och ny jord.
Visst vore det underbart att kunna sĂ€ga att all nöd, all smĂ€rta, all sjukdom nu Ă€r borttagen ur vĂ€rlden för oss som Ă€r pĂ„nyttfödda.  Men det vore inte sant. Det finns en tro som övervinner allt detta, som tackar Gud under alla livets omstĂ€ndigheter, inte för dem nödvĂ€ndigtvis, en tro som ser bortom denna tidsĂ„lders lidanden och som har ett fast hopp bortom kroppens grav, vi Ă€r kallade att leva i den kommande tidsĂ„lderns löften. Och det Ă€r inte förrĂ€n det finns en ny himmel och en ny jord som sjukdom och all plĂ„ga Ă€r borttagen för gott. Upp 21:3-4  "Se! nu stĂ„r Guds boning bland mĂ€nniskorna. Han skall bo hos dem och de skall vara hans folk, och Gud sjĂ€lv skall vara hos dem. Och han skall torka alla tĂ„rar frĂ„n deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen grĂ„t och ingen plĂ„ga, för det som var förr Ă€r borta!" Men inte förrĂ€n dĂ„! Den som sĂ€ger nĂ„got annat Ă€r inte Guds vĂ€n.


Vi lever i tron pĂ„ Guds löften. 
Tron pÄ Jesus som vÄr frÀlsare Àr till för att vi skall leva genom det som Àr en tÄrarnas dal med sikte pÄ ett oförgÀngligt arv. HÀr Àr det aldrig nÄgon slutstation eller sista postering. Vi Àr pÄ vÀg. PÄ vÀgen har vi fÄtt ett fantastiskt fordon att resa i, eller ett underbart tÀlt att bo i och vara hemma i. Att komma tillrÀtta med det tÀltet och dess begrÀnsningar Àr att fÄ frid med sig sjÀlv. Det duger tills det gjort sitt. Inte för att det Àr vackrare, effektivare, starkare eller skönare Àn andras tÀlt utan för att det Àr mitt. Mitt att förvalta, mitt att fördra och stÄ ut med Àven nÀr det sviker mig i mina ambitioner, mitt att ta hand om utan att lÄta omsorgen om det bli en ny avgud. "Ha inte sÄdan omsorg om köttet att ni faller i allehanda frestelser."

Men sÀger du kanske:"Àr det inte i Guds vilja att vi alla skall leva som om synden inte fanns, som om syndafallet inte hade skett och som om vi redan nu hade paradiset omkring oss." Vill vi slippa vÀrldens olika obehag mÄste vi lÀmna den, Gud sÀtter inga ostkupor över oss för att vi Àr troende.

NÀ. inte enligt vad Gud sjÀlv sagt om vad Han vill: "Gud Àr inte villig att nÄgon skall gÄ förlorad, och vill att alla som hör honom till Àr dÀr Han Àr. Och det Àr inte hÀr och inte nu. En ny himmel och ny jord vÀntar pÄ oss, tills dess hÄller vi ut oavsett hur livet gestaltar sig. "Vem har jag i himmelen utom dig? Och har jag dig, söker jag inget pÄ jorden. NÀr min kropp och min sjÀl ger upp, Àr Gud mitt hjÀrtas klippa och min lott för evigt." Psa 73:25

En kristen bekĂ€nnelse Ă€r denna: "Men jag vet att min Ă„terlösare lever, och att han till sist skall stĂ„ fram över stoftet. NĂ€r sedan min sargade hud Ă€r borta, skall jag i mitt kött skĂ„da Gud. Jag skall sjĂ€lv fĂ„ skĂ„da honom. Jag skall se honom med egna ögon, inte med nĂ„gon annans. DĂ€refter lĂ€ngtar jag i mitt innersta." Job 19:25-27  (LĂ€s ocksĂ„ 2 Korintierbrevet 5:1-10)

NÀr kroppens svaghet skuggar himlen vill hjÀrtat minnas att utropa sin övertygelse: "Om jag Àn vandrar i dödsskuggans dal fruktar jag ÀndÄ inget ont, för du Àr med mig, din kÀpp och din stav tröstar mig."


Teddy Donobauer, Doncaster  28 mars 2018






Share:

Stor och liten vedermöda?

"DÄ skall det bli en sÄ stor nöd att nÄgot liknande aldrig förekommit frÄn vÀrldens begynnelse och Ànda fram till nu,och inte heller skall komma. Hade inte den tiden förkortats skulle ingen mÀnniska bli frÀlst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas." Matt 24:20-22

"Vilka Àr dessa och var kommer de ifrÄn? Jag svarade, du min Herre vet det. Det Àr de som kommer ur den stora nöden. De som har tvÀttat sina klÀder och gjort dem vita i Lammets blod." Upp 7:13-14


Det bibliska perspektivet Ă€r i en viss mening dystert. Bibelns tidsaxel gĂ„r frĂ„n  att beskriva ett perfekt och fullkomligt tillstĂ„nd för hela skapelsen till en vĂ€rld dĂ€r nöd följs av nöd, vedermöda av större vedermöda och leder fram till ett tillstĂ„nd som aldrig nĂ„gonsin varit sedan vĂ€rlden började. Vikingasagornas Ragnarök Ă€r en söndagsskoleutflykt vid jĂ€mförelse med den totala nöden för allt kött som kommer vid tidens slut.  "Om den tiden inte förkortas skulle allt mĂ€nskligt liv utplĂ„nas." Prövotiden förkortas. DĂ€r slutar all dystopi. DĂ€r lever förhoppningen upp, dĂ€r ser tron vad som Ă€r givet i alla löften: genom Kamp till seger! Genom Död till liv!  Genom vedermödans trĂ„ngmĂ„l till en ny vĂ€rld.

