Människan och livsmiljöns gradvisa sönderfall.


Ett av samtidens mest infekterade ämnen har gett upphov till en ny religion. Miljörörelsen har sedan lång tid övergått från att vara förankrad i faktiska förhållanden till en serie försanthållanden med bräcklig eller rent av obefintlig grund. Motstridiga uppgifter baserade på samma datamängd gör det svårt för vanliga medborgare att ha en klar blick på vad saken gäller.

Men vi skall tro att klimathotet är verkligt, och att det är människans påverkan på 'naturen' som är orsaken, den största, viktigaste och enda väsentliga område att ägna sig åt. Och vi skall betala för utsläppsrätter och minska CO2 avtrycket och sluta flyga och sluta utvinna kol och olja och allt det som hör till den nya 'rättfärdigheten'.

Så här ser det ut: människan förefaller sakna insikt om att det är hon som orsakar det mesta av miljöns problem, alltså måste en politiskt tillsatt och vald kommission, till råga på allt utsedd av FN fostra oss alla till att svälja dess minsta rapport som varande sanningen med stort S.

Vad som dock aldrig med ett ord berörs är hur det kommer sig att just människan så kapitalt har blivit så onaturlig att hon kackar sönder sitt eget bo. Alla andra levande organismer finns inneslutna i sina ekosystem där de med mycket små variationer lever som livsutrymmet tillåter. Men människan, denna hybriserade självöverskattade "homo sapiens", denna 'medvetandemaskin' , demonstrerar sin totala oförmåga att förstå sin plats i det egna ekosystemet.  I sin brist på kunskap saboterar hon det på ett otal olika sätt. Effekterna drabbar henne själv och hela den sammantagna 'skapelsen'. Så formulerar hon sig genom miljörelsen till ett slags 'pseudosyndamedvetande' som ser ut som insiktsfull bekännelse men i själva verket missar den verkliga kärnan.

Man kan likna det vid barnet som har slagit sönder en glasruta värd en miljon men bara bekänner att hon har tappat bort den boll som hennes mamma sa åt henne att vara aktsam om, för den har du fått av "din snälla farfar som är död". Den nya syndabekännelsen är 'jag lämnar ett för stort koldioxidfotspår', ve mig! Ve mig!  Bollen är borta, jag skall skämmas. Vem krossade rutan?

Insikten om människans urledvridning från sitt ursprung, sig själv, sin medmänniska och sin livsmiljö är borttappad. Det verkliga skälet till den nyväckta 'syndamedvetenheten' är att det passar utmärkt som 'placebo' för den djupare insikten att det är människans inre miljöförstörelse som är orsaken till att världen ser ut som den gör. CO2 är en försvinnande liten del av dess effekt.

Som de vet som har följt denna blogg så anser jag att det faktiskt inte finns något nytt under solen. Därför har jag en benägenhet att hellre lyssna på 'urberättelsen' sådan den är gestaltad i bibeln än till vare sig alarmisters eller överslätares brösttoner. Vad säger urberättelsen?

Människan är skapad för ett visst syfte. Att se på en förebild och göra enligt det mönstret i sin uppgift att förvalta hela 'naturen', att förvandla, bruka och bevara sin livsmiljö enligt ägarens intentioner och enligt de kunskaper och insikter som är inneboende i naturens egen ordning. Men förutsättningen är att människan inte övergår från att leva med naturen  till att tillbe naturen i sig. Bara om människan inte vänder sig bort från Gud kan hon förbli jordbrukare enligt skaparens ordning. Tappar människan bort sin gudsrelation fördummas hon på den viktigaste punkten. Hon övergår från att vara förvaltare åt någon till att bli självsvåldig utnyttjare.

Fördumningen leder till beteenden som skaparen skakar på huvudet åt och oroas över: "Ingenting som människorna beslutar sig för att göra kommer att misslyckas för dem". Det erkännadet har vi redan fått. Men det är kopplat till en annan insikt: "Överallt är människornas tankar upptagna med det onda." Kombinationen ondska i hjärteroten och en brilliant intelligens är det primära skälet till människans elände. Så säger den heliga skrift.

Konsekvenserna är hur många som helst. Detta sammanvägda elände hos människan är anledningen till krig och hungerssnöd, Det är anledningen och grunden till torka och missväxt. Det är skälet till att halva världen har mer än den behöver medan den andra halvan svälter och dör. Det är den inre miljöförstöringen hos individen som är orsaken till den yttre miljöförstörelsen.

