Blogtext: "Är det från Gud man skiljs om man skiljer sig från sin make?"

"Den som skiljer sig och gifter om sig går till helvetet!"

Sådana utsagor förekommer fortfarande inom den s k bibeltroende kristenheten. Det är för att bemöta och undersöka den sortens företeelser som denna blogtext blir till. Den är ingen 'plädoyé', inget försvar, för skilsmässa. Om något är det ett brandtal för att inte ta ett äktenskaps sönderfall ur sitt sammanhang utan sätta in den trista händelsen i den positiva förkunnelsen om äktenskapet.  I efterdyningarna av ett inlägg på en sajt på FB går vågorna höga och drivor av lösryckta bibelord flyger genom luften. Energin är hög och ropen skallar. Mycket sägs men väldigt lite ger något egentligt ljus.

Det är en dyster sanning att allt fler 'kristna' äktenskap slutar i skilmässa och i många fall till omgifte.
Alla slag av attityder finns företrädda inom församlingarnas spännvidd. Från den ena sidan finns en attityd av "äktenskapet och samlevnadsvillkoren är den resandes ensak och vi som församling lägger oss inte i det alls, vår uppgift är inte att moralisera utan att välsigna och acceptera att vuxna människor fattar egna beslut utan tvång från gemenskapen."

 Från dessa motsatta sida kan det låta så: "Det Gud (dvs församlingen) har sammanfogat må människan icke åtskilja. Den som skiljer sig av någon annan anledning än otukt/äktenskapsbrott begår synd och den som skiljer sig får inte gifta om sig. Och den som gör det hamnar i helvetet."

Mellan dessa ytterligheter finns sedan en lång rad variabler och olika sätt att hantera dessa frågor. En samlad bild finns sällan att tillgå ens där man har en slags handbok för äktenskaps ingående och därmed sammanhängande ansvar inför den formella församlingen. Bibelord citeras i olika grad. Sättet det sker på beror på den förekommande teologi som den kyrkoriktningen har. Genomgående är nämligen att bara delar av Guds ord kommer till tal.

Vad är äktenskapets grund och mening?

A   I allt det som Gud skapade fullkomligt var det en detalj som även Gud från början förstod inte skulle hålla. Mannen Adam, av jord (adamah) och med rött (adom) blod är inte komplett ensam. Hans behov är en "till honom anpassad och matchande hjälpare." Det konkreta svaret är "Chavah"  ( bokstavligen: den som föder levande) den andra människan förutan vilken den första delen alltid kommer att förbli ensam och ofullkomlig. Gud sammanför de två. De två tillsammans är Guds avbild. Inte endera var för sig. Adam gläder sig omåttligt, av helt naturliga skäl! Minnsann är inte detta kött av mitt kött och blod av mitt blod? Hurra..

"För den skull skall en man och en kvinna växa klart i sin relation till sina föräldrar så att de som funktionella och vuxenmogna skall kunna ingå i en förening med utsikt att hålla för alla de prövningar som livet i en fallen värld kommer att erbjuda. "Två har det bättre än en, och en tretvinnad tråd är stark!" "Likaså: om två ligger tillsammans har de det varmt. Men hur ska den ensamme hålla sig varm?  Där en blir övermannad kan två stå emot. Och en tretvinnad tråd brister inte så lätt." Pred 4:11-12 (Tretvinnad? Ja den sammanfogande treedje parten är Gud i ett kristet äktenskap.)

Det är inte möjligt att sammanfogas förrän man har rena anliggningsytor och utläkta sår  från barnatiden och blivit klar med att vara  barn. Man måste vara äktenskapet vuxen sas.

Varje gång äktenskap kommer på tal i det nya förbundet upprepas denna sanning. 1 Mos 2:24, Matt 19:5, Efesierbrevet 5:31. Och dess fullödiga innebörd uttrycks klarast i 2 Kor 6:14-16a  "Gå inte som omaka par i ok med dem som inte tror. Vad har rättfärdighet med orättfärdighet att göra? Eller vad har ljus gemensamt med mörker?  Vilken samstämmighet har Kristus med Beliar? Eller vad kan den som tror dela med den som inte tror? Vad kan Guds tempel ha för gemenskap med avgudarna?

Varför går många äktenskap sönder? Tips: sök i det jag just har skrivet. Utan större möda kan du upptäcka några klart lysande eldskrifter för relationers sönderfall. Relationer som vid närmare eftertanke alltså aldrig borde ingåtts:

1 "Barn som gifter sig med barn"   Könsmognaden ligger fem till femton år före förståndsmognadeen och den sociala mognaden. Sådana "infantiläktenskap" har hög gullighetsfaktor men inte mycket mer. Barn som föder barn riskerar att betrakta sina barn som sina attribut, sina tillbehör och sina 'proxy' genom vilka de lever sina omogna liv.

2 "Män som ersätter sitt mammaberoende med en annan kvinna dömd till samma roll"  Att förväntningarna som mannen i detta fall har på kvinnan inte alls är kvinnans förväntningar är en tickande bomb.

3" Kvinnor som gifter sig med en fadersfigur" ofta mycket äldre än de själva har alla en förhistoria av brister i relation till egna fäder och inte sällan erfarenheter som färgar deras 'mansbild'. Ett barn skall söka sin far, fäders svek är en oerhörd belastning inte minst inom kyrkorna, men om barnet tror att äktenskap med en "Far"  är vad som kommer att göra henne lycklig är handgranaten osäkrad.

4 "Ojämnt okade par"  Bilden kommer från ett förbud i förra förbundet mot att städsla oxe och åsna vid samma ok. De helt olika förutsättningarna sliter ut dem båda. De konflikter som  EFTER "sagobröllopet"  uppstår kommer från en rad olika områden, om vilka de mestadels mest fysiskt attraherade, intet vill veta eller fundera över. Romantikens skimmer övergår i eftertankens kranka blekhet och då visar det sig att de har olika sociala, finansiella, andliga och fysiska förväntningar och inre verkligheter om vilka de väldigt lite talade innan de fick en timma med pastorn inför vigseln.

Med andra ord: förarbetet för äkteskap är antingen undermåligt gjort eller har uteblivit helt.Vems ansvar är det att se till att ge dem bästa förutsättningar för en relation? Deras respektive föräldrar och inte minst, om de tillhör det som kallar sig Kristi församling, från församlingens andliga och socialt kunniga ledarskap. Hur många av dem som har havererade äktenskap bakom sig, känner igen en, två, tre eller alla fyra av dessa inbyggda hålrum i deras förutsättningar för äktenskap?

