Solförmörkelsen tolkad

Den 21 mars 2015 inträffar en hel solförmörkelse över oss.  Mitt på dagen tystnar fåglarna. Alla djur smyger sig undan. Skymning lägger sig för de minuter då månen passerar framför solen och nästan helt utplånar dess strålkraft. En corona av utslungad solhetta syns genom de svärtade brillorna. Men den gigantiska solen är dold för världen.

Solen är 1,392,530 kilometer i diameter.

Månen är 3,476 kilometer i diameter

Solen är över 400 gånger större än månen.

Det är bara på grund av de exakta avstånden mellan Jorden, månen och solen som den lilla plutten förmår att 'skymma solen'. Det är som att se på en elefant och föra upp sin egen hand framför det egna ansiktet till det läge där elefanten inte syns. Då förstår man hur det kan komma sig att solen kan förmörkas av en sådan dvärg.

Vår jord är den enda himlakropp vi känner till med ett sådant märkligt fenomen.
När jag för många decennier sedan studerade Bibelns första bok slogs jag av denna märklighet att vi hade en värld där det fanns ett 'direkt' ljus om dagen och ett 'lånat' ljus om natten. Så småningom hade jag studerat igenom hela bibeln och fann undan för undan att det för varje fysiskt fenomen fanns en andlig motsvarighet. Jag kom till sist att förstå att 'allt man kan veta om Gud är uppenbarat i hans skapelse, men genom att tillbe skapelsen istället för skaparen' blir människan fördummad.

Så jag började se efter om det fanns paralleller mellan jord-måne-sol. Andliga företeelser  som i ljuset av den fysiska verkligheten kunde förstås bättre.
Snubblade förstås på kopplingen mellan jorden-världen, månen (det lånade nattljuset)- församlingen, och Kristus-Solen.

Lyssna bara: 'Ni är satta som himlaljus i världen för att upplysa mörkret, bland dessa mörkrets fångar lyser ni som himlaljus i natten'
'Vi alla som med avhöljda ansikten ser Honom lyser....'
'Sådan Han är så är vi i världen'
'Hans ansikte var såsom solens i sitt starkaste sken'
'Verka tills dagen kommer' (det är natt nu... ifall ni inte märkt det. Månen är satt att vara det mindre  ljuset som lyser om natten.)
'Ljuset kom och mörkret hade ingen makt däröver'
'Ha inte sådan omsorg om det jordiska att ni förlorar sältan. Sätt inte ljuset under sädmåttet'

Kristus har för oss samma position som solen har till jorden.
Vi har samma position till Kristus som månen till Solen. Vi belyses av Honom och blir honom lika så som ett derivat liknar sitt ursprung. Vi lyser som ljus bara så länge vi inte tillåter månförmörkelsen som kommer av att vi låter världens vishet och görande, tankar och villfarelser skymma Kristus.
Om vi låter världen komma mellan oss och Kristus ökar den kristna församlingen på världens mörker med sin egen förmörkelse. Och ute i det mörkret är mycket tandagnissslan, gråt och förtvivlan.
Om församlingen växer sig så stor att den skymmer Kristus blir Han som är Alfa och Omega skymd för den värld som törstar efter ljus samtidigt som den skyr det.

Att solen skymmer månen händer ju aldrig.. För den kärlek Kristus har till sin församling är sådan att den 'sitter tillsammans med Honom i himlarymderna'.

Kyrkohistorien är en enda lång serie Kristusförmörkelser. Tillståndet i den nutida kristenheten skymmer Kristus till förmån för en ändlös rad småpåvar, storpåvar och andra tillfälliga fixstjärnor som snart nog sveps ner av himlavinden ner till den redan förödda jorden.

'Hur är du fallen du strålande morgonstjärna'

Solförmörkelsen i morgon är en livs levande predikan. Undrar hur många kyrkor som kommer att ge plats för den?

Share:

Read More

Hur läser du?

Med anledning av ett nyvaknat intresse för att läsa bibeln från pärm till pärm kan det vara aktuellt att lägga en liten baskunskap i skålen. För att läsningen av det som vi allmänt kallar "det gamla förbundet" skall vara mindre mödosamt bör man kanske först läsa de nyckeltexter som finns i det förnyade förbundets texter. Eller för att säga det så många känner igen sig bättre: läs vad NT säger om GT innan du läser GT.