"Detta folk har ett motsträvigt och upproriskt hjärta. De har vänt sig bort och gått sin egen väg. De säger inte i sina hjärtan: "Låt oss frukta Herren vår Gud, som ger regn i rätt tid, både höst och vår och som skänker oss de bestämda skördeveckorna." Era missgärningar har nu bringat detta i olag, era synder håller det goda borta ifrån er, för ibland mitt folk finns ogudaktiga människor."  Jeremia 5:24-26

Vi skulle kunna citera sida upp och sida ner.  Anledningen till jordens tillstånd är moraliskt förfall.
Det förfall som började med avfall från skaparen,  himmelens och jordens Gud. Sedan dess är människan självsvåldig miljöterrorist i en annans vingård. Och skörden är vredens druvor.  Men  istället för att göra bättring och böja knä inför Skaparen medan tid är ägnar hon sig åt sin förstörande genialitet och sin moraliska uppstudsighet samtidigt. Men för att undslippa sig självinsikten om sin inre förstörelse letar hon i världen efter an attraktiv avledare från den individuella skulden och väljer ett relativt oskyldigt tema att innesluta alla under. 'Eftersom vi alla är medskydiga till CO2 utsläppen så kan vi alla känna oss lite skyldiga och göra bot inför naturen med att minska dessa utsläpp'. Att det inte är i nörheten av att vara det verkliga problemet undandrar sig den uppmärksamhet som det borde ha.

Kan miljörörelsen 'rädda' världen? På intet vis. Undergången, förfallet och skapelsen slutliga termiska död kan inte ens uppskjutas. De kommer oavsett. Skapelsen är nämligen underlagd den s k värmedödens ofrånkomlighet.  Bibeln igen: "Hela skapelsen längtar och trängar efter befrielse. Den längtar efter att Guds barn skall uppenbaras. Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om att även skapelsen skall befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet."

Tills människorna på nytt böjer sina knän inför Gud skaparen och omvänder sig och blir som barn kommer miljöförstöringens inre pågående att öka på miljöns undergång.

Klimathotet lovar oss ett scenario där stora delar av de mänskliga bosättningarna kommer att läggas under vatten. Vi kommer att drunkna i den nedsmälta isen heter det.  Men den prognosen är i alla delar falsk. Gud dränkte nämligen jorden med vatten en gång för att bli av med de människr som före syndafloden fyllt jorden med sin orättfärdighet. Och Gud gav regnbågens tecken som ett löfte om att någon nya syndaflod inte skall drabba jorden.  Betyder det att någon nya universiell dom inte kan komma? Nej det betyder bara att klimathotarnas scenario är vilseledande. Nästa dom kommer att uppplösa alla element i eld. Om det är genom värmedöden där all tillgänglig energi slutar vara tillgänglig eller om det sker genom den ondhjärtade människans geniala infångande av atomfissionens eller atomfusionens resultat: atombomben, får stå öppet. Men vad miljörörelsen än säger blir det ingen ny global översvämning.

Vad borde den så ofta upprepade hotbilden om miljöns förstörelse leda till? Att hela mänskligheten gör bot och bättring i säck och aska. Det kan ni vara säkra på att IPCC aldrig kommer fram till.

"Om himlen stängs och regnet uteblir för att de har syndat emot dig.. om det blir svält i landet, om det blir pest, om det blir sot eller rost, om det kommer gräshoppor eller gräsmaskar, om fienden tränger in i deras land och deras städer eller någon annan plåga eller sjukdom drabbar...om de syndar emot Dig- och det finns ingen människa som inte syndar..om de då kommer till besinning och vänder om och ropar till dig om nåd.. om de då vänder om till dig av hela sitt hjärta och av hela sin själ... hör då och förlåt ditt folk som har syndat emot dig.."  1 Konungaboken 8:35ff

Det ni kan vara säkra på är att så långt kommer miljörörelsen aldrig att nå i självinsikt och ödmjukhet.  Genom att tillbe naturen  men strunta i skaparen omintetgör de varje förutsättning för det viktigaste miljöarbetet: att förnyas och pånyttfödas till den inre människan. Att omvända sig bort ifrån den självvalda vägen till en bättre och högre väg.

Miljöpartier är nog bra, men rosor odlade på en dynghög är otillräckliga för att dölja doften av dyngan. Lite skenbart moraliskt oantastlig jakt på CO2 utsläpp är en ros på ett berg av dynga, skapad av rosenodlaren själv.

Om miljömedvetandet inte når in till miljöförstöraren själv är den tyvärr mest kosmetika. Dynga lär vara kosmet...

Teddy Donobauer, f d medlem i MP.





Share:

Sken och återsken, regnbågens hemlighet.