Jiddra inte med mig: handuppräckning!

Men här har du den riktigt stora absurditeten: Att äktenskap med dessa tydliga brister riskerar att falla sönder kräver ingen nobelpriskunskap! Det är en annan del av lagen om sådd och skörd! Att församlingar i sin undervisning underlåter att påtala och förebygga dem är alltför sant och behöver ingen verifikation med 'källa på det tack'.

Men samma församlingar som gravt har försummat sina ansvar på dessa områden aktar icke för rov att hötta med hela kroppen åt dem som i konsekvens av dessa försummelser och genom sina egna synder hamnar i skilsmässans tassemarker.

Det normalsvenska ordet för denna harmsna fingerpekning är "Hyckleri". Vad du genom försummelse inte har förebyggt skall du passa dig noga för att bestraffa. Kastar man ruttna tomater stänker det ovackert på kastaren.

B  Det andra stora skälet till äktenskapet är att 'Gud skapade människan , till man och kvinna skapade han dem, och kallade dem människa den dag de skapades." Sammanslutningen man-kvinna är så att säga det fordon genom vilket Gud visar sig i avbildens gestalt för hela världen. Och hade inte synden trätt in i deras innebördes relation hade de fortsatt vara en ständig välsignelse för världen. Men syndens effekt på dem individuellt och i den mellanmänskliga relationen driver isär det Gud har sammanfogat.  Så även om de två som gifter sig med alla 'rätta' förutsättningar, så kommer starka krafter att göra allt för att separera dem. Att hålla samman äktenskapet är en 'andlig strid'.  Hur rustas församlingens medlemmar för den striden? Den håller inte kontorstider, den syns ytterst sällan i det som talas från predikstolen och det syns ytterst tydligt när det krisar i relationerna. Men vapenkammaren är stängd för dem som bäst skulle behöva dess innehåll. 

Den Ondes anslag är alltid mot Guds avbild. Att få avbilden på avvägar är en seger för den Onde. För då förlorar Gud "sitt ansikte" i världen och lämnar fältet fritt åt det onda. Där ett äktenskap saknar gemensamhet i Anden är dess skörhet inför det ondas alla listiga anslag tydlig. De ser sällan ut som andliga, utan har mest den fysiska världens dragplåster som inbjudan til rutschbanan ner i människornas degradering. Äktenskapsbrott, otukt, sedeslöst liv... alltså allt det som är köttets gärningar faller dem i knäet som inte förstår nödvändigheten  av att tillsammans slåss mot alla brinnande pilar!

Anar du möjligen redan "fingerpekarnas" andra stora försummelse?

C  Den tredje anledningen till äktenskapet är att dess främsta uppgift är att vara skyltfönster för relationen mellan Kristus och själva församlingen. Dess inre dynamik är densamma i mikroformat som relationen mellan Kristus, som är brudgummen, har till bruden, som är församlingen. Ett kristet äktenskap kan inte vara enbart en privat sak mellan de två. Det har en specifik roll som en del av församlingens liv. Inte bara som 'reproduktiv' enhet med uppgift att säkerställa morgondagens församlingsmedlemmar, där är intimzonen deras egen, utan som 'nederlag' för Guds rike i det hem som de skapar åt sig, sina barn, sin Gud och sin församling.  (När ett företag etablerar sig på en ny ort och slår upp en liten butik med lager och kontor kallades det förr för "Bröderna Johansons Möbelmanufaktur nederlag t ex).



Efesierbrevet 5:21-32 "Underordna er varandra i vördnad för Kristus. Ni hustrur, underordna er era män så som ni underordnar er Herren. En man är nämligen sin hustrus huvud, liksom Kristus är församlingens huvud och själv Frälsare för sin kropp. Så som församlingen underordnar sig Kristus, så ska kvinnorna i allt underordna sig sina män.

Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den. Han gjorde det för att helga den, sedan han renat den med vattnets bad i kraft av ordet, och föra fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller annat sådant. Helig och fläckfri skulle den vara.

På samma sätt är männen skyldiga att älska sina hustrur som sina egna kroppar. Den som älskar sin hustru älskar sig själv. Ingen har någonsin hatat sin egen kropp, utan man ger den näring och sköter om den. Så gör också Kristus med församlingen, eftersom vi är delar i hans kropp. Därför ska en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de två ska bli ett kött. Denna hemlighet är stor – jag talar om Kristus och församlingen. Men vad er angår ska var och en älska sin hustru som sig själv, och hustrun ska visa respekt för sin man."
En hel rad av fullständigt  (för de nutida människorna) "vedervärdiga" ord finns i denna text. Underordna! Hedra, Ära , Respektera, Älska... Men också "Offra Helga Rena.." Knappast taget ur en äktenskapritual av samtida snitt. Men likafullt Guds ord. Självfallet har den som inte är född på nytt ingen tillgång till något av detta. Dessa attityder och försanthålladen är inte tillgängliga genom en kristen ritual, utan enbart genom pånyttfödelsens radikala omvandling av individierna. Att alla ingredienserna i texten på ett eller annat sätt fuskats bort i den nutida och modernistiska kyrkan är ännu en seger för det Onda.

Är skilsmässor oundvikliga?

Ett antal liknelser förklarar att den som ger sig ut i ett krig utan att inse motståndarnas överlägsna antal snart nog backar, att den som vill bygga ett torn först sätter sig ner och prövar finanserna så att han sedan när han inte byggt klart slipper stå där med skammen. Att pröva fundamentet för vad man företar sig är således bara sunt förnuft. För att få framföra ett kraftfartyg, dvs något motordrivet föremål, kräver utbildning och prövning och godkännande till att ha inhämtat nödvändiga kunskaper innan man får körkortet i hand. För att gifta sig/ vara sambo, och sätta barn till världen krävs ingenting alls! Detta trots att just detta har långtgående effekter på det egna och det kollektiva livet.
Det bristande förarbetet kan oftast bara sluta på ett sätt. Skilsmässa.  Allt annat kräver  "nåd utöver nåd".

Det dåliga försvaret för relationen mot den ondes alla listiga anslag gör det inte alls otänkbart att även par med de bästa föresatser hamnar i tingsrätten. Att människor som var upp över ögonen förälskade i sin förtjusning över att vara förälskade  (!) förvandlas till ettersprutande hatmaskiner mot exakt dem de så avgudade är inget nytt. När lusten tar slut tar ledan vid. Det vet bibeln att berätta om Amnon och Tamar i 2 Samuelsboken 13. Det är inget nytt fenomen. Det är förutsägbart att där människor ser varandra som nyttobjekt så upphör passionen när nyttan är dragen. Det hör till språkets mörkaste skamvrå att den som verkligen älskar och den som bara förför använder samma ord: jag älskar dig!

