"Och nu Israel, vad begär Herren din Gud av dig? Bara att du fruktar Herrendin Gud, att du vandrar på alla hans vägar, att du älskar honom och att du tjänar Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ, så att du håller Herrensbud och hans stadgar som jag i dag ger dig för att det ska gå dig väl."
Den dagen ska ni förstå att jag är i min Far, och att ni är i mig och jag i er. Den som har mina bud och håller fast vid dem är den som älskar mig. Den som älskar mig ska bli älskad av min Far, och jag ska älska honom och uppenbara mig för honom."
"Det var inte för att ni var större än alla andra folk som Herren fäste sig vid er och utvalde er, ni var tvärtom mindre än alla andra folk. Utan det var därför att Herren älskade er och höll den ed som han hade gett era fäder som Herren förde er ut med stark hand och befriade dig ur träldomshuset, ur den egyptiske kungens hand, ur faraos hand. Så ska du veta att endast Herren din Gud är Gud, den trofaste Guden som håller fast vid sitt förbund och sin nåd i tusen släktled när man älskar honom och håller hans bud. Men den som hatar honom ska han vedergälla med undergång, ansikte mot ansikte. Han ska inte tveka när det gäller dem som hatar honom. Ansikte mot ansikte ska han vedergälla dem. Håll därför de bud, stadgar och föreskrifter som jag i dag befaller dig att följa.
Guds kärlek har då inga likheter med det som allmänt kallas kärlek i vår samtid. Därest 'kärlek' bland människorna mestadels är kärlek baserad på tre olika parametrar som på olika sätt 'villkorar' kärleken är Guds kärlek samtidigt villkorslös och villkorad.
Låt mig förklara:
En av förra århundradets största schlagers var Jim Reeves tolkning av 'I love you because'. Jag älskar dig därför att! Dvs kärleken har egennyttan som grund. Av det och det och det skälet älskar jag dig. Att du älskar mig ger mig många goda vibbar, får mig att må så bra! Gör att jag är glad och pigg..
Får mig att känna mig "on top of the world, looking down on creation.." Och så vidare..
De goda nyheterna som det kristna budskapet kallas trakteras på samma sätt i många kretsar. Guds kärlek är 'till nytta och glädje' och ställer inga krav. "Kom till Jesus för...". också kommer alla välsignelser som ett smörgåsbord där du bara behöver ta för dig och vara fri som en fågel. Man lockar med den höga himlen och att det är långt till tak och alla får komma som de är. Det är sant, men bara till del. En gränslös kärlek är nämligen ingen kärlek alls.
Ingen människa skulle acceptera föreställningen att "min partner NN är så kärleksfull. HON/HEN/HAN älskar mig, och alla andra med..." I själva kärleken ligger nämligen "Han ser mig annorlunda än alla andra". Den mänskliga kärnan är ett jag. Som alltid och intensivt söker ett Du att vara älskad av och kunna svara kärleksfullt mot. Vi talar om bejakelse och bekräftelse av det egna jaget. Vi har svårt för att låta det ske om det i bekräftelsen finns minsta inslag av kritik mot det egna jaget. "Om jag inte blir accepterad som jag är vill jag inte vara med".. liksom. Så egentligen gillar vi vanligen inte att kärleken är villkorad när riktningen är mot oss..
Den som tror att kärlek är "jag älskar dig för att...." inser strax att då måste jag alltid se till att jag är detta som nu finns i den andres förväntan och 'spec' på skälet till dens kärlek. Om en eller flera punkter på den listan av något skäl skulle upphöra att finnas blir uppbrottet från relationen legitimerat för om det som jag vill ha inte finns längre så är kärleken därmed annullerad. Ungefär så..