'Allt det som skrevs i den förra tiden skrevs för att fungera som en varning för dem som levde då, men nedskrevs för oss som lever nu, så att vi inte har begär till det som ledde till deras olycka'

'All skrift är utandad av Gud och nyttig till lärdom, tillrättavisning, förmaning och bestraffning'

'Med början i Lagen, Profeterna och skrifterna, förklarade Jesus för dem vad som var skrivet om Honom själv i dem alla.'

Fram till dess att Jesu död och uppståndelse har inträffat befinner sig samtliga bibelns författare i den värld som ännu ser livet som i alla väsentliga avseenden något inom tiden och rummet. Evighetsfönstret är ännu inte öppet. Allt vad som hänger samman med liv och leverne finns i sinnevärlden och är av jordisk karaktär. Det har sin början och sitt avslut i det fysiska livet. Syndens lön är den fysiska döden..

Hoppet om ett liv efter detta, ett evigt liv som tar sin början här i världen men inte avgränsas av denna värld eller till den börjar först med Uppståndelsen. Den antyds i några små glimtar i några texter i förra förbundet, men bara som genom ett svärtat glas. Nu ser vi till fullo.

Förra förbundets texter beskriver det förbund som slöts under de villkor som gäller för en värld där Gudsrelationen är markbunden, tidsbestämd och ofullkomlig. Medan det var omsatt i reell utövning av en gemensam tro i lära och ritual var det ändå inte bara det: det pekade i all sin jordiska bristfällighet framåt mot sin fullbordan. Denna fullbordan kommer oss till del genom det förnyade förbundets skrifter. 'Lagen kom genom Moses, men nåd och sanning genom Jesus Kristus.' Moses förutsåg Jesus, och allt det som fastställdes genom det Moses fick se var förebilder om det som skulle komma.

Läser man nu förebilderna som om de var föreskrifter för oss läser man alltså in en gammal ordning i ett nytt förbund. Det kallar Paulus för att åter falla i träldom. Därför att det nya förbundet har en andlig dynamik och verklighet som det förra aldrig kunde åstadkomma. Bara antyda. 'Låt inget nytt ok läggas på er! För att vi skall vara fria har Kristus frigjort oss!"
Israels folk var det i kraft av sin fysiska födelse under det förra förbundets villkor. I det nya kommer ingen in genom något kötts vilja utan enbart genom att bli född på nytt. Det förra förbundets natur var baserat på "hör och gör", Gud säger er vad som är rätt. gör det och det skall ske er som välsignelserna lovar, gör det inte och ni förlorar dessa, rubb och stubb.

Det nya förbundet tillhör inte dem som tror sig bli räddade genom att göra utan till dem som genom att 'tro liksom Abraham gjorde' blir delaktiga i ett nytt liv där Gud i oss vill göra det som är rätt. "Kristi kärlek nödgar oss till det" Utan pånyttfödelse kan ingen se Guds rike.

Guds kärlek kan inte förtjänas, den är enbart av nåd.  Utan egen förtjänst. Och denna nåd är sammanhängande med de många offer som finns uppräknade i Mose lag på följande vis: "bockars och kalvars blod kunde inte för evigt utplåna syndens konsekvenser, därför gav Guds Son sig själv till ett slutgiltigt offer, ett lamm slaktat från före världens begynnelse."

Vi läser det som förr var skrivet därför att det är en del av förklaringen till det som nu råder. Den nåd som bygger på ett fullkomligt offer en gång för alla, avslutat i och med att Guds Lamm har givit sig till lösen för många. Att fira nattvard som om det var ett upprepningsbart offer är att både negligera Gudsordet, nattvardens verkliga innebörd och det korsfäster Kristus om och om igen.

Bokstaven som dödar är inte texten i sig, utan tillämpningen av texten så att förebilderna omvandlas till föreskrifter. Det är en av kristendomens många synder mot Kristus.

Share:

Read More

"Vems är landet.."

Det är märkvärdigt att alla som har åsikter om vem som har rätten att bebo den omstridda landremsa som ömsom kallas Palestina ömsom Israel ömsom Kaanans land, tar sats  i någon historisk referenspunkt, men oavsett vid vilken tidpunkt de öppnat ögat och godtyckligt fastlagt att just denna punkt är basen så har de att ta ställning till det egentligt väsentliga.