Således slutar två av fem äktenskap i skilmässa. Eller som 2007 i Sverige då det ingicks 47898 äktenskap och 20669 upplöstes.  Motsvarande förhållande 2018; cirka hälften av alla ingångna äktenskap går sönder inom 12 år. Det är siffror för hela samhället. Inte för församlingarna. Men ändå sker det alltför många även inom 'våra'led.

Detta är stor synd och skam.. (?)

Bibeln sticker inte under stol med att Gud avskyr skilsmässor. Avskyr att män överger sin ungdoms hustru. Att människor byter partner som om de vore nyttoting. Att kärleken är så konjunkturkänslig att minsta nyck kan trasa sönder livet för alla inblandade.  Det Gud så uppenbarligen avskyr kan vi inte ta lätt på.

"Och dessutom gör ni detta:
    Ni översköljer Herrens altare
        med tårar, gråt och klagan,
    eftersom han inte vill
        se till offergåvan längre
    eller ta emot något från er hand
        med glädje.
14 Och ni frågar: ”Varför?”
    Därför att Herren var vittne
        mellan dig
            och din ungdoms hustru.
    Du har varit trolös mot henne,
        trots att hon är din maka,
    din hustru
        som du ingått förbund med.
15 Har inte han gjort dem till ett?
    Det som är kvar av ande[a]
        tillhör honom.
    Och varför till ett?
        Han söker ättlingar
            som hör Gud till.
    Så ta hand om er ande
        och var inte trolös
            mot din ungdoms hustru.
16 Jag hatar skilsmässa,
        säger Herren, Israels Gud,
    och att man höljer sig i våld
        som i en klädnad,
            säger Herren Sebaot.
    Så var på er vakt i er ande        och var inte trolösa."
Mal 2:13-16 Ett eko av samma känslighet hos Gud vad det gäller relationerna inom äktenskapet finns i 1 Pet 3:7 där det heter att män som upppför sig illa mot sina hustrur inte kan påräkna att Gud har särskilt stor respekt för dem eller deras böner.(!)

Utan tvekan är skilsmässa inte bara synd utan det är också oftast synd om de som drabbas av dem. Men den fråga som alltid dyker upp är denna: Är skilsmässa en annan, värre synd än andra synder? Är det rentav den "oförlåtliga synden"? Det låter så ibland. Det finns förlåtelse för allting, men inte för den som skiljer sig. Den människan skall inte sätta sin fot bland 'de rena'. Jag talar av egen erfarenhet. Hon kan få höra att hon eller han borde göra som Judas, gå och hänga sig. Jag har svart på vitt på sådana tilltal.

Men de riktiga helvetesorden kommer sedan om du gifter om dig. Då finns bara svavel för dig. Jag talar av egen erfarenhet.
Och i den anmälan på FB sidan som föranleder denna blogpost hette det att de som alltså skilt sig och gif om sig omedelbart skulle bryta upp från sina nya äktenskap och leva ensamma! Men om redan den första skilmässan var fel, och de aldrig borde gift om sig, hur kan då en ny skilsmässa vara försvarbar. Blir en synd annullerad för att man begår den en gång till?

En nyckel till förmildrande syn
"Det är inte gott för människan att vara ensam". Guds ord det med. Att människor mitt i församlingarnas mitt lämnas ensamma utom under de timmar de är i kyrkbänken är en av de synder om vilka vi inte säger ett ord.  Vi låtsas att bänknötande är gemenskap. Men ensamheten består när ljusen släkts och högtalaranläggningen stängts av.

Att leva ensam eller att gifta sig är enligt Kristus själv en nådegåva. 
Jag säger er: Den som skiljer sig från sin hustru av annat skäl än sexuell synd och gifter sig med en annan, han begår äktenskapsbrott."

Hans lärjungar sade till honom: "Om det är så i relationen mellan mannen och hustrun, då är det bättre att inte gifta sig."Han svarade dem: "Alla kan inte ta emot det här ordet, utan bara de som har fått den gåvan: Det finns de som inte kan gifta sig för att de är födda sådana, och de som inte kan det för att människor har gjort dem sådana. Och det finns andra som väljer att inte gifta sig för himmelrikets skull. Den som kan förstå detta bör ta det till sig."

Paulus vet att säga det exakt samma:   När det gäller det ni skrev: Det är visserligen bra för en man att inte röra en kvinna. Men för att undvika sexuella synder ska varje man ha sin hustru och varje hustru sin man. Mannen ska ge sin hustru vad han är skyldig henne, och på samma sätt hustrun sin man. Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun.

Håll er inte ifrån varandra, utom möjligen för en tid med bådas samtycke för att kunna ägna er åt bönen. Kom sedan tillsammans igen så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt. Men detta säger jag som ett råd, inte som en befallning. Helst skulle jag vilja att alla människor var som jag. Men var och en har sin gåva från Gud, den ene på ett sätt, den andre på ett annat.

Och för alla övernitiska karismatiker som är hårdast på att döma oss frånskilda och omgifta kan det vara en bra påminnelse att ordet "gåva" i meningen ovan är ordet 'Charisma ek Theou"  dvs en 'nådegåva' från Gud. Om man skall leva ensam måste man ha tagit emot och accepterat denna nådegåva. Annars blir livet en törnbeströdd vandring med tusentals frestelser. Det är svårt nog med nådegåvan. Det är bättre, säger Paulus, att gifta sig än att brinna av begär. De som gifte sig en gång slutar inte att brinna för att de skilt sig om inget annat tillstött under resans gång.

När skilsmässan kommer på tapeten slutar dock Guds nåd att gälla. Ser det alltså ut som. Är det förenligt med evangeliet? Lika lite som att det är meningen att en relation skall sluta så lika lite är det tänkbart att Nåden slutar finnas för dem som ändå hamnar där. Det gör att man lätt frågar sig: vad är det i äktenskapet som ger det en sådan dignitet att själva himmelen drar undan nåden för den som misslyckas? Är det månne av evighetskaraktär? Nej knappast för den frågan släckte Jesus när Saduseérna kom för att snärja honom med en fråga om hur det går i uppståndelsen för den kvinna som under jordelivet haft alla sju bröderna i en syskonskara som make. Vems fru är hon i evigheten? Ingens. För äktenskapet är till för livet på jorden, inte för himmelen.- "Vi skall där vara som änglarna som varken gifter sig eller gifts bort."
Hm.