"Den stora vedermödan" Àr nÀmligen ocksÄ en sista vedermöda. Stor, större, störst Àr ju en böjning av adjektivet stor som tar stopp vid störst dÀrför att störst Àr ocksÄ sist! Men det sista Àr inte det bestÄende. Vedermödan har en utgÄng, ett mÄl och en mening. Den Àr en underordnad del i en helhet.

Betecknande för vĂ„r samtid Ă€r att mer uppmĂ€rksamhet lĂ€ggs vid varje möjlighet att slippa vara med under denna vedermöda Ă€n i att förbereda sig för den.  SĂ„ledes uppstĂ„r passionerade diskussioner om möjligheten att 'Vi' slipper vara med om det som skall drabba "allt kött" genom att 'Vi' rycks upp undan det vĂ€rsta i en sĂ€rskild rĂ€ddningsaktion.  Och med begreppet "vi" menas dĂ„ de som Ă€r Kristustroende, fast kanske mest de som omhuldar  den s k "Pretribulation Rapture". Det Ă€r ju faktiskt sĂ„ att det finns vissa texter som sĂ€ger nĂ„got om  ett uppryckande . DĂ€ri rĂ„der ingen motsĂ€ttning. Men hur de skall förstĂ„s Ă€r en tolkningsfrĂ„ga. Det Ă€r nöjsamt nog att ta till sig Jesu ord: "DĂ€r jag Ă€r vill jag att mina vĂ€nner skall vara."

Ett otrevligt mönster.
Det finns ett mönster för de troendes respons under tider av nöd. NĂ€r det talas om nĂ„got som kommer att pĂ„verka det hela och alla, söker sig de troende till undantagsregler, till aktiv sĂ€rbehandling av dem sjĂ€lva. Fokus lĂ€ggs pĂ„ hur "Vi skall slippa drabbas" istĂ€llet för "hur skall vi leva för att sĂ„ mĂ„nga som möjligt" skall rusta sig inför det som kommer. NĂ€r Jesus var nĂ€ra slutet av sin jordiska uppgift och i klartext hade sagt sitt om sin förestĂ„ende död diskuterade lĂ€rjungarna sinsemellan vem av dem sjĂ€lva som skulle anses vara den viktigaste bland dem.  Mönstret gĂ„r igen. (Luk 22:24-30  "Vilken Ă€r störst? "De som har stĂ„tt vid min sida under mina prövningar",  inte de som smet undan dem. (Jfr Matt 20:18ff DĂ€r nöjer sig en mor inte med mindre Ă€n en priviligierad position för sina söner bredvid Guds tron.)

"Vi har inte fÄtt en försagdhetens och rÀddhÄgans Ande"
Har denna "klenmodiga och vankelmodiga" tro varit den ursprungliga?  NĂ€r man lĂ€ser NT fĂ„r man d intrycket av ett trons folk som gör allt för att minimera personligt obehag? "De skattade sig lyckliga att ha fĂ„tt lida för Jesu skull.!"Vad trodde den kyrka, byggd pĂ„ apostlarnas och profeternas grund, om kyrkans tid pĂ„ jorden? Skulle Paulus höra en predikan om det nutida sötebrödet skulle han nog kvĂ€ljas.

"SĂ„ kommer alla som vill leva  gudfruktigt i Kristus Jesus att bli förföljda." 2 Tim 3:11-12

"Hade ni tillhört vĂ€rlden hade  vĂ€rlden Ă€lskat er som sina egna. ..Kom ihĂ„g vad jag har sagt: tjĂ€naren Ă€r inte förmer Ă€n sin Herre. Har de förföljt mig, sĂ„ skall de ocksĂ„ förfölja ner.  Har de bevarat mitt ord skall de ocksĂ„ bevara era ord. Men allt detta kommer de att göra emot er  för mitt namns skull, dĂ€rför att de inte kĂ€nner Honom som har sĂ€nt mig." Joh 1518-21

"Älska inte vĂ€rlden, inte heller det som Ă€r i vĂ€rlden. Om nĂ„gon Ă€lskar vĂ€rlden finns inte Faderns kĂ€rlek i honom. Allt som Ă€r i vĂ€rlden:- köttets begĂ€r, och ögonens begĂ€r och högmod över livets goda- det kommer inte frĂ„n Fadern utan frĂ„n vĂ€rlden. Och vĂ€rlden och dess begĂ€r förgĂ„r, men den om gör Guds vilja bestĂ„r för evigt." 1 Joh 2:15f

Det Ă€r helt enkelt sĂ„ att de som gjort evangeliet till en bekvĂ€mlighetstro, de som har omstöpt korsets budskap till en myshörna och som har sĂ€nkt nĂ„dens tröskel sĂ„ att alla kan ramla in i Guds rike utan bĂ€ttring och omvĂ€ndelse har bidragit till en vĂ€mjelig lekstugereligion som betrakar varje nöd som en personlig förolĂ€mpning, ett nederlag för Gud och en skamflĂ€ck för den "rena tron". Kalla det vad ni vill: prosperity gospel, framgĂ„ngsteologi, "purpose driven faith" etc etc. Oavsett vad det kallas sĂ„ Ă€r det inte den tro som en gĂ„ng för alla gavs Ă„t alla de heliga.  För alla dessa som alltsĂ„ tror att tron innebĂ€r vaccination emot all nöd har alla dessa som har betalat för sitt vittnesbörd med sitt liv inget vĂ€rde. Om framgĂ„ngsevangeliet Ă€r sant har ju alla dessa misslyckats med sin tro. DĂ„ Ă€r att mĂ€rka att de hĂ€mtar denna villfarelse frĂ„n samma skrift dĂ€r det berĂ€ttas sida upp och sida ner om alla dessa vittnen som omger oss och som alla utan undantag "dog i tron". Och pĂ„ grund av den. MĂ€nniskor som denna vĂ€rld inte var vĂ€rdig att hysa.
 En vĂ€rre villfarelse Ă€n denna finns inte.  Korthuset kommer att ramla för sanningens minsta vindpust.