'Shekina, Guds härlighet, ser ut som regnbågen som syns i skyn när det regnar.
"

Vill man få ett djupt grepp om vad som är Bibelns sammanhängande och enhetliga berättelse måste man förutom bibelns texter även läsa den skapelse som vi är en del av. Den skapelse som många kallar 'naturen' och som man måste tilldela gudomliga egenskaper om man inte vill acceptera Gud, som skapare och rättmätig ägare till allt som finns.

Naturen är full av företeelser som alla återkommer i de bibliska  berättelserna.  Paulus gör som bekant gällande att 'det man kan lära känna om Gud är uppenbarat i skapelsen' Men när människorna gör naturen till gud då blir de oförståndiga och har brutit mot det första budet: Du skall inga andra gudar ha vid sidan om mig. Förhållandet till naturen är då en markör för hur man förhåller sig till Gud. Vi läser skapelsen bok parallellt med bibeltexterna för att förstå hur det som är andliga insikter understöds av den faktiska fysiska världen .

I 1 Mos 2 får vi veta att Gud inte hade låtit det regna på jorden, inga buskar eller träd fanns, och ännu fanns ingen människa som kunde bruka och leva på jorden, en dimma steg upp och vattnade jorden. Vatten ovanför ett 'fäste' skymde solen helt, jämnade ut jordens klimat så att stenkolsgruvor finns på Spetsbergen där det en gång växte ormbunksskogar i ett varmt och fuktigt klimat. Polartrakterna kommer först till efter syndafloden.

Varför kom den?För att människorna fort vände sig bort ifrån gud och guds ordning och ingick i oheliga allianser som hade en lössläppt sexualitet som grund. 'Deras hjärtan är från ungdomen endast onda,'låter skriften oss veta. Syndafloden svämmar bort och dränker en värld som i allt väsentligt liknar vår samtid. 'Såsom det var i Noahs dagar, så kommer sista tiden att vara. "Under dagarna före floden åt de och drack de, de gifte sig och blev bortgifta till den dag då Noah gick in i arken, och de visste ingenting tills floden ryckte dem bort.  Så ska det bli när Människosonen kommer."   Matt 24:37 ff.

Ursprungsmänskligheten försvann och ur Noah och hans familj härstammar alla nuvarande människor och folk och stammar. Regnbågen som först efter det att skyarna tömts på de tidigare 'blöjvindlingarna' runt den unga jorden är Guds löfte om en bestående värld, där årstider och säsonger skall bestå och inte en gång till dränkas av 'vatten från ovanför fästet'. Men en annan dom är lika säker, och den sker genom en eldstorm. Mångas tankar går till hotet från kärnvapen, och det är ju en möjlighet. Men eld kommer i vilken form det än är.

Varför kommer nästa dom oundvikligen? Paulus vet berätta:  

Romarbrevet 1:26-32

26" Därför utlämnade Gud dem åt förnedrande lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det som är onaturligt. 27  På samma sätt lämnade männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män gjorde skamliga saker med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.
28 Och eftersom de inte satte värde på kunskapen om Gud, utlämnade Gud dem åt ett ovärdigt sinnelag så att de gjorde sådant som inte får göras. 29  De har blivit fyllda av all slags orättfärdighet, ondska, girighet och elakhet, de är fulla av avund, mordlust, stridslystnad, svek och illvilja. 30 De skvallrar och förtalar, de hatar Gud och brukar våld. De skrävlar och skryter, de är påhittiga i det onda och olydiga mot sina föräldrar, 31 vettlösa, trolösa, kärlekslösa och hjärtlösa. 32 De känner mycket väl till Guds rättvisa dom, att de som handlar så förtjänar döden. Ändå gör de sådant, och de samtycker dessutom till att andra gör det."

Alltså är det likadant i tidensslut som i början. "Härefter skall jag inte mer förbanna marken för människans skull, för hennes hjärtas tankar är onda ända från ungdomen. Jag skall aldrig mer döda allt levande så som jag nu har gjort."  1 Mos 8:21, jfr med  1 Mos 6: 1-7

Regnbågen är det brutna ljuset. Solens strålar faller in i regndroppar där de först bryts och sedan återsänds till mig som står med ryggen mot solen och ser regnbågen framför mig mot en bakgrund av fallande regn. I millioner sfäriska vattendroppar bryts ljuset och hela spektrat av alla de många färgerna blir synligt för vårt öga. Ingen människa ser samma regnbåge, alla ser ljuset brytas i sin egen uppsättning regndroppar. Som vi sagt i tidigare inlägg är grundfärgerna 7.  De går från infrarött till ultraviolett. Den sista färgen är purpurns motsvarighet . Purpur tillverkas ur en sällsynt mussla från Medelhavet och är en ytterst dyrbar råvara varför det enbart är kungar som bär purpur som i Domarboken, Esthers bok och inte minst i Markus evangeliet där vår Herre ikläds en purpurmantel i vilken han hånas och smädas. Den slits av honom, hans egna kläder ges honom innan han förs till avrättning.