Oaktat det att mycket är förknippat med äktenskapet som då när det faller sönder förloras så är det en ännu större förlust om nåden upphör när någon som förlorat sitt äktenskap och ingår ett nytt nu undantas från nåden. Som om nåden var beroende av gott uppförande. 

Att tillåta omgifte är inte ett legitimerande av skilmässa. Det är ett accepterande av att ' i många stycken brister vi alla'. Hela det fullständigt oandliga sättet att göra vissa synder till kardinalsynder och minimera de andra är i sig en eftergift åt köttets värderingsmall. Det begås dussintals 'synder' av församlingsmedlemmar som aldrig kommer inför den granskning och "vildavästern" domstol som de frånskilda/omgiftas synder gör.  Redan där avslöjas frånvaron av insikt i nådens mysterium.

När jag en gång hade inlett ett nytt förhållande var min nya vän inbjuden till en troende broders femtioårs kalas. När hon frågade om hon fick ta med sig sin manliga vän frågade jubilaren vem det var som hon skulle ha med. När det visade vara jag, fick hon ett klart och entydigt nej, jag var inte välkommen.  Det gjorde att hon inte heller gick på kalaset. Men sedermera har den brodern skilt sig och gift om sig och blivit änkeman. Vi är vänner numera. Han har förlorat tron på den obarmhärtighet som han då behandlade mig med.

Behandlingen av de omgifta, bortgifta, frånskilda etc är omild och visar att den enda nåd som många känner är obarmhärtig mot dem som bäst behöver den. Barmhärtighet är ingen uppmuntran till orättfärdighet och heller inget godkännande av skilsmässa, utan ett accepterande av syskon som farit fel och illa. Min fråga var om det är sant att Gud skiljer sig från oss om vi skiljer oss från våra partner. Svaveldrakarna menar sig ha rätt att säga det. Guds nådesord säger inte det. "Och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill."  Rom 8:27  Så vad tänker Gud om dessa som har syndat men ändå vill vara kvar i den frikostiga nåd om vilken mången församling intet vet? 

Rom 8:33-39 "Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner.  Vem är det som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. 
Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? Det står ju skrivet: För din skull dödas vi dagen lång, vi räknas som slaktfår.
Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre."

Att äktenskapet skulle vara undantaget från dessa nådens ordningar är nog så svårt att inse.

Den hjärtlösa obarmhärtigheten
Den obarmhärtiga nåd som återstår hos dem som inte aktar Guds ord innebär att "bara de som skött sig och gjorde allting rätt" får vara gifta, får anses ha status bland de rättfärdiga och kan påräkna sig himmelens nådesregn. Det är en nåd på de egna lyckade gärningarnas villkor! Och det är rent sabotage mot nåden.

Jag köper den inte. Det borde ingen annan göra heller.

Ingenting kan få mig att acceptera skilsmässor. Ingenting ursäktar synd. Men all synd kan försonas och förlåtas. Om vi inte förmår att förlåta så förlåter inte heller vår Fader oss som inte förlåter andra. Men ingenting kan heller få mig att acceptera fasadäktenskap där man för anseendets skull lever i en kärlekslös och andefattig kokong av utåtriktad rättfärdighet utan inre substans. Att driva äktenskapsfrågan som om den stod i en klass för sig över både nåd och sanning håller helt enkelt inte.

Nåd och Frid från Himlaljusens Fader över allt mörker.

Efterord: "Ni går till helvetet."
Det var den hotelse som den predikant uttalade över de fem omgifta paren i den kyrkan där det aktuella äktenskapsseminariet hölls. Att ens ta de orden i sin mun visar på ett extremt dåligt omdöme hos personen i fråga.   Att de som skiljer sig av annan anledning än äktenskapsbrott och som sedan gifter sig ånyo skulle vara brasved för den eviga elden låter ju oerhört allvarligt och då skall ju skrifterna rannsakas i detta ärende.

Först: vem sänder någon till den eviga elden? För ett delsvar gå in på följande videolänk: https://donobauersvenska.blogspot.com/2019/04/video-som-du-sar-skall-du-skorda.html

För att undersöka saken direkt i ordet:  Matt 5:21-22  "Ni har hört att det är sagt till fäderna: Du ska inte mörda, och Den som mördar är skyldig inför domstolen. Jag säger er: Den som blir vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger ’idiot’ till sin broder är skyldig inför Rådet, och den som säger ’dåre’ är skyldig och döms till det brinnande Gehenna."
Matt 10:28  "Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna."

Matt 25:40-42   "Då ska Kungen svara dem: Jag säger er sanningen: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.

Sedan ska han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar.  För jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka.

Upp 1:17-19 "När jag såg honom, föll jag ner som död för hans fötter. Men han lade sin högra hand på mig och sade: "Var inte rädd. Jag är den förste och den siste  och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheters evighet. Och jag har nycklarna till döden och helvetet. Skriv nu ner vad du har sett och vad som är och vad som ska ske efter detta.  

Att någon annan än Herren själv ens vågar göra anspråk på att definiera vilka som hamnar i den eviga elden är i sig en ren blasfemi.

Under sin jordiska gärning mötte Jesus ideligen människor med havererade relationer bakom sig. Han mötte ett antal prostituerade uta att någon gång förvisa dem till elden som aldrig släcks.
Han möter en samaritisk kvinna som har haft fem män och den hon nu har är inte heller hennes. Hon får inget omdöme av helvetisk karaktär, varken av Herren själv eller hans apostlar.
Han möter en kvinna släpad till doms för äktenskapsbrott. Dömer Han? Han vet att hon är syndare, men det är också alla hennes anklagare. Hon vet att hon är syndare och förmanas därför att inte fortsätta på den traden 'på det att iget vöärre må ske dig'.
Den som envisas med att leva i synd hamnar förstås till slut bland enbart syndare som vägrar göra bättring. Det är ingen motsättning mellan att vara omgift och ha gjort bättring och fått förlåtelse.
"Om vi bekänner våra synder.." Så är åtminstonde Han trofast och förlåter oss våra synder och missgärningar. Av kyrkornas folk är det betydligt färre som gör det. Oftast kommer den hårdaste fördömelsen till de frånskilda och omgifta från människor som själva haft förmånen att slippa vara med om dessa svåra livsutmaningar. Varom man intet vet bör man intet säga.