Vad menas med vedermöda?

"Vedermöda", Ă€r  det  arbete och verk  som gĂ„r mig emot, "trĂ„ngmĂ„l" Ă€r omstĂ€ndigheter som gravt begrĂ€nsar mitt liv i en eller mĂ„nga riktningar,  "nöd" stĂ„r för underskott,  brist pĂ„ allt utom just livet sjĂ€lvt. Dessa och mĂ„nga andra liknande uttryck  beskriver sjĂ€lva den scen pĂ„ vilken den troende har sin dagliga strid. De Ă€r inte logerna bakom skynket utan sjĂ€lva manegen som alltid krattas för de som startat den goda kampen. För dem alla som under dryga 2000 Ă„r beseglat sitt vittnesbörd med sin egen död kan vedermödan inte gĂ€rna bli större. Den som stĂ„r upp för Kristus har alltid motstĂ„nd att vĂ€nta. Nöden Ă€r ingen verklig nöd för i dess mitt stĂ„r alltid en barmhĂ€rtig Gud som minns att vi Ă€r stoft och att det finns grĂ€nser för vad vi klarar. "Inga andra prövningar har kommit oss till del Ă€n sĂ„dana som vanligen drabbar alla mĂ€nniskor, men med varje prövning har Gud berett en utvĂ€g ur den." Att leva som kristen Ă€r att gĂ„ pĂ„ tvĂ€rs mot vĂ€rlden sĂ„dan den vill vara. Hur en sĂ„dan tillvaro kan vara utan nöd Ă€r en gĂ„ta. Nöden bekrĂ€ftar stridens betydelse. Och bara i nöden tillkallar jag Honom som Ă€r mitt fĂ€ste och min klippa i all min nöd. För oss gĂ€ller ju annars mest "kan sjĂ€lv".

Vedermöda Àr alltsÄ inte ett undantagstillstÄnd för den troende utan vÀl ett mÄttagare pÄ trons fasthet. Den som skrytsamt hÀvdar ett problemfritt liv Àr ocksÄ en son vars fader inte anser honom vara fostran vÀrd. "Det Àr kört med den grabben, lika bra att lÄta honom vara ifred."

Den stora Nöden hos Matteus och Lukas

I decennier har en viss "plockepinn-teologi" fĂ„tt hĂ€rja i princip oemotsagd. Den gĂ„r till sĂ„ att bibeln först frĂ„ntas alla litterĂ€ra format, dess inre sammanhörighet Ă„sidosĂ€tts, dess författares intentioner ignoreras och innehĂ„llet reduceras till en stor lĂ„da legobitar utan anvisning om vad som skulle byggas med bitarna.  För att sĂ€ga det snĂ€llt saknas  en bild pĂ„ locket. Alla som fĂ„tt var sin lĂ„da hĂ€ller ut den pĂ„ bordet framför sig och letar sedan reda pĂ„ alla de bitar som antyder det valda Ă€mnet. (att vissa nödvĂ€ndiga bitar skulle ha kunnat hamna i bordsgrannens lĂ„da finns ju inte pĂ„ kartan.) I takt med fingerfĂ€rdighet och visuell förmĂ„ga bygges sedan vad hĂ€nderna finner att göra med det urval "byggarebob" har gjort.  Sedan levereras detta som bibelstudium eller predikan med en förhoppning om att det skall godtas som fullvĂ€rdig kost. Framför allt förvĂ€ntas det inte att lyssnare sjĂ€lva  vill bygga med samma bitar för att nĂ„ samma resultat. Det mĂ„ste s a s tas emot i kraft av auktoritetstron "Min byggare Ă€r bĂ€st".

Lade Mattteus klossar i en lÄda?
Matteus har ett mycket medvetet mĂ„l för sin redovisning av Jesus Kristi jordiska gĂ€rning och verk. Allt Matteus meddelar inramas av den litterĂ€ra grundplan som Ă€r sjĂ€lva matrisen för hans verk. Vad Ă€r det för ett ramverk som Matteus aldrig avviker frĂ„n? Hans uppgift lĂ€ggs an och i öppen dager i kapitel 1 (som nĂ€stan ingen lĂ€ser  sĂ€rskit noga.) Hans sĂ„ng Ă€r sĂ„ngen om en konung av Davids Ă€tt, varje led i denna konungs verk och ord stĂ€ms av mot vad som fordom Ă€r skrivet, "pĂ„ det att det skulle uppfyllas som var sagt av den eller den profeten."  Matt 1:22, 2:15-17, 2:23, 4:14, 5:18, 8:17, 12:17, 13:14, 13:35, 21.4, 24:34 , 26:54, 56, Matt 27:9, 27:35, 