Det är denna konungsliga och dyrbara färg som saknas i Priderörelsens avart av regnbågen.
Konungen, den i vars händer Gud överlåtit rätten att döma över levande och döda är bortplockad och osynliggjord i detta 'nya folk'. De kyrkor som välkomnar denna utveckling har alltså i sin iver att visa förståelse och det de själva uppfattar som 'allas lika värde' oavsett hur de förhåller sig till Guds helighet och rättfärdighet, detroniserat Kyrkans  Huvud från sin konungsliga position.

Hesekiel ser i en syn en lik en människa sitta på en tron. Tronen omges av eldsken och runt eldskenet syns regnbågen.   "26  Ovanför valvet över deras huvuden syntes något som liknade en tron gjord av safirsten. På det som liknade en tron satt en gestalt som såg ut som en människa. 27 Och jag såg något som liknade glänsande malm, omgivet runt omkring av något som liknade eld, från det som tycktes vara hans höfter och ända upp. Och neråt, från det som såg ut att vara hans höfter, såg jag något som liknade eld omgiven av ett sken. 28  Skenet syntes runt omkring som bågen i skyn en regnig dag.
Sådan var synen som tycktes vara Herrens härlighet. När jag såg den föll jag ner på mitt ansikte, och jag hörde rösten av någon som talade."

Faller pridefolket och kyrkan HBTQ människor ner i tillbedjan för Honom som är Guds härlighets återspegling och Guds väsens exakta avbild?

I Uppenbarelseboken återkommer regnbågen återigen i både kapitel 4 och kapitel 10. Johannes ser en tron i himmelen. På den sitter en strålglansomgiven 'någon'. Till honom sjunger de varelser som beskrivits  följande sång: "Helig Helig helig är Herren Gud Allsmäktig, han som var och som är och som skall komma." och de får svar från andra "Värdig är du, vår Herre och Gud att ta emot lov och ära och makt för du har skapat allt. Genom din vilja kom det till och blev skapat."
Och vad är skapelseordningen? "Till man och kvinna skapade han dem och kallade dem människa den dag de skapades. Fördenskull skall en man överge sina föräldrar och hålla sig till sin hustru och de skall vara ett kött." Allt annat än det tillhör det som ledde till den första domen och det som leder till den andra som skall ännu skall komma.

Konungen upphöjd på sin tron omges av regnbågens skönhet, den fulla och hela. Purpurfärgen som den kloka hustrun har hushållat sig till och klätt sitt husfolk i enligt Ordspråksboken  kläder inte bara de redbara utan även den värsta och mest diametrala motsatsen.  Och nu är vi framme vid sista delen av Johannes uppenbarelse, strax innan synerna om ändens tid avslutas med det nya Jerusalem.

Upp 17:3-6  "I anden förde han mig bort till en öken. Och jag såg en kvinna som satt på ett scharlakansrött vilddjur, fullt av hädiska namn och med sju huvuden och tio horn. Kvinnan var klädd i purpur och sharlakan och smyckad med guld och ädelstenar och pärlor. På hennes panna stod 
skrivet ett namn, en hemlighet:  "Det stora Babylon, mor till jordens skökor och skändligheter." 

Och jag såg att kvinnan var berusad av de heligas blod, av Jesu vittnes blod. Och när jag såg henne blev jag djupt förundrad."

Klädd i kungafärgen avslöjar hon sig, som en tronpretendent, ett beläte vars verk är på väg att nå sin sista logiska punkt. Hon ligger bakom vildjuret och har till sitt förfogande jordiska härskare och konungar och deras mål är att utplåna Guds folk från jorden. "De skall strida mot Lammet och Lammet skall besegra dem tillsammans med sina kallade, utvalda och troende, eftersom han är Herrarnas Herre och Konungarnas konung"
 Är den stora skökan detsamma som Påvekyrkan?  Antagligen inte, men väl en världsmakt som ännu opererar bakom kulisserna för att förföra alla nationer, vilseleda alla troende och locka alla till att överge Gud. Hon ligger i alla fall bakom den synd som så hårt omsnärjer folken. 
Och utan minsta tvekan är det genom sexualiteten som den värsta förförelsen i världen har skördat nationer och individer, förstört folk och civilisationer. Gudagåvan har besudlats och förstörts och den har resulterat i allt från våldtäkter som politiska instrument till att lika många ofödda barn dör varje år som det dog under hela senaste världskriget.  Mäns övergrepp på kvinnor och kvinnors flykt från all gudgiven ordning är alla del av samma ondska, som alltsedan syndens inträde fortfar i oförminskad styrka.