Men att sätta likhetstecken mellan omgifte och oförbätterligt hårdnackat motstånd mot evangeliet håller helt enkelt inte. Att sätta likhetstecken mellan dem har ingen biblisk grunnd därför att då skulle det vara "den synd som aldrig kan förlåtas."

I och med offentliggörandet av  denna blogpost har  jag fått höra att det är en massa galenskap i detta jag skrivit. Och en frågeställare undrar vad jag gör av den brinnande eldsjön. Jo jag gör med den som Guds ord gör. Talar om att den är förberedd för helvetet, Satan och alla i hans anhang.  "Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar.  Och döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, det vill säga eldsjön, är den andra döden." Upp 20:13-14

Den som sitter inne med sådan information att den vet sig säkert kunna säga att jag hamnar där, torde redan nu ha anställning i helvetets sekretariat. Mitt namn är skrivet i Lammets bok om livet.
Men helvetet har ju en kreativ bokföring där förluster sätts upp som dolda tillgångar... inte olikt det som sker i världen där ju fursten över luftens härsmakt regerar.

När jag just skrivit klart detta blinkar en lampa bakom mitt högra axelparti. Det brukar betyda att någonting är på väg upp ur minnets förråd av Guds ord som ligger där latenta.

Hosea!
Vad med Hosea? Gud den Allsmäktige, Barmhärtige, Gud som räddar och frälser var han vill och vem Han vill ger profeten Hosea en snabbdos av allt vad äktenskap och äktenskapsskillnad rimligen kan innebära. Han beordras att ta sig an en kvinna, Gomer, som redan har ett förfelat liv bakom sig som prostituerad. (Ja det är i lagen förbjudet!) Hon gifter sig och de får två barn. Hon bryter upp från äktenskapet och han söker upp henne och tar henne tillbaka. Hela hans familjeliv är hans budskap till Israels folk. Trots att lagens krav brutits är det i den situationen som Guds nåd uppenbaras.

Hosea gör vad som är en nådens handling, han går och söker upp henne trots att hon gjort allt för att inte duga som hustru. Han älskar henne trots allt vad som hänt. Det är alltid en möjlighet. Jag utesluter den inte. Men jag utesluter inte heller att nåden räcker även så.

-----

Teddy Donobauer, Doncaster 20 augusti 2019

Share:

Read More

Blogtext: "Vi åberopar Kristi blod" del 2

Genom blodet, genom blodet... all min synd förlåten är..

Min förra blogtext från den 17 augusti tog upp frågan om hur sunt och rätt det är att människor i tid och otid pratar om att "ställa sig under blodet" samt en mängd liknande utsagor som idag är mycket frekventa i mängder av sammanhang. En av läsarna höll med om att det inte var bra att det skedde, men menade också att det ändå inte är någon fara på taket. Detta oskick är inget allvarligt missbruk menar hon.

Så här skrev hon: "Dock reagerar jag på det sista att man trampar på korset mm med den okunskapen. Det där sägs hit och dit till medsyskonen och jag tror Guds nåd och kärlek är större än att personer som åberopar blodets beskydd skulle drabbas av förtärande ting i Guds händer. Nej vi ska korrigera varandra i kärlek."

Några hållpunkter i mitt svar: 

Det är sant att Gud förlåter även det slarviga sättet som heliga ting missbrukas. Men förutsättningen är att de som håller på så ges insikt om missförhållandet och ges förståelse om det allvarliga att hantera det heliga utan urskiljning. Och att de ser det som en brott mot Guds regelverk för vad en troende kan och får säga.

Rom 14:11-13

"Det står skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig ska varje knä böjas och varje tunga prisa Gud. Alltså ska var och en av oss avlägga räkenskap inför Gud.
Låt oss därför inte längre döma varandra. Bestäm er i stället för att inte lägga hinder eller stötestenar i vägen för en broder."

Vad är det som vi skall avlägga räkenskap för?
Matt 12:35-37 "En god människa tar fram ur sitt goda förråd det som är gott, och en ond människa tar fram ur sitt onda förråd det som är ont. Men jag säger er: Varje onyttigt ord som människor talar ska de få svara för på domens dag.  Efter dina ord ska du frias, och efter dina ord ska du fällas."
Matt 5:36-37 " Du ska inte heller svära vid ditt huvud, för du kan inte göra ett enda hårstrå vitt eller svart.  Ert ord ska vara ’ja’ eller ’nej’. Allt därutöver kommer från den onde[b].
Man behöver inte läsa mera för att inse att det är väsentligt att människor inte skall läras en massa oskick och direkta felaktigheter. De skall nämligen stå till svars!

Vad än värre är följer ifrån Paulus brev till Efesierna om hur man bäst bedrövar Anden.
Efesierbrevet 4:17-18 " Därför säger jag detta och varnar er i Herren: lev inte längre så som hedningarna lever. Deras tankar är tomma, deras förstånd är förmörkat. De är främmande för livet i Gud därför att de är okunniga och förhärdade i sina hjärtan.  I de stora rörelserna har många blivit indoktrinerade att upprepa direkta osanningar. Stort är deras ansvar som förlett dem därtill. Men jag kan inte se att det undantar den enskilde från egenansvar.
Att ha nöd för att upprätta trons lydnad innebär att gå till rätta med villfarelser, Inte att glätta över dem med nådens strykjärn om man inte också leder fram till bättring från onda gärningar!  Påminn mig gärna: vilka primära uppgifter har den Helige Ande?

Johannes 16:8-15 "Och när han kommer ska han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom. Om synd: de tror inte på mig. Om rättfärdighet: jag går till Fadern och ni ser mig inte längre.  Om dom: denna världens furste är dömd.
Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte bära det nu. Men när han kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen. Han ska inte tala av sig själv utan bara tala det han hör, och han ska förkunna för er vad som kommer att ske. Han ska förhärliga mig, för han ska ta av det som är mitt och förkunna för er. Allt som Fadern har är mitt. Därför sade jag att han ska ta av det som är mitt och förkunna för er.
Är det av vikt att säga sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen? Med tillägget: i kärlek?
Efesierbrevet 4:25-31 "Låt inga smutsiga ord komma över era läppar, utan bara det som är gott och bygger upp där det behövs, så att det blir till glädje för dem som hör det. Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för befrielsens dag.  Lägg bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och förolämpningar och all annan ondska."

Vad sa redan lagen? "Du skall inte böra falskt vittnesbörd mot din nästa" 2 Mos 20:16

Om än så många människor idogt upprepar samma fel blir det ju inte därmed rätt. Och om de vittnar om något som går stick i stäv med Guds ord så är det under lagens dom som vi ställs, inte under blodets beskydd. Blodet uppphäver inte lagen. Blodet vittnar om det avslutade verk som nåden har åstadkommit en gång för alla. Och att den som genom tron tillräknas rättfärdighet,  alltid åtnjuter allt det som vanns på korset.