Inget land tillhör någonsin någon av oss. Inget folk har bestående rätt till jorden, inga landsgränser är någonsin annat än godtyckliga om än aldrig så militärt försvarade chimärer. Folkrätt är inget som är skrivet i sten. Utan försvarare av en rätt existerar rätten bara som en dröm om någonting. Med alla rättigheter följer skyldigheter. Uppfylls inte skyldigheterna förloras rättigheter per automatik.

Den som saknar förmåga att försvara sitt land, förvalta sin jord, värna om själva förutsättningarna för människans borätt på jorden blir med tiden utspydd av själva jorden. Det faktum att människan värre än Afrikas gräshoppssvärmar uppfyller jorden ger sken av att jorden tillhör människan när den i själva verket bara är gäst hos verkligheten, och om gästen missköter sig slänger ägaren ut den.

Det borde alla som någonsin läst Bibeln och framför allt de som i någon mening "tror på Gud" vara fullt medvetna om. Men är uppenbarligen inte det. I debatterna om landsrätter och folkrätter hörs aldrig ett minsta knyst om dessa fundamentala premisser:

1 Äganderätten till jorden tillhör dess skapare. 'Himmelen och jorden tillhör Herren, jorden är hans fotapall.'

2 Ägaren har rätt att ge jorden till vem denne vill: 'När ni säljer jord kan ni inte sälja den för evigt, ni är bara främlingar och gäster hos mig, all jord som säljs skall åtföljas av återköpsrätt!'

3 Med jordägandet följer en moralisk skyldighet gentemot den egentliga jordägaren. Om dessa skyldigheter försummas upphör nyttjanderätten.

4 Jorden är i sig en egen kännande och agerande enhet som utan glipor samverkar med skaparen. "Om ni beter er vedervärdigt och vidrigt kommer själva jorden att spy ut er. Hela skapelsen våndas och rister som en kvinna i barnsbörd i väntan på sin befrielse från det förtryck den lider under.'

5 Gud, skaparen och ägaren förbehåller sig rätten att "tillsätta och avsätta folk och konungar, att ge landet åt vem Gud vill". Det kan vi ifrågasätta eller glömma, bete oss som om den var vår egendom, men det ändrar inget i sakförhållandet. 

6 Människan sattes att förvalta en skapelse som hon aldrig äger utan bara har till låns. För detta förvaltarskap människan skall avlägga räkenskap. 'Det är förelagt människan att en gång dö och sedan dömas.' Om vi förlorar insikten om vårt förvaltarskap blir vi självsvåldiga jordockupanter som förr eller senare slängs ut.
Detta är en del av 'teologin'. Den har ingen framträdande plats i kyrkolivet.

Teologi som tappar markkontakt är bara svärmeri.

Åter då till frågan om vem som kan ställa anspråk på det omstridda landet.

Landet mellan Dan (Laish) och Beer-Sheba, mellan Gaza och bergen på andra sidan Jordanfloden är platsen där hela den historia utspelar sig och ännu kommer att utspela sig som utgör jordankaret för det som är den tro som idag förkastas och undanskuffas till det historiska arkivet. Detta är landet Kaanan långt innan det blev landet Israel eller landet som plötsligt kallas för Palestina. Och tusentals år innan dessa politiska begrepp såg sitt tillfälliga ljus gavs detta land åt Abraham och hans avkomma. 

När Abram, som han då hette, uppmanades att lämna Ur i Kaldeen och resa till Kaanan befolkades landet av 11 olika stammar som sammantaget kallade 'Kaanans folk'. Dessa folk hade förverkat sin rätt att leva vidare i landet och det var Abrahams och sedermera Moses och Josuas uppdrag att sköta själva utrensningen. Det var detta land som Gud YHWH för evig tid gav åt sitt folk. 