Människan har ingen rätt att göra någonting om rätten inte är Herrens rätt.

Människans likavärdesprincip är bara denna: "Ingen rättfärdig finns, inte en enda. Ingen finns som förstår, ingen som söker Gud. Alla har avfallit, alla är fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda." Rom 3:10-18
"Helig Helig Helig är Herren Sebaot.
Hela jorden är full av hans härlighet."
Ve mig, jag förgås!
För jag är en man med orena läppar
och jag bor ibland ett folk
med orena läppar,
och mina ögon har sett
Herren Sebaot!

Teddy Donobauer


Share:

Det brutna ljuset, bågen som syns.


"Vid ditt kors, vid ditt kors, där jag ljuset först såg"

Nutidens mentala och teologiska klimat är sådant att ett bloginlägg likt det om den kapade regnbågen från den 23 november måste räkna med att drabbas av det jag kallar 'invektivteologin'. Eftersom Pridefolket numera kräver tolkningsföreträde i allt som rör moraliska frågor i bibeltexerna så blir man lätt avfärdad som 'homofob'. Ungefär det värsta man kan vara bredvid islamofob, fundamentalist och pedofil.

Bland annat därför, men inte främst av det skälet kommer här del två.

Det jag skriver är inte en främst en litania över HBTQ fenomenet. Dess framväxt som alltmer dominerande inslag i kulturlivet är förväntad och förutsagd sedan flera tusen år. I en värld där alla Guds ursprungliga ordningar gradvis vittrar sönder är de bara en av många företeelser som bidrar till den kommande undergången.

Nej  det handlar inte om det. däremot handlar det om den symbol de valt, det brutna ljuset. Min sång gäller den konung vars ära och härlighet dras i den lägsta smutsen och vars gudomliga utstrålning och återsken förnekas och förvanskas på det grövsta. När detta dessutom har fått positivt gensvar av kyrkoherdar, biskopar och hela kyrkoriktningar utan egentlig diskussion då är det ingen marginell fråga. En kristenhet utan Kristus är i sig själv ett bedrägeri.

Enda skingrare av mörker är ljus. Således handlar detta om ljuset. Vad vet vi om vad ljus är? Beroende på under vilka omständigheter man studerar ljuset uppför det sig som vågrörelser eller som partikelvandringar, fotoner bär/är ljus.  Men ljus är komposit. Det normala vita ljuset som vi lever under består av hela färgspektrat. När detta ljus faller in i ett prisma eller ett medium som bryter detta ljus och återspeglar det så ser vi att det vita är en summa av alla färger. Ögat uppfattar sju distinkta men i själva verket är det tusentals.
 
Det ärligaste man kan säga om ljus är att det har stora likheter med personlig utstrålning, dvs charisma.

När Jorden ännu är öde och tom talar Skaparen 'låt ljuset vara'. Kan tolkas som 'slå på det ljus som finns. Eller att ljuset just då anpassas till den värld som är. Då Skriften vet att meddela att "Gud bor i ett ljus dit ingen kan nå" så är det av nöd att det ljus som kommer världen till godo är anpassat till de villkor som gäller för livet här. Allt från fotosyntes till laser förutsätter att ljuset är av konstant kvalitet. Skriften vet att förklara att i Kristus har allting sin sammanhållning och att allt som finns finns till tack vare honom. (Kolosserbrevet)

Hans främsta verk är hans död på korset. Under hela tiden från Guds räddningsoperations begynnelse fram till Golgata beskriver Guds ord relationen mellan Honom och hans folk i färger. I Tabernaklet, i templet, i prästernas kläder återspeglas olika delar av spektrum. Fägerna är bara tillgängliga genom att ljuset bryts upp.  Korset är det prisma som bryter och reflekterar Guds barmhärtighet, Guds nåd och Guds kärlek och visar oss sambandet mellan  Skaparen och försonaren.

"Jag lade märke till att från det som såg ut att vara hans höfter och uppåt  det som glödande metal med en brinnade eld inuti, och neråt från höfterna glödde det som av eld, och den omgavs av en utstrålning. Det såg ut som den strålglans som syns mot molnen på  en regnig dag, som regnbågens spektrum såg det ut som omgav honom.  Sådan är den utstrålning som återger Herrens härlighet. När jag såg det föll jag på mitt ansikte och då hörde jag en röst som talade."  Hesekiel 1:27-28

Guds samlade härlighet återges i regnbågens spektrum, och det omger en som har en människas form och sitter på en tron. En som profeten instinktivt nerfaller och tillber. Vilket bara sker inför Gud. Som har en människas form. Den som har sett mig, säger Jehoshua av Nasaret, har sett Fadern.