Att åberopa blodet är då att med sin tro omfatta vad som redan är sagt i ordet. Det blir inte ditt för att du åberopar blodet utan för att du tror vad som står skrivet. Det är aldrig så att det är för blodets skull som vi tror, utan för att "mina ord är Ande och liv".

Några fler punkter att notera: 
Guds ord talar i klartext om att blodet är livets säte. Blodet som utgjuts betyder därför att Jesu liv ersätter det liv som du har förverkat rätten till i egenskap av syndare.  Utan blod finns ingen förlåtelse från synd. Men all din synd lades på honom en gång för alla. Han har inte en blödande kropp som efter hans uppståndelse fortsätter att förbinda dina sår med sitt blod.  Du tillräknas allt Han har gjort genom tron. Därför att han en gång för alla gav sitt liv för alla som vill tillgodogöra sig dess makt och kraft.
Blodet och köttet hör inte den andliga världen till utan är den port som öppnas till den andliga världen.

1. Korintierbrevet 15:49-50 "Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, ska vi också bära den himmelska människans bild. Men det säger jag, bröder: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga.  Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas,"

Matt 16:17 "Jesus sade till honom: "Salig är du, Simon, Jonas son, för det är inte kött och blod som har uppenbarat det för dig, utan min Far i himlen."  Inte ens Jesu blod har någon pedagogisk uppgift.  Det som skall uppenbaras kommer inte till oss genom blodet utan genom Anden som sänds oss från Fadern och Sonen.

Det är med andra ord fullständigt befängt att tro att blodet skulle åstadkomma några som helst andliga ting. Blodet hör till tingens ordning i denna värld, inte till den andliga världen . Inte som annat än vittnesbörd om det fullkomliga i försoningen.

2. Än mer befängt och direkt sataniskt är att tro att blodet, oavsett vems blod, skulle vara något som Satan tar intryck av.  Hur bemöter Jesus och apostlarna den Ondes alla listiga anslag? Med kraften i blodet? Visa mig ett enda exempel på det?
All den kraft som genom Jesu död och uppståndelse finns är i hans namn. I det namnet som han förtjänat genom att bli "Guds frälsare" - Yeshua! Ingen i hela skriften stänker blod från en människoson i ögonen på Satan. Satan är en andlig företeelse, inte en fysisk. Blodet är helt verkningslöst som andligt krigföringsmedel.  Och självfallet förekommer det inte en stavelse i Guds ord om att någon kom på tanken att använda det på det viset.

3. Blodet tillhör inkarnationen, inte uppståndelsekroppen. Ingenstans ses Jesu jordiska blod vara andligt verksamt. Det är med andra ord inte något som finns i Guds Helige Andes 'vapenkammare'. "Er kamp är inte mot kött och blod". Men ändå envisas en hel del med att slåss med 'blodet' mot andemakter. Klent resultat garanteras.

4. I tilllbedjan sammanhang "utgjuts" Jesu blod kopiöst.  Detta trots att Guds ord i absolut klartext kungör att de som vill tillbedja Gud måste göra det i Ande och Sanning. Det är osant att Jesu blod ännu flyter. Hur kan det "utgjutas" och "åkallas" i 'worship' och tillbedjan om man påstår sig vilja tillbe Gud på det sätt Gud har bestämt? Det är avgudadyrkan att förminska Gud.

Johannes 4:19-25  "Kvinnan sade: "Herre, jag förstår att du är en profet.  Våra fäder har tillbett på det här berget, men ni säger att platsen där man ska tillbe finns i Jerusalem."  Jesus svarade: "Tro mig, kvinna, det kommer en tid när det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni ska tillbe Fadern.  Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen kommer från judarna. Men det kommer en tid, och den är redan här, när sanna tillbedjare ska tillbe Fadern i ande och sanning. Sådana tillbedjare vill Fadern ha.  Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning." 
5. Om det är så att Gud har trollat med Människonens blod så det blodet har andliga krafter, så har Gud i varje fall inte talat om det i Guds ord. Därför är Kristi blod bara relevant i tillbedjan när vi predikar korset och dess effekt. Men vi nedbeder inte blodet över den tillbedjan som skall ske i Ande och Sanning. För det är inte sant att blodet har sådana andliga effekter.

6.  I vidskepelsens skumrask döljer sig en rad föreställningar som utan tvekan har stora likheter med denna övertro på 'blodet' i striden mot andemakter. Bland de okunnigaste människorna används vitlök och ett upplyft kors mot djävulen, och i den nutida motsvarigheten: dem som inte kan Guds ord, har 'blodet' samma roll. Men det är vidskepelse och inte tro. Andliga ting kan bara fördrivas och drivas ut med andliga medel.

7. "Avhåll er från blod" sa man vid det första riksmötet för Jesus kropp i Jerusalem, som en hälsning till alla församlingarna. Varför det? Därför att blodet var en stående ingrediens i hedningarnas ritualer. Till skillnad från den kristna församlingen som visserligen visste sig vara 'köpt med Guds eget blod", visserligen blivit 'renad i blodet' och ha en utmaning framför sig att betala för sitt vittnesbörd om det fullbordade verket i Kristus med sitt eget blod om så behövdes, men aldrig betraktade blodet som skiljt från försoningsverket. "Vad Gud har sammanfogat bör människan inte åtskilja." Gäller även i detta sammanhang.

8. Om ni inte kan skilja på det heliga och det profana riskerar ni att inte heller hålla agapemåltiden på ett riktigt sätt. Den är det nya förbundet i Kristi blod. Så ofta ni gör det så är det ett avslutat verk och en bestående förbundsakt som ni firar. Den som inte kan skilja på vanlig föda och den heliga måltidens beståndsdelar blir skyldig till Jesu kropp och blod. 

 
1 Kor 11:27-28

Den som äter brödet eller dricker Herrens bägare på ett ovärdigt sätt syndar därför mot Herrens kropp och blod. Var och en ska pröva sig själv och så äta av brödet och dricka av bägaren.
Slutord:
Att missbruka "blodet" är att försynda sig på honom som gav sin kropp och sitt blod en gång för alla. Låt det sjunka in. Blodet i Nya testamentet har ett konstant och samlat vittnesbörd: Det fullödiga och fullbordade verket på Golgata. Det har ingen plats i deras arsenal som utan att ta hänsyn till vad Gud redan har sagt i sitt ord gör sig breda över visioner och uppenbarelser som inte kan kontrolleras mot lodlinan. Och alla de som givit sitt liv och tvagit sina kläder i Lammets blod och givit up sina liv för det namnets skull, godkänner heller inte att det dyra Jesusblodet pytsas runt som om det vore var mans egendom.

