Vid olika tillfällen har jag kommit att röra vid problemet som sammanhänger med att alltför många sätter barn till världen utan att ha ens den mest elementära kunskap om konsekvenserna. Nå, inte om det faktum att barn kräver mycket, men uppenbarligen ändå en okunnighet om hur föräldrarollen stämmer med samhällets åtaganden.
Många blir föräldrar men sedan tar barnet över relationen mer eller mindre och det går ofta ut över relationen och många blir ensamföräldrar. Det är då som det plötsligt visar sig att de inte hade en aning om hur ensamma de är som ensamstående föräldrar.
Vad samhället faktiskt ställer upp på, och vad föräldrarna väntar sig är vitt skilda ting. Och när 'barnfällan' väl slagit igen så är det en himmelsvid skillnad mellan vad många uppfattar som sina rättigheter och vad samhället anser sig ha för skyldigheter.
Det är bland annat därför som jag anser att ett slags körkort för föräldraskap borde utfärdas efter en medvetet utformad och genomtänkt prövning av insikterna om vad det innebär att bli föräldrar.
Under samtal med andra politiska kandidater hör jag till min häpnad att man är orolig för att det skall smyga in 'rasbiologiska perspektiv' om man pratar allvar om dessa frågor. Som om det handlade om att sortera bland vilka som är lämpliga att få barn alls. Det handlar det inte om.
Det handlar om att samhället måste informera dom som inte tar ansvar för sin sexualitet vad konsekvenserna är. Och vad det kostar att så sin säd utan att ha en plan för produkten. Eftersom alla förväntar sig att någon annan än de själva skall stå för fiolerna så måste den som betalar kalaset ha rätt att säga i klartext vilka premisserna är.
En handlare som säljer en flaska läsk måste ha resurser att ta hand om tomflaskan. Hur kan det komma som en överraskning att den som genom att sätta barn till världen påtvingar samhället oerhörda kostnader i många många år framöver skall bevisa att de har kunskaper om var gränserna går mellan privat barnalstrande och samhällets skyldigheter? Det är närmast en samhällelig skyldighet att avkräva ett sådant ansvar.
Smakar det, så kostar det, och den som inte vill betala vad det kostar skall avstå från att smaka..
Det är inte politisk propaganda eller rasbiologiska övertoner, det är sund samhällsekonomi.
Varje enskild individ som vill att samhället skall ta hand om konsekvenserna av hans egen oansvarighet MÅSTE i förväg veta vad en sådan nonchalans kommer att kosta.
Det kan kanske stämma i en bäck istället för att försöka stoppa en tsunami.
Många blir föräldrar men sedan tar barnet över relationen mer eller mindre och det går ofta ut över relationen och många blir ensamföräldrar. Det är då som det plötsligt visar sig att de inte hade en aning om hur ensamma de är som ensamstående föräldrar.
Vad samhället faktiskt ställer upp på, och vad föräldrarna väntar sig är vitt skilda ting. Och när 'barnfällan' väl slagit igen så är det en himmelsvid skillnad mellan vad många uppfattar som sina rättigheter och vad samhället anser sig ha för skyldigheter.
Det är bland annat därför som jag anser att ett slags körkort för föräldraskap borde utfärdas efter en medvetet utformad och genomtänkt prövning av insikterna om vad det innebär att bli föräldrar.
Under samtal med andra politiska kandidater hör jag till min häpnad att man är orolig för att det skall smyga in 'rasbiologiska perspektiv' om man pratar allvar om dessa frågor. Som om det handlade om att sortera bland vilka som är lämpliga att få barn alls. Det handlar det inte om.
Det handlar om att samhället måste informera dom som inte tar ansvar för sin sexualitet vad konsekvenserna är. Och vad det kostar att så sin säd utan att ha en plan för produkten. Eftersom alla förväntar sig att någon annan än de själva skall stå för fiolerna så måste den som betalar kalaset ha rätt att säga i klartext vilka premisserna är.
En handlare som säljer en flaska läsk måste ha resurser att ta hand om tomflaskan. Hur kan det komma som en överraskning att den som genom att sätta barn till världen påtvingar samhället oerhörda kostnader i många många år framöver skall bevisa att de har kunskaper om var gränserna går mellan privat barnalstrande och samhällets skyldigheter? Det är närmast en samhällelig skyldighet att avkräva ett sådant ansvar.
Smakar det, så kostar det, och den som inte vill betala vad det kostar skall avstå från att smaka..
Det är inte politisk propaganda eller rasbiologiska övertoner, det är sund samhällsekonomi.
Varje enskild individ som vill att samhället skall ta hand om konsekvenserna av hans egen oansvarighet MÅSTE i förväg veta vad en sådan nonchalans kommer att kosta.
Det kan kanske stämma i en bäck istället för att försöka stoppa en tsunami.