"Fordom talade Gud genom profeterna men har nu i den sista tiden talat till oss genom sin Son, denne som är Guds uttryckliga härlighets återsken och den precisa återspeglingen av Guds natur," Heb 1:1-3

Ljusets brutenhet är essentiellt Guds härlighet synlig i regnbågens spektrum. Att annektera renbågen för det direkta trotset mot Gud måste vara en av samtidens mest flagranta majestätsbrott. Hur länge skall Gud ha tålamod? Varför låter Gud det ske? Han är inte villig att någon skall gå förlorad, han ger oss tid till omvändelse, det är enda skälet till att domen inte har hastat över oss ännu.

I Johannes mottagna uppenbarelse får vi veta att  det Hesekiel ser i sin syn är en kontinuerlig kvalitet tillhörig Guds tron.

"Efter detta såg jag en dörr öppen in i himmelen och en trumpetliknande röst bjöd mig komma nära för att visa mig vad som skulle komma att ske härefter. Omedelbart befann jag mig i Anden och jag såg en tron  där någon satt, en som liknade jaspis och sardius och en regnbåge omgav honom och hans tron, i klarhet som en smaragd." Upp 4:1-3
"Och en väldig maktängel steg ner från himmelen, klädd i molnskyar, med en regnbåge på sitt huvud, med ett ansikte som solens klarhe och ben som eldpelare..." Upp 10:1 kapitlet handlar om domen som kommer över hela jorden.

Jesus Kristus är världens ljus, men människorna hatar ljuset därför att det avslöjar deras handlingar och ställer dem mot väggen. De som har stulit regnbågen  förnekar att det skulle finnas något som heter dom över otukt, utlevd homosexualitet och all annan orättfärdighet. De paraderar under högmodets och stoltheten över sin uratade frihets utagerande och kallar rätten till den egna sexuella valfriheten för kärlek.

Den förkrosselses brutenhet som kännetecknar mötet mellan syndare och heligheten, det möte med Hans renhet som ofelbart leder till att syndaren är överbevisad om syndens orenhet existerar inte i 'den kapade regnbågens kultur.'

Den är allt annat än den bibliska regnbågens mening och innebörd. Den är dess raka motsats.

Den som vill komma till  ljuset kan inte fortsätta i mänsklig förhävdelse. Att älska Gud av allt sitt hjärta och allt sitt förstånd innebär bland annat att inte längre tro om sig att man kan trotsa Guds eviga ordning och och ändå låtsas vara Guds barn.

När bågen som syns i skyn fyller vår vision så är det Guds klädnad vi ser, i Priderörelsens kapade regnbåde ser vi samma nakenhet som Adam upptäckte när han gjort uppror mot sin skapare, Fortfarande kallar Gud Adam: var är du? Varför gömmer du dig för mig, inlindad i din stulna och förvanskade regnbågsfana? Du stjäl min härlighets emblem.

"Jag delar inte min ära med någon"


Share:

Män nu va?

Det finns en slags vedervärdig helgedom, ett tabubelagt område som är mer än dynamit, mer än tusen konstgödselbomber, mer än apterade handgranater instoppade under kragen.

Det är mannens rätt att ha sex  på sina villkor. Jodå  kvinnor idag har i ökande grad samma 'rätt'.
Men i det stora perspektivet är det männen som är i fokus. Det måste vara mitt fokus eftersom jag är man.  Andra får tala för kvinnorna.

Den med det fysiska våldet underbyggda föreställningen att män måste få tillfredställa sina basbehov 'any which way' är vår kulturskymmnings mörkaste skugga. Den kostar oss oerhörda sorger och plågor. Den drar ner mänskligheten till en nivå som ingen babianstam åstadkommer på tusen millioner försök.
Det som skiljer svin och människor fascinerade George Orwell i 'Djurfarmen'. Slutscenen i boken är ett av världslitteraturens mest plågsamma insikter. Svinen har tagit över demokratin i den från människor befriade enklaven och i lönndom, bak djurens rygg har svinen ingått ett samarbete med människorna, som undan för undan kidnappar djur efter djur från farmen i utbyte mot 'fringebenefits̈́ som sprit och andra nöjen. De kvarvarande djuren står utanför och ser på fylleslaget genom fönstret. De ser från människa till gris och tillbaka. Och de kan inte längre se någon skillnad.

Efter en påstådd uppåtgående utvecklingskurva i några millioner år har den manliga sortens människor inte höjt sig särdeles mycket ur urslammet. Förmågan att styra sina drifter, insikten att sex är en oerhört allvarsam njutning som aldrig kan vara den resandes ensak är det klent beställt med. Det våldsunderbyggda manliga beteendet är en skamfläck för hela civilisationen.