Det Ă€r uppfyllelsen av vad som sagts  genom profeterna som alltid Ă€r den bĂ€rande balken i det som Matteus redovisar, och förklarar ocksĂ„ urvalet av vad som finns med dĂ„ ju mycket har uteslutits frĂ„n Matteus framstĂ€llning. Det syns Ă„ andra sidan hos de andra tre. SĂ„ vilken av profeterna Ă€r det som med nödvĂ€ndighet ligger bakom allvaret i Matteus kapitel 23-25? Det Ă€r inte frĂ€mst Jer 30 och talet om Jakobs nöd. Även om det sannerligen Ă€r mĂ€rkvĂ€rdigt att det just handlar om Jakobs nöd. Han har egentligen inte hetat Jakob sedan Herren gjorde honom lĂ„ghalt enlig 1 Mos 32. NĂ€r Jakobsnamnet Ă„ter lyfts fram sĂ„ Ă€r det i sammanhang dĂ€r hans ursprungliga natur kommit till tals och ofta fĂ„r en pĂ„minnelse om att Jakob borde leva som den Israel han Ă€r. (Se ex vis 2 Kon 17:34) Men det Ă€r ocksĂ„ sĂ„ att Gud Ă€r Abrahams, Isacs och Jakobs Gud rakt igenom skriften.

SĂ„ vem Ă€r det dĂ„ Jesus har hĂ€mtat kĂ€rnan om "den stora nöden" ifrĂ„n? 
Vid intĂ„get till Jerusalem lĂ€ser vi om hur illa profeterna har farit i denna stad.  Matt 23:37  avslutas med varningen "Nu skall ert Hus lĂ€mnas öde tills dess ni sĂ€ger.  "VĂ€lsignad Ă€r Han som kommer i Herrens namn."  Matt 23:39  

Vilken profet? "DÀrför sÀnder jag er profeter, visa mÀn och skriftlÀrda. NÄgra av dem kommer ni att döda och korsfÀsta, andra kommer ni att piska i era synagogor och jaga frÄn stad till stad. SÄ kommer över er allt rÀttfÀrdigt blod som har spillts pÄ jorden, frÄn blodet av den rÀttfÀrdige Abel till blodet av Sakarja. Berekjas son som ni mördade mellan templet och altaret. Jag sÀger er sanningen, allt detta skall komma över detta folk/slÀkte."

Sakarja, Berekjas Son. Vad skrev han? KĂ€nde Jesus till det?

Sakarja kom med Esra och Nehemja ur den babylonska fĂ„ngenskapen för att tillsammans med den Ă„tervĂ€ndande skaran bygga upp Jerusalem, tempel och murar tillika. Det Jerusalem i vilket Jesus befinner sig bĂ€r Ă€nnu i Jesu tid resultatet Ă€ven om detta det andra templet kommit att utbyggas och omdanas under 47 Ă„r under Herodes tid.  Det Ă€r med dessa murar inför ögonen som Jesus uttalar orden om den stora vedermödan. Den gĂ€ller hĂ€ndelserna i tidens slut nĂ€r Herren sjĂ€lv skall stiga ner pĂ„ Olivberget. NĂ€r alla vĂ€rldens folk skall vĂ€nda sig emot Israel och "lösa judefrĂ„gan" i blod och vĂ„ld för sista gĂ„ngen.

LÀs hela Sakarja profetia innan du gÄr vidare i texten. SÀrskilt dÄ de sista kapitlen frÄn 11 till 14.
HĂ„ll ena fingret i Matteus 23-24 och det andra i Sakarja 11-14   och jĂ€mför rad för rad vad som sĂ€gs.

Förutom att Sakarja profeterar om MĂ€nniskosonens Ă„terkomst till Olivberget sĂ„ har han Ă€ven givit oss Judas och hans silverpenningar, han har sett hur Israel skall se Honom som de har genomborrat.  Och han ser vedermödan som kommer nĂ€r Herren skipar rĂ€tt. Dels med Israel och dels med alla folken i vĂ€rlden.  I det mycket bedrövande fjortonde kapitlet mĂ„las samma bild som Jesus ger om de sista dagarna i det forna Jerusalem. Staden intas, plundras, kvinnor och barn utsĂ€tts för ohyggliga ting. JordbĂ€vning, flykt, allmĂ€n förvirring, död och förintelse. Det Ă€r den stora vedermödan och den Ă€r den sista. Alla drabbas! Annars skulle inget kött överleva. Ingen vedermöda eller nöd före denna mĂ€ter sig med den. Aldrig förr har alla folk varit indragna, aldrig förr har vapen anvĂ€nts som fĂ„r köttet att smĂ€lta bort frĂ„n kroppen i en sĂ„dan omfattning. Aldrig förr och heller aldrig igen. Detta Ă€r den sista striden i den tidsordning vi kan förestĂ€lla oss.  Jerusalem, den tunga stenen som kommer att knĂ€cka deras rygg som menar sig vuxna att lyfta den. Medan jag skriver detta vet media att berĂ€tta att Theresa May inte drar sig för att anvĂ€nda kĂ€rnvapen om det blir krig med Ryssland. Gud hjĂ€lp dessa dĂ„rar.

Det kan knappast vara annat Ă€n den inbilska förmĂ€tenhet som kallas "ersĂ€ttningsteologi" som lyckas blunda för att det Ă€r detta som Jesus beskriver i Matteus 24. (Men lĂ€s Ă€ven Lukas texterna) Det har nĂ€mligen inte sĂ€rskilt mycket med den kristna kyrkan att göra. Det Ă€r konsekvenserna av det profetiska ordet i hela GT frĂ„n löftet till Abraham fram till Messias som slutligen skall uppfyllas.  Det Ă€r i Jerusalem detta uttalas först, det Ă€r i Jerusalem det uttalas igen och det Ă€r skeendena i Jerusalem som ger skörden av dem som kommit ur den stora vedermödan i Upp 7.