"Ditt folk skall vara i Egypten i fyrahundra år, ty ännu har amoreerna (en pars pro tota beskrivning av de kanaaneiska stammarna) inte uppfyllt sina missgärningars mått."1 Mos 15:16, 2 Mos 3:8,17 

Men inte utan betydande moraliska förpliktelser och konsekvenser om de hos Gud inneboende missköter sig, så som de folk gjorde vilka levde där först. Om ingen skillnad längre finns mellan Israels folk och de folk som genom sitt liv förverkat rätten att bebo jorden så kommer även Israel att lämna landet för att i fångenskap och diaspora få tid och lägenhet att vända om till sin Herre och Gud. Som då återkallar sitt folk till det land han en gång för alla givit åt Abraham och Isaac och Jacob och alla dess avkomma. De återvänder inte för att de genom godhet och rättfärdighet har förtjänat det, uta för att det är där som Gud har för avsikt att möta dem till en slutlig omvändelse: "De skall se honom som de har stungit".

Det är detta skeende, denna återsamling som nu pågår, påskyndat av den antisemitism som judarna drabbas av i hela den s k civiliserade världen. 
Inget folk har rätt att äga något. Israel har inte 'rätt' till landet, de har bara rätt att hörsamma ägarens kallelse: kom hem, gör om och gör rätt! Det var för att de förtryckte änkan och främlingen och dödade profeterna som varnade dem som de hamnade ute i kylan.
Det kan de inte fortsätta med..

Den kallelsen rättfärdigar inte för ett ögonblick brott mot deras medmänniskor, det är ingen ursäkt för att förakta främlingarna ibland dem, men det ger dem borätten att bebo landet i sin helhet. Det är inte de gränser som fanns före 1967 eller före 1948 eller efter 70 eller efter 587 f Kr som gäller, utan de demarkationer som är givna i löftet. Till Abraham! Givet då och upprepat gång efter gång i tusentals år. Och den nerv som finns i uttrycket: nästa år i Jerusalem. Kommer alla judar att erkänna Messias? Det är inte av avgörande intresse för Guds löfte till hela världen genom det utvalda folket. Vad Gud har beslutat och utlovat och förutsagt kommer Gud att uppfylla. Det är kristen tro.

Säg bara inte att du tror på Gud om din Gud inte har minsta likheter med den Gud som är. Det första budet gäller nämligen: "Du skall inga andra gudar ha." Vilket namn du än valt för 'din' gud så finns i detta universum bara ett namn : "Jag Är den Jag Är."  Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Och Denne kommer att använda sig av Trump och Abbas för att nå målet: Israels folk återsamlat i hela landet och där skall Messias komma, ställa sig på Olivberget öster om Jerusalem och berget skall rämna och Guds härlighet skall synas över hela jorden.

I scenariot ingår en ny och slutlig förödelse för Jerusalem och ett världskrig där alla nationer vänder sig gemensamt emot Israel. Läs Sakarjas 14 kapitel. Deras elände blir en sista 'rening', ett skiljande av slagg från silvret. Med valkares såpa och guldsmeds eld kommer Israel att sållas som vete. Men när den saken är avklarat skall det äntligen vara slut på alla kananéer i Herren Sebaots hus.

Bjud frid över landet och folket. Framför allt inse att den som med egna uppsåt och människotankar angriper Israel rör vid Guds eget öga. Rätten och straffen står  Gud för. Det gäller alla olika slags folk som nu slarvigt klumpas ihop som 'palestinier' och det gäller den judiska nationen.

Nej och åter nej: Landet Israel i sinhelhet tillhör Gud, som ger det åt vem han vill, och det vet vi för löftet om detta är en grundnot i hela Skriften, och historien kan inte låta bli att uppfylla exakt vad Gud har sagt.

Och hör sedan..

Björn Donobauer, Doncaster

Share:

Read More

"För vem är judarna ett problem?"

Kardinal Richelieu blev en gång tillfrågad av Napoleon I om det fanns ett enda bevis för att Gud fanns. Hans svar: Les Juifs! Judarna!

Månne Napoleon häpnade och kliade sig lika mycket i skallen som vår samtid måste göra när den aldrig blir färdig med 'judeproblemet'? När den förhåller sig så ambivalent till både det judiska folket i all sin mångfald och världsvida spridning som till staten Israel, en produkt av en mängd omständigheter och beslut på högsta jordisk såväl som högsta himmelsk nivå. Det är inte för att de vill äta koshermat eller ha skäcktning av djur eller idkar manlig omskärelse som de hatas, inte heller för att majoriteten av världens mest framstående vetenskapsmän och musiker har judisk börd och att stora delar av finansmarknaden styrs av judiska intressen. Alla dessa 'skäl' är bara svepskäl.