Om världen skall kunna räddas måste vi män våga lyfta på locket till den hemskaste och falskaste  myten av alla: vår rätt till vår tillfredställelse 'UPA'.. Utan Personligt Ansvar.

Medan jag skriver detta begår tusentals män världen över våldtäkter på kvinnor och barn. Medan jag begrundar den verkligheten att 27.700 kvinnor under ett år utsätts för manligt våld enbart  i Sverige, använder män sin makt och sitt kön till att dominera, förnedra och styra världen. De har nog möjligheten att använda andra kvaliteter, men dessa blir alltmer undanträngda. Den mänskliga kostymen är för stor för de flesta män.

Man behöver inte vara feminist för att tycka att alltför många mäns sätt att se på sin omgivning utifrån det mest primitiva perspektivet, och dessa mäns uppenbara vilja att förvandla världen till en arena för ständig gladiatorkamp där den våldsammaste segrar på allas bekostnad, är en orubblig fläck som inga upprensingsaktioner kan utplåna.

Man behöver bara vara människa. Männens förmänskligande är av högsta prioritet.

Det krävs dock Gud till det. Mänskligheten uppvisar inga sådana egna färdigheter. Historien visar tydligt detta: När allting annat misslyckas, läs instruktionerna!
Share:

Den kapade regnbågen

Kan man kapa en regnbåge?

Slår man upp ordet 'kapa' i SAOL får man veta att det betyder skära, hugga av, roffa åt sig, som när man tar över något man inte äger på ett orättmätigt sätt.

Man kapar av överskott på växter, textilier, råämnen av olika slag för att få önskad och anpassad mängd. I de flesta fall påverkas inte råmaterialets egenskaper av en ytminskning. Men om man kapar en lem i en levande varelse ändras dess livsduglighet drastiskt. En trebent hund är det synd om, om den än kan leva lycklig i många år.

Den som kapar ett företags namn eller någons intellektuella egendom gör sig skyldig till lagbrott.
Den som dessutom förvanskar en ursprunglig symbol och använder den för syften som står i diametral motsats till upphovsmannens mening hålls för att ha gjort intrång i den immateriella rätten som den ursprunglige ägaren har. Kända fakta för alla som följt "pirate bay" historien och de miljontals olagliga nedladdningarna av musik och filmer som plågar mediavärlden.

Desto märkligare är det att en av de mest betydande symbolerna i den existerande världen har kunnat stjälas, förvanskas, trunkeras, kapas och användas i absolut motsats till ägarens syfte utan att mer än några få människa lyfter på ögonbrynet eller en hel kristenhet reagerar på en flagrant kränkning av Guds nåds 'trade mark'. Inte bara låter den bli att reagera, den höjer förvanskningen till skyarna och släpper in den i kyrkorna som om den vore i enlighet med Guds karaktär och uttryckliga vilja.

Låt mig ta det bit för bit och från början.

Jordens barndom är både enligt bibeln och forskningen bokstavligen ett barnstadium där jorden är omgiven av en hög luftfuktighets lindor. Vattenmängder fyller atmosfären, jämnar ut temperaturen och förhindrar att solstrålningens skadliga delar oxiderar livets mekanismer. 'Vatten ovanför fästet' hålls på plats tills någonting fundamentalt inträffar som i ett slag skall ändra allting. Människan, satt att vara Guds förvaltare av lustgården och omvandla den övriga världen till den förebild i vilken hon har sin hemvist, urartar. Faller ifrån lodlinan, förvränger gradvis sig själv och sin omvärld tills dess att Gud fnyser av harm.

I ett ryck dras den skyddande hinnan bort och tiotusentals kubikmeter vatten översvämmar hela jorden och utplånar detta släkte som 'enbart och ideligen tänker ut endast vad ont är'. Räddade de som förstod att gå in i den räddningsflotte som Noah byggde. Job vet att berätta: "Blott han andades blev himlen klar, med sin hand genomborrade han den snabba ormen." (Job 26:13) Himlen rensades från molnen som dolt den för allt som föll från rymden, både stjärnstoft och radioaktivt nedfall. Först i och med detta, som är en specifik domshandling över all orättfärdighet, klarnar himlen så att annorlunda moln och vädersystem kan växla av mot de solskenstinna dagarnas härlighet. Där det fram till dess varit så att det var kondensation och avdunstning som stod för bevattning är det nu dagg och regn som vattnar jorden. Ett system som i sin tur är beroende av att människan inte ånyo sabbar allt. (Ex vis 5 Mos 11:13-17)

Den klarnade himlen är förutsättningen för regnbågen. Regnbågens definitiva betydelse ges i klartext.