Delar av profetian har sannerligen uppfyllts i och med Romarnas ödelĂ€ggning av staden Ă„r 70. Men det Ă€r sĂ„ med det profetiska ordet att det arbetar sig framĂ„t i tid. Det mĂ„ ha börjat  under Serubbabels tid och Sakarjas profetia, men det hade bĂ€ring pĂ„ Jesus och hans samtid, det förutsade vad som skedde mot slutet av första Ă„rhundradet och det pekar fram emot hĂ€ndelserna runt Jesus Ă„terkomst.

Den nutida nöden
De av oss som Ă€r vid liv och verksamhet nĂ€r detta hĂ€nder blir sĂ€kert indragna i de skeendena. Om vi har insomnat i Kristus kommer vi med honom och hans Ă€nglar ovanifrĂ„n. Det kommer att pĂ„verka oss som lever, vi kommer att se Honom komma och jublande gĂ„ ut bland alla dem som har föraktat honom med glĂ€djerop,  med risk för vad liv vi har. Vi komer i den Ă€ndens tid att leva i svĂ€lt och umbĂ€randen. HĂ€r har vi ingen permanent bostad eller ett  uppehĂ„llstillstĂ„nd.

Men det finns mÀngder av mycket mera nÀrliggande nöd att ta tag i redan nu. Hur lÄngt borta tror ni det Àr att den som bekÀnner att Jesus Àr Gud inte fÄr anstÀllning i nÄgon statlig eller kommunal myndighet? Tror ni att det bara Àr en enstaka barnmorska som inte vill vara med om aborter som fÄr svÄrt att fÄ anstÀllning i vÄrden? Tror ni att tiden för att bekÀnna Kristus pÄ Facebook Àr obegrÀnsad? SÀrskilt för dem som ifrÄgasÀtter de rÄdande ideologierna?

Var Àr de kristna ingenjörer och it-specialister som bygger en faithbook innan facebook stÀngs?
Var Àr den medvetna planen för att vara sjÀlvförsörjande för kyrkor och församlingar som borde vara igÄng om det blir förbjudet att hantera kontanter med mindre att man avsagt sig Jesus Kristus? Hur försörjer vi oss och varandra nÀr all vÀrldens finansiella makt samlats i hÀnderna pÄ dem som hatar Gud och Guds ord?

Innan den stora vedermödan kommer finns det kanske tid att skapa det sjÀlvförsörjningssystem som ocksÄ blir ett evangelisationsinstrument?

Och till dem som hoppas pÄ ett uppryckande före vedermödan kan jag bara sÀga: det Àr försent, vedermödorna har alltid varit igÄng och ytterst fÄ har blivit bortryckta. MÄnga har halshuggits, mÄnga har dödats med svÀrd och kulor. Ingen av dem rycktes bort, men de gick hem. Det var inte för att hotet minimerades som de höll ut, utan för att det verkstÀllda hotet om död aldrig leder till annat Àn liv för den som tror att Gud har uppvÀckt Jesus Kristus frÄn de döda.
DĂ„ varken ni eller jag kan förstĂ€lla oss de vĂ€rsta nödscenarierna, lovad vara Gud att vi Ă€nnu sluppit lĂ€ra oss dem, sĂ„ kan vi ju heller inte utesluta att en tid kommer dĂ„ Herren sjĂ€lv sĂ€ger stopp, hit men inte lĂ€ngre, och lyfter hem sitt folk ur den situationen. För  Gud Ă€r Ă€ven det möjligt. Men det kan inte vara förenligt med Guds hela ord att försöka förmĂ„ folk att blunda för den nöd som Ă€r genom att lova en Elija taxi hem till Gud.

Om vi menar oss ha Kristi sinne kan vi inte efterstrÀva ett liv utan nöd, dÀrför att andra delar av Kristi kropp lider oerhört och Àr redan i sin absoluta sista vedermöda medan vi Ànnu bara ser ett moln som en hand vid horisonten. Vakna upp du som sover!! "TÀnk pÄ era bröder i fÀngelse, för ni har ju sjÀlva kroppar!"

Den stora sista nöden kan inte förhindras med mindre Ă€n att Gud inte uppfyller sina löften, med mindre Ă€n att Jesus inte kommer tillbaka, med mindre Ă€n att det judiska folket aldrig ser sin Messias, och förutsĂ€tter att frĂ€lsningen bara Ă€r en skröna. Lyssna pĂ„ alla dem som sĂ€ger sig vara troende och som föresprĂ„kar en bibeltext sanerad pĂ„ allt detta.



Ibland lĂ„ter det som om Gud bara skrev sitt ord för en liten klick frireligiöst troende pĂ„ en utpost i nĂ„gon andlig öken norr om ekvatorn. Det gjorde Gud förvisso icke. Hans tilltal Ă€r till hela Guds folk och genom dem till  alla mĂ€nniskor under alla tider. Glöm inte!

"Om nĂ„gon inte Ă€lskar Herren Jesus Kristus, hĂ„ll denne för "anathema". (fördömd)  Maranatha!"

Herrens nÄd vare med er.



Teddy Donobauer, Doncaster 19 februari 2018


Share:

Vad Àr de gudlösa sÄ rÀdda för?


Den samtida ordstriden om "huruvida Gud finns eller inte" visar upp en lĂ„ng rad fenomen som alla pĂ„ sitt sĂ€tt Ă€r lika intressanta. Inte minst gĂ€ller det den agressivitet och hatfyllda retorik som mĂ„nga "ateister" ger uttryck för. Det spĂ„rar liksom ur i flöden av rödglödgad svordomsliknande svada understundom.  Och dĂ„ Ă€r ju till sist frĂ„gan om varför det Ă€r sĂ„?