Blodet tillhör Gud, inte någonsin dig eller mig.

... ...
Teddy Donobauer, Doncaster 18 augusti 2019

Share:

Read More

Blogtext: "Vi måste ställa oss under blodets beskydd" Del 1

"Vem är det som stänker blod här?"

Att lyssna till det som har blivit "mainstream" dvs "huvudfåra" i svensk fromhet är en skrämmande upplevelse. Det ena tilltaget efter det andra i Guds namn uppvisar förfärande avsteg från den uppenbarelse som är hela Guds ord.

Gud är en tämjd, tandlös och moraliskt urvattnad mysfarbror vars luddiga ytlighet då och då nerkallas till försvar för ett "evangelium" som varken är goda nyheter eller ens meningsfull kommunikation. Det som sägs är utan grund i Guds ord och leder heller inte till det som Guds ord säger att det skall göra om det sant och sunt förkunnas. Guds ord, hela bibeln, förutsätter att det som sägs vara i den redovisas med allt vad den har att säga om det ena eller andra. Men de som idag skränar och hojtar och dansar omkring med mikrofonerna har inget intresse av att meddela hela Guds rådslut. De har en utilitaristsik syn på Gud och hans Ord. De kunde ha som motto: "Det är ändamålen som helgar medlen", eller klartext: "Det som jag har egen nytta av använder jag som jag finner för gott."

Gud är varken helig eller rättfärdig om Gud låter människor definiera Gud efter sina synder och använder Guds kärlek som förevändning och täckmantel för att försvara sitt högmod.

Ett av samtidens mest flaggranta bevis på den avfällighet som nu är huvudfårans "tillbedjan av vad det nu är"  har med "Kristi blod" att göra. Detta blod förefaller ha placerats ut i samlingslokalerna i små pytsar här och där, ungefär som när man under ett regnväder ställer hinkar i gångarna för att takets läckage inte skall förstöra för mycket.

"Vi måste ställa oss under blodets beskydd"  "Vi skall bestänka oss med Jesu dyra blod".  "Utan blodet har vi inget skydd mot den Onde" osv.. Mildare men inte mindre befängt är föreställningen att vi skulle behöva 'åberopa' det som om det inte förrän VI HAR GJORT  DET kan åtnjuta dess effekter.

Det som lyser igenom alla dessa föreställningar är tre ting.

1 De låtsas som om det Nya förbundet har samma åtbörder och handlingar som det förra.

2 De låtsas inte om att Guds verk är fullbordat utan kräver vår insats för att verkställas.

3 De inser inte att om de nu "skall ställa sig under blodets beskydd" alltså är utanför blodets beskydd innan de själva har uttalat de orden. Dvs Guds blod är bara verksamt fläckvis och godtyckligt och finns där ibland men bara då och då och att dess effekt inte är permanent. Vore den permanent skulle det ju inte behöva appliceras på nytt.

"Tetelestai" Det är fullbordat!
Att allt som har med Kristi blod att göra är ett avslutat kapitel, att det en gång för alla har utgjutits och aldrig mera kommer att behöva vare sig utgjutas eller stänkas eller "åberopas" som om vi bestämde över det, skall jag visa i en serie bibeltexter.

Hebreerbrevet 9:11-14   "Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som skulle komma.. Genom det större och fullkomligare tabernaklet, som inte är gjort av människohand och alltså inte tillhör den här skapelsen,  gick han in i det allra heligaste en gång för alla, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning.   Om nu redan blodet av bockar och tjurar och askan från en kviga kan stänkas på de orena och helga till yttre renhet,  hur mycket mer ska då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden? Han har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.

 Hebreerbrevet 9: 25-27  "Inte heller skulle han offra sig flera gånger, så som översteprästen varje år går in i det allra heligaste med blod som inte är hans eget.   I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger sedan världens skapelse. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden.  Och liksom människan måste dö en gång och sedan dömas,  så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder. Och han ska träda fram en andra gång, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.

Den som genom tron tagit emot Guds verk i Kristus skall vandra i tro på att det verket som sker i och med blodsutgjutelsen är en gång för alla fullbordat. Vi tar emot det i den tro i vilken vi sedan dagligen vandrar. Ingen i Guds ord har några vanföreställningar om att ånyo utgjuta och stänka blodet på vare sig lagboken, folket eller tabernaklet;  INGEN!

Att inte förstå det nya förbundets avslutade verk är att missförstå allt som är Bibelns budskap.

1 Pet 1 :2 "Ni är förutbestämda av Gud Fadern och helgade genom Anden till lydnad och rening med Jesu Kristi blod. Nåd och frid vare med er i allt rikare mått. 
1 Pet 1:18 "Ni vet ju att det inte var med förgängliga ting som silver eller guld ni blev friköpta från det meningslösa liv ni ärvt från era fäder.   Nej, det var med Kristi dyrbara blod, som med blodet av ett lamm utan fel och brist. Han var utsedd redan före världens skapelse men har nu i dessa sista tider uppenbarats för er skull.  Genom honom tror ni på Gud, som har uppväckt honom från de döda och gett honom härlighet, så att er tro och ert hopp står till Gud.

De som gör blodet instrumentellt för att uppamma tro har ingen tro på Gud utan tro på blodet så som de väljer att använda det. Det tillåter inte slutgiltigheten i det som EN GÅNG FÖR ALLA SKEDDE på korset. Då skulle nämligen blodet  ha koagulerat och inte längre finnas att pytsas ut av dessa som i motsats till det fullbordade verket ånyo slaktar lammet.

Transaktionen är avslutad. Förbundet är upprättat, Dess villkor är kända och den som har gått med på förbundet åtnjuter alla dess förmåner därför att förbundet är Guds förbund och Gud håller förbundet obrottsligt. När våra liv förmörkas av synd försvinner inte blodets beskydd. Det är blodets beskydd som gör att du är välkommen tillbaka! Om det vore som de får det att låta så skulle varje felsteg betyda att vi inte längre är under blodet när vi gör fel. Men låt inte lura dig: om du med dina felsteg och överträdelser kan omintetgöra förbundet så är du Guds like eller överordnade, viket skulle bevisas. Och då är Guds förbund utan annan verkan än den som du genom att uppföra dig väl tillåter! Om förbundets välsignelser beror på att du åberopar dem har du hamnat i en religiös diversehandel där du bara har det du kan kalla vid rätt namn och ta från hyllorna! 
Men det är inte den Gud som har uppenbarat sig i hela Bibeln och som genom en handling en gång för alla har gjort all vidare blodsutgjutning av Hans blod onödig, överflödig och direkt motbjudande.