Det verkliga skälet är att de en gång valdes framför alla andra folk att vara Guds instrument och synnerliga egendom. Och att deras existens är en nagel i ögat på just den värld som 'dyrkar andra Gudar'. Där juden, oavsett av vilka skäl, håller fast vid Gud har resten av världen avvikit till att tillbe allt mellan himmel och jord utom YHWH, det namn som är för heligt att ens uttalas. Oavsett hur många reformerta, sekulariserade eller orthodoxa judar världen än ser så är deras existens ett gudsbevis: Richelieu hade rätt. De har en sammanhängande livsberättelse  fullständigt sammanvävd med land och folk, historia såväl som framtid.

Alldeles oaktat staten Israels agerande i strävan att skydda sitt folk mot "intifada" och en värld i djup misstro mot judarnas demokratiska system, oaktat det faktum att den politiska enheten Israel inte är det samma som Gudsfolket Israel så är det som sker i Israel ett skeende som hela världen ideligen och i omedelbar framtid ofelbarligen kommer att upptas av. Deras skrifter är genomsyrade av förskingringen ut i världen och återsamlandet från den. Antisemitismen är en av motorerna bakom båda rörelserna. Dels den avsky för den judiska egensinnigheten som drev Rom att förinta Jerusalem efter det att andra gjort liknande manövrar 700 och mer år tidigare, dels den nationalsocialistiska tyska genociden och den illa dolda antijudiska stämning som uppehålls i nutidens förhållningssätt till Israel, Palestina och den övriga världens judar. Oavsett var judar finns undgår de inte drevet tillbaka mot det land som Gud en gång tog ifrån de gudlösa folkslagen som höll till där och som Gud för alltid, bokstavligen all tid, har lovat sitt folk.

Men deras vistelse i landet har alltid varit villkorad: "Om ni gör som de gjorde som bodde där före er.. då går det er likadant.. UT." Deras återsamling till Israel, deras lockrop till varandra "nästa år i Jerusalem" är till för att de där skall "se honom som de har genomborrat". Det är där i landet mellan Dan och Beer Sheba, mellan havet och bergen i Trans-Jordanien som de skall "lära känna Honom som de en gång förkastade."  De kallas och eller drivs samman, med eller mot sin vilja, till det land som är Herrens lott. För att där ta emot sin Messias, Honom som vi Kristustroende redan har lärt känna, kommer de att se med egna ögon, lika tydligt som ljungelden syns på himlen från öster till väster.

Detta kan man ha vilka synpunkter på som man vill, det ändrar inget i den plan som ingen av världens visa vare sig vill förstå eller kan ändra det minsta på.

Mina bröder och systrar i Abraham har svåra tider att vänta. Vi som stöder dem kommer att avskys för det stödet vi vill ge dem också. Vi kommer att hatas för att vi bekänner honom som de ser fram emot med orubblig judisk envishet. Detta är inget nytt. Det har varit nedskrivet i över 2000 år. Bibelkunskapens förkastande i folken och kyrkorna är en av faktorerna bakom förvillelsen i "judefrågan". För den som håller fast vid Ordet är det ingen som helst förvillelse.

Israel kämpar ännu med Gud. Israel haltar betänkligt ända tills den dagen då "Immanuel", han som är "Gud med oss", står på Olivberget och får marken att rämna och med sin muns svärd näpser all världens gudlöshet så som den kommer till uttryck i alla de nationer där Guds namn bara är använt som svordom eller täckmantel för sin egen form av självförgudligande.

Det är  mitt i denna, den sista, återsamlingen av folket Israel till landet  Gud gav dem, som vi rör oss, och det är mot denna oavvisliga process som antisemitismen inom både den sekulära världen och inom den avfallande kyrkans egna led skall förstås.

'Be att den dagen inte skall komma?' Lönlöst.. ' Samuel, det är inte dig de har förkastat i denna strävan att ha sin egen kung, det är mig YHWH  som de har förkastat. men också: "Han skall samla sin hjord som en Herde."

Och det kan ingen göra något åt. Men de som välsignar Israel välsignas av Israels Gud.

Share:

Read More