Ett skall sĂ€gas först. Det syns ofta vara sĂ„ att debatterna orsakas av ett rent missförstĂ„nd. Den som tror att Gud Ă€r och den som förnekar det talar faktiskt inte utifrĂ„n samma premisser. Det Ă€r tvĂ„ helt olika vĂ€rldsbilder som försöker samsas om ett ben som ingendera "hund" begriper men vill gripa för egen del.  Den som förnekar förekomsten av "GUD" gör det ifrĂ„n en vĂ€rldsbild som saknar alla de egenskaper som den vĂ€rld Gud har skapat har i den troendes ögon. Det stĂ€ndigt Ă„terkommande kravet pĂ„ inomvĂ€rldsliga bevis för Guds existens bottnar i den missuppfattningen att Gud skulle vara en del av det Gud skapar.  Sunt förnuft skulle sĂ€ga till varenda tĂ€nkande individ att upphovet till nĂ„got aldrig stĂ„r att finna i objektet som sĂ„dant. Ni som minns min 'bagaren och brödet' blogtext förstĂ„r svĂ„righeten att hĂ€rleda bagaren frĂ„n sitt bröd. Men den enkla insikten, som de allra flesta, ateister som troende dagligen lever med och pĂ„, sĂ€tts Ă„t sidan sĂ„ fort talet handlar om Gud. Att erkĂ€nna tvĂ„ diametralt olika vĂ€rldsbilder som grund för samtalet skulle dĂ„ kanske Ă„tminstone göra förutsĂ€ttningarna för samtalet tydliga. FrĂ„gan Ă€r ju om man kan diskutera kaktusfrukt och adamsĂ€pplen som om de var samma sak.

Varför handlar folk  mĂ€rkesvaror? Varför Ă€r det sĂ„ extremt viktiga sociala signaler att ha Gucci, Armani och Rolex samt Ferrari och Vuitton bland sina Ă€godelar? DĂ€rför att upphovsmannen till produkten Ă€r det samma som egenstatus för den som Ă€ger den aktuella varan. Miljoner falsarier flödar  pĂ„ den internationella marknaden och mĂ€ngder av mĂ€nniskor köper fejkvaror för namnets skull, i hopp om att kunna skryta med lĂ„nta fjĂ€drar. Jag hĂ€vdar med bestĂ€mdhet att ingen ateist ignorerar frĂ„gan om varors tillblivelse eller ens för en sekund tror att nĂ„gonting gör sig sjĂ€lvt.

Men om vi anför "Gud" som förklaring till "det stora hela" fĂ„r ett antal eljest normaltĂ€nkande mĂ€nniskor hjĂ€rnslĂ€pp och klamrar sig vildsint fast vid den allt dominerande myten om att allting mĂ„ste komma ur ingenting, pĂ„ nĂ„got magiskt och oförklarligt vis. Vilka tönterier som helst kan man anföra, allt gĂ„r, men det fĂ„r bara inte  handla om "ett ickeskapat ursprung". Det fĂ„r bara inte finnas en intelligent, rationell, mĂ„lmedveten och förnuftig skapare.
Men varför i Herrans namn inte?

Agnostikerna Ă€r pĂ„ sitt sĂ€tt lite fegare men ocksĂ„ lite Ă€rligare, upp till en viss punkt. De sĂ€ger att de saknar nöjaktiga bevis sĂ„ dĂ€rför avstĂ„r de frĂ„n att ha en synpunkt pĂ„ frĂ„gan. Steget lĂ€ngre Ă€r att hĂ€vda att sĂ„ stora 'ting' Ă€r bortom mĂ€nsklig fattningsförmĂ„ga och dĂ€rför kan ingen veta nĂ„got om det. Följaktligen ser de sig som ödmjuka och föraktar den troende som tvĂ€rsĂ€kert pĂ„stĂ„r sig veta vad denne tror. Och eftersom kriteriet ocksĂ„ hos agnostikerna Ă€r "vetenskapliga bevis" sĂ„ sitter de i princip fast i samma intellektuella fĂ€lla som ateisterna. Deras modiga ödmjukhet Ă€r dĂ„ i sjĂ€lva verket en bristfĂ€lligt förtĂ€ckt frĂ€ckhet. I alla fall ur den troendes synpunkt. För den som tror har ju sin information frĂ„n en för honom trovĂ€rdig kĂ€lla, en kĂ€lla som inte Ă€r en del av den materiella produkten, utan kommer frĂ„n Skaparen. Om skaparen har meddelat sig med hela sin skapelse om villkoren för skapelsen, och agnostikern sĂ€ger att han varken kan eller vill veta, sĂ„ Ă€r han med berĂ„tt mod sĂ„ snobbig att han sĂ€tter sitt 'ickevetande' över det vetande som faktiskt finns lĂ€ttillgĂ€ngligt pĂ„ de flesta av vĂ€rldens sprĂ„k. Ödmjukhet Ă€r det under inga förhĂ„llanden.

Men vad har dÄ ateisten att förlora?

Hela grundfrÄgan Àr ju denna: "Jag kan bara tro det som jag intellektuellt kan bevisa med gÀngse empiriska metoder. Jag har som rationellt tÀnkande mÀnniska rÀtt att krÀva rationella bevis för Guds existens. Det jag inte kan omfatta med mitt rationella förstÄnd kan inte finnas."

LÄter det inte bestickande, sÄ sÀg. Vad har man dÄ rimligen att sÀtta emot denna 'skitförnuftiga' positionering gÀllande den befintliga vÀrlden?

De flesta som tar del av dessa debatter vet redan svaren. Men för tydlighetens skull listar jag dem igen.