"Tetelestai!" Det är fullbordat. Jesus sa inte: jag har gjort grovjobbet, men nu får ni göra resten själva. Om 100 eller 1000 eller 2019 år kommer jag och fyller pytsarna igen..

Så vad är det som fattas alla dessa som har trampat omkring i olika träsk av villfarelse. De har tillhört 'trosrörelser' som inget tror av det som står skrivet!  Och för att de själva är obefästa i Ordet tror de precis vad som helst som sätts framför dem av dem som de överlåtit tänkandet till.  Och när man själv inget vet om vad som är givet alla så tror man vad auktoriteterna säger. Nästan oavsett om de ena dagen säger si och andra dagen tvärt emot. Samma handklappande skara applåderar och säger Amen oavsett vad som sägs!

Logiken blir inte bara lidande. Sunt förnuft har inte bara satts åtsidan, Guds ord trampas inte bara under fäfot! Du som mötesdeltagare itutas det som sägs utan möjlighet att göra den enklaste motkoll.
Det är indoktrinering, inte undervisning.

Är det förenligt med sund logik att hävda att Jesus gjutit sitt blod en gång för alla och ändå gå med på att det nu måste stänkas ut igen och igen och igen?

Dessa arma skaror förstår ingenting!! De har aldrig läst hela Efesierbrevt, Kolossserbrevet eller något annat avsnitt av en sammanhållen text. Läs Efesierbrevet 1.  (Jag vet att redan denna text är för lång för de flesta som hittar den och sannolikt inte kommer att slå upp Efesierbevet 1 så jag ger er det här.)

1  Från Paulus, genom Guds vilja Kristi Jesu apostel. Till de heliga som bor i Efesos och tror på Kristus Jesus. 2 Nåd vare med er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus.

Utvalda i Kristus

3  Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far, som i Kristus har välsignat oss med all andlig välsignelse i himlen! 4  Han har utvalt oss i honom före världens skapelse till att vara heliga och fläckfria inför honom. 5  I kärlek har han förutbestämt oss till barnaskap hos honom genom Jesus Kristus, efter sin goda viljas beslut,[a] 6  till ära och pris för den nåd som han har skänkt oss i den Älskade. 7  I honom är vi friköpta genom hans blod och har förlåtelse för våra synder, tack vare den rika nåd 8  som han lät flöda över oss med all vishet och insikt. 9  Han har låtit oss få veta sin viljas hemlighet enligt det beslut han har fattat i Kristus,[b] 10  den plan som skulle genomföras när tiden var inne: att sammanfatta allt i himlen och på jorden i Kristus.

11  I honom har vi också fått vårt arv, förutbestämda till det av honom som utför allt efter sin viljas beslut, 12 för att vi som först har satt vårt hopp till Kristus ska bli till hans ära och pris. 13 I honom har också ni, när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill. 14  Anden är ett förskott som garanterar vårt arv, att hans eget folk ska befrias, till hans ära och pris.

Apostelns förbön

15  Därför, när jag nu har hört om er tro på Herren Jesus och er kärlek till alla de heliga, 16  kan jag inte sluta tacka Gud för er när jag nämner er i mina böner. 17 Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Far, ska ge er vishetens och uppenbarelsens Ande så att ni får en rätt kunskap om honom. 18  Jag ber att era hjärtans ögon ska få ljus så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till, hur rikt och härligt hans arv är bland de heliga 19  och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft har varit verksam.

Från död till liv

20  Den kraften lät han verka i Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, 21  högt över alla härskare, makter, krafter och herradömen och alla namn som kan nämnas, inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. 22  Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han till församlingen[c] 23  som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.

Ändå är världen full av predikanter som vill ge oss det vi redan har och alltid har haft. Om vi överhuvudtaget är födda på nytt och kallar oss Guds barn!  Men detta har engagemang i en Trosrörelse, utan den tro som en gång för alla har givits åt alla de heliga, berövat de många insikterna om.

Är det logiskt att stå upp och uppmana människor att "ställa sig under blodet"? Var står de innan? Står de utanför blodet, då är de inte Guds folk! Är de utanför blodet har de ingen del i det eviga blodet! Om de står utanför finns det bara en väg in under det. Frälsningens och omvändelsens, och den gamle Adams död. Hur det är rimligt att människor som sedan femtio år varit medlemmar i Kristi kropp skulle behöva gå tillbaka dit? Den sjuka läran motsäger allt Ordet säger!

 I de olika blodskulterna som fanns i Rom ingick en kult (Taurobolium) där den som var ledare i kulten sänktes ner i en grop i marken över vilken man lagt ett raster. Man slaktade en oxe ovanpå gallret och prästen tog del i blodet av offerdjuret. Det är mera därifrån denna vanföreställning om blodets eviga rinnande och upprepade utgjutelse kommer än från något i Guds ord. Det är så långt från Gudsfruktan man kan komma.

(The best-known and most vivid description, though of the quite different taurobolium as it was revived in aristocratic pagan circles, is the notorious one that has coloured early scholarship, which was provided in an anti-pagan poem by the late 4th-century Christian Prudentiusin Peristephanon:^[9] the priest of the Great Mother, clad in a silk toga worn in the Gabinian cincture, with golden crown and fillets on his head, takes his place in a trench covered by a platform of planks pierced with fine holes, on which a bull, magnificent with flowers and gold, is slain. The blood rains through the platform onto the priest below, who receives it on his face, and even on his tongue and palate, and after the baptism presents himself before his fellow-worshippers purified and regenerated, and receives their salutations and reverence.)

Där har ni en möjlig historisk förebild för detta nutida blodstänkande. Det finns själfallet inte i Guds ord. Men det har gjorts möjligt därför att Gud inte längre är den Gud som har uppenbarat sig i Guds ord.

Om du anser dig vara född på nytt men ändå tror att du kan få mera av Kristi blod än du redan har fått trampar du korset under fot och är farligt nära det som Guds ord kallar: "Det är ett förfärande ting att falla i den levande Gudens händer."

Ta dig till vara..

Teddy Donobauer. Doncaster 17 augusti 2019

Share:

Read More