1 Denna kravspecifikation gĂ€ller nĂ€stan bara frĂ„gan om Guds existens. För det Ă€r tydligt att samma mĂ€nniskor som krĂ€ver denna bevisföring för Guds existens inte stĂ€ller samma krav pĂ„ "förekomsten av sin egen rationalitet". Med vilka empiriska metoder har de kunnat faststĂ€lla att de besitter sĂ„dan intellektuell kapacitet att de kan bevisa dess existens? Hur Ă€r det med denna föregivna rationalitet nĂ€r det gĂ€ller andra mjukvaror som kĂ€rlek, solidaritet, demokrati, rĂ€ttvisa och intelligens?

Är nĂ„gon enda av dessa bevisbar i den mening som empirin förestavar oss? Bygger inte dessa ideer pĂ„ icke bevisbara hypoteser? Är inte logikens lagar baserade pĂ„ ett antagande av att vissa axiom mĂ„ste finnas, men inte kan bevisas annat Ă€n genom att de appliceras, och att först om man utgĂ„r frĂ„n dessa obevisbara premisser kan man anvĂ€nda redskapet? Dvs man kan inte bevisa premisserna annat Ă€n genom att anvĂ€nda dem och av frukten kĂ€nna trĂ€det?

2 Det faktiska beteendet hos Ă€ven ateister visar att de inte lever i övrigt som de lĂ€r. (Det kan de dock utan vidare Ă€ven finna och pĂ„peka hos mĂ„nga troende.) De flesta saknar motsvarande bevis för det vettiga i det mesta de gör, men gör det i allafall. SĂ„ gĂ„r den övertygade atisten ut för att ta en cigarett efter ett frustrerande samtal med en 'religiös idiot' pĂ„ S A S forum. SĂ„ föredrar han junkfood för annars tar det för mycket tid ifrĂ„n striden för gudlösheten. Och sĂ„ behöver han medicin för sina ticks, sin stĂ€ndiga gastrit och sin sömnlöshet. Prosac och Losec och  Rennie N.  De tror inte pĂ„ Gud men tror pĂ„ "kĂ€rleken". PĂ„pekar man för dem att dessa enheter Ă€r kommensurabla, dvs att Gud Ă€r KĂ€rlek och att deras sökande efter kĂ€rlek borde föra dem till kĂ€rlekens upphov sĂ„ tror de att man Ă€r dum i huvet. "KĂ€rleken Ă€r evig nĂ€r vi e  tillsammans" för sĂ„ sjunger de pĂ„ Mello.

3 Deras krav pĂ„ bevisföring förutsĂ€tter en blind tro pĂ„ att deras undersökning Ă€r fristĂ„ende frĂ„n dem sjĂ€lva. Dvs det studerande subjektet lĂ€gger aldrig in sina egna vĂ€rderingar i sitt studerande. De tror pĂ„ nĂ„got överrationellt vis att deras sĂ€tt att studera tingen Ă€r 'ren vetenskap'. De har dĂ€rmed en övertro pĂ„ sin moraliska integritet vad det gĂ€ller deras sĂ€tt att studera Ă€rendet. De skriver sin egen handlingsplan och i den handledningen  framgĂ„r det att de bara fĂ„r redovisa  de resultat  som stĂ€mmer med deras antagande att Gud inte  finns. Denna övertro pĂ„ sin egen neutralitet gör dem blinda för det faktum att  man bara fĂ„r det svar frĂ„n skogen som man ropat in i den.

4 Deras sjĂ€lvvalda  begrĂ€nsning, (alltsĂ„:jag tror bara vad jag ser) gör dem ocksĂ„ blinda för insikten att de inte bara gör sitt eget förstĂ„nd till det fulkrum pĂ„ vilket hela universum tvingas att svĂ€nga, de kan heller inte förestĂ€lla sig en rationell intelligens bortom deras egen. En kvalitativt överlĂ€gsen intelligens kan de inte inrymma i sina tankar, och dĂ€rför förblir deras egna tankar ett hinder för det tĂ€nkande som erkĂ€nner att inget kan studeras med mindre Ă€n att man pĂ„ förhand har en obevisbar tro som grund för det man vill studera.  Att studera Guds "ickevarande" Ă€r av logiska skĂ€l inte möjligt dĂ„ det som inte finns inte kan studeras.

5 FörestĂ€llningar om sĂ„dant som hör metafysiken till kan av naturliga skĂ€l bara vara hypotetiska  till dess att trovĂ€rdig information finns tillgĂ€nglig frĂ„n det metafysiska. DĂ€r storknar dock ateisten som ju redan i utgĂ„nglĂ€get underkĂ€nner varje tillstymmelse till förekomsten av en metafysik.  Det man inte erkĂ€nner kan ju heller inte övertyga om sin existens hur mycket information det Ă€n skickar. Det har i sin tur att göra med den psykologiska verklighet som sĂ€ger att mĂ€nniskor ser relativt lite av det som syns men tolkar vad de ser ifrĂ„n sina tidigare erfarenheter och i takt med sina pĂ„ förhand intagna positioner. De kan svĂ€ra pĂ„ att de sĂ„g Christer Petterson springa som en gasell uppför trapporna trots att den verklige Christer Petterson var lĂ„ghalt och lĂ„ngt ifrĂ„n "fit for flights."
Till saken hör ocksÄ detta. Det Àr numera till och med vetenskapligt bevisat att en symmetrisk och vacker teori överlever all frÄnvaro av stödjande fakta. Hypoteser som kÀnns bra hÄller man fast vid oavsett bevisbördans försmÀdliga ovilja att bidra till hypotesens bekrÀftelse.

Vad har den som föresprÄkar, försvarar och envist hÀvdar sig veta vad som inte kan finnas, dvs Gud, att förlora pÄ sin envishet?

En hel del visar det sig. Har ateisten fel nĂ€r det gĂ€ller sin tilltro till sitt intellekt  som godkĂ€nnare av Guds existens rasar hela vĂ€rldsbilden ihop som ett korthus. Om insikten om förekomsten av en rationell orsak till ett rationellt sökande efter Gud, om Ă€n bara för att bevisa att  han inte finns, visar sig vara Guds sĂ€tt att försöka locka "den förlorade sonen" till sig, kommer den som Ă€rligt söker Gud för att motbevisa Guds existens att bli skĂ€ligen förbluffad och inte sĂ„ lite förnĂ€rmad nĂ€r den rationella metodik han anvĂ€nder förrĂ„der honom med att finna det han vĂ€grar tro pĂ„. Inför den möjligheten stannar förnuftet upp sĂ„ fort det börjar brĂ€nnas och övergĂ„r frĂ„n sann forskning till ny teoribildning. Exempel: det existerande universum ger inte de svar ateisten menar sig finna varpĂ„ han geschvint postulerar multiversa, dvs har man inte pĂ„ fötter för sin bevisföring i denna observerbara vĂ€rld, postulerar man mot alla bevis andra parallella vĂ€rldar om  vilka man inte heller vet ett enda dyft. Inte ens att de faktiskt finns. Dess ostuderbara ickevarande blir ett bevis för dess existens?
Ateisten skjuter ifrĂ„n sig varje förestĂ€llning om att vara moraliskt ansvarig inför den Gud som finns till. Det Ă€r i min erfarenhet rĂ€tt sĂ€llan av genuint intellektuella skĂ€l som Gud förnekas, men dĂ€remot regelbundet av moraliska skĂ€l. Dels det faktum att den observerbara vĂ€rlden Ă€r full av sĂ„dant som alla uppfattar som onda ting, men som av ateisten tas som inteckning för att Gud mĂ„ste vara en djĂ€vul om Gud alls finns, och dels det faktum att om Gud finns har ateisten en hel del att stĂ„ till svars för inför Gud nĂ€r han förs till den avslutande  "crisis vitae" (bedömning av livet) som gör en utvĂ€rdering av varenda mĂ€nniska som nĂ„gonsin funnits. En utvĂ€rdering av hur hon har förvaltat det liv som Gud gav henne, vare sig hon erkĂ€nner Gud eller ej.

MajestÀtsbrottet

Den allvarligaste konsekvensen som ateisten har att instÀlla sig pÄ Àr dock denna. Om Gud Àr den Gud sÀger sig vara sÄ Àr det ett majestÀtsbrott att tala sÄdana dumheter om Gud som inte minst den gudlöse gör. Att Gud i sin dom ocksÄ Àr rÀttvis och barmhÀrtig med full vetskap om mÀnniskans dÄrskap minimerar inte "dÄrens" skuld. Att fara med falsk information om Gud, att göra Gud frÄnvarande frÄn sin egen skapelse Àr sannerligen att missbruka "Herren din Guds namn." Vilka konsekvenser detta har bör den resande tÀnka igenom innan resan Àr över. För bara medan resan pÄgÄr kan dess fÀrdriktning Àndras.

Vilken Àr den enskilt viktigaste tanke en mÀnniska kan ha? "Att det Àr förelagt mÀnniskan att en gÄng dö och dÀrefter dömas."

Ateisten har egentligen inget skĂ€l att pĂ„stĂ„ sig vara sant 'gudlös'. För sanningen Ă€r den att personen i frĂ„ga har satt sig sjĂ€lv i centrum av universum och krĂ€ver att detta universum skall vara sĂ„ som hon finner det för gott att anse det vara. Oavsett hur detta formuleras, eller hur ödmjukt det framstĂ€lls sĂ„ Ă€r summan av den kardemumman en och samma: hon har gjort sig sjĂ€lv till envĂ€ldig domare över rĂ€tt och fel, sant och falskt, och dĂ€rmed tagit Guds plats. Det Ă€r faktiskt bara en variant av all annan "teism"  nĂ€mligen "egoteism".  NĂ€r mötet med Gud sker kommer det sannolikt inte att finnas utrymme för villfarelsen:
"Jag trodde inte pÄ dig, se nu vackert till att lÄta bli att finnas!!"
"Jag tror inte pÄ dig. SÄ du finns inte!"

En viss snopenhet torde utbreda sig och den dÀrmed sammanhÀngande insikten av att ha förkastat allt det som Gud erbjuder, förljuvar inte direkt de sista stegen i tillvaron.

Matematikern Blaise Pascal, uppfinnaren av den första kÀnda kalkylatorn, kÀnd för "Pascals teorem", en vetenskapsman och varmt Kristustroende, formulerade en berömd tes om det dilemma som en mÀnniska befinner sig i i denna frÄga om Guds existens. Den tÄl att begrundas för den som seriöst vill förstÄ hur en vetenskaplig ansats Àrligen kan komma till det vÀgskÀl dÀr man istÀllet för att söka motbevisa vad som inte fÄr finnas, slutar springa undan och lÄter sig finnas av den Gud och Fader som konsekvent söker upp det som var förlorat.

Ni har inget att förlora pÄ kuppen. Allt att vinna.

Björn Donobauer, Doncaster England 27 Februari 2018

https://en.wikipedia.org/wiki/Pascal%27s_Wager
Share:

Mest lÀsta

Senaste inlÀgg