1 Mos 9:11ff
"Jag vill upprätta ett förbund med eder: härefter skall icke mer ske att allt kött utrotas genom flodens vatten; ingen flod skall mer komma och fördärva jorden.»
Och Gud sade: »Detta skall vara tecknet till det förbund som jag gör mellan mig och eder, jämte alla levande varelser hos eder, för eviga tider:
min båge sätter jag i skyn; den skall vara tecknet till förbundet mellan mig och jorden.
Och när jag härefter låter skyar stiga upp över jorden och bågen då synes i skyn,
skall jag tänka på det förbund som har blivit slutet mellan mig och eder, jämte alla levande varelser, vad slags kött det vara må; och vattnet skall då icke mer bliva en flod som fördärvar allt kött.
När alltså bågen synes i skyn och jag ser på den, skall jag tänka på det eviga förbund som har blivit slutet mellan Gud och alla levande varelser, vad slags kött det vara må på jorden.»

Ingen vattendom skall alltså mera dränka allt kött. Det är regnbågen ett insegel på.
Betyder det att det alltså nu är fritt fram för samma orättfärdighet som var anledningen till syndafloden? Betyder det att fräckheten kan ta sig alla de uttryck den vill utan att det skall sticka skaparen, ägaren i ögonen? Den Gud i vars hand var människas själ ligger skulle alltså ha givit regnbågen som ett carte blanche för allt vadhelst människorna vill göra?

Inte alls.

2 Pet 3:7 Men de himlar och den jord som nu finnas, de hava i kraft av samma ord blivit sparade åt eld, och de förvaras nu till domens dag, då de ogudaktiga människorna skola förgås.

Rom 2:5
" Genom din hårdhet och ditt hjärtas obotfärdighet samlar du ju över dig vrede, som skall drabba dig på vredens dag, då när det bliver uppenbart att Gud är en rättvis domare."

Den vattensjuka domen var kollektiv och universell. Löftet om att den inte skall upprepas är i motsats till den individuell. Regnbågen som syns i skyn är en extremt personlig upplevelse, Förutsättningen är att människan står med ryggen mot solen och har solstrålar infallande i vattendroppar framför sig.  Varaje individ ser regnbågen i sin egen uppsättning vattendroppar. Och hennes huvud är regnbågens centrum. Omstrålad av nåden och förbundet, som är villkorat. "Du skall inte..."

Solens strålar faller alltså in i miljoner och åter miljoner vattendroppar och bryts inne i droppen och återges till betraktarens öga enligt de olika ljuskomponenteras våglängder. (mellan 40 och 42 garders vinkel)  Det vita naturljuset från solen visar sig innehålla 7 'färger', dvs sju våglängder som ögat uppfattar enligt den färgskalan. En dubbel fraktion kan inräffa och då syns dubbla regnbågar, dock så att den andra har färgerna i omvänd ordning. Ordningen i primärbågen är alltid 'röd, orange, gul, grön, blå, indigo, violett'. Sju tydliga färger. (I själva verket en glidande skala av tusentals färger men det är dessa ögat uppfattar)

Mot det skall ställas att Priderörelsens flagga bara har 6 färger. Regnbågen är alltså reducerad med en sjundedel. Det trunkerade tillståndet för denna nya regnbåge är signifikativt. Det har inte undgått någon att det i svenska språket råkar vara så att siffran sex sammanfaller med det som är priderörelsens paradnummer: sex i alla sina former och utlevelser. Det är det som är kvar när den sjunde delen kapats bort.

Båda talen är höggradigt laddade med innehåll. Sex är alltid människans tal, och då främst den gudlösa människans. Sju är fullkomlighetens, gudomlighetens tal. Priderörelsen har i sitt val av symbol valt att ta avstånd från skaparen, livgivaren och livsuppehållaren. Om den har gjort detta medvetet eller inte är egentligen oväsentligt. Dess agerande är nog för att stadfästa att den i allt väsentligt tagit avstånd från allt det som är den ursprungliga skapelseordningen och upphöjer allt det till norm som i hela Guds ord, från begynnelsen till slutet, över 1500 års perspektiv, anses vara normlöshet, avartigt och direkt förbjudet.

När på sin tid den tyske teologen Bultman hade demytologiserat bibeln blev det 13 kapitel kvar. När 'Pridekyrkorna' har deletat allt som ifrågasätter deras nya normlösa norm, återstår ingenting av vare sig rättfärdighet, helighet, kärlek eller omvändelse och pånyttfödelse. Det som Jesus uttrycker vara människans verkliga elände, det har av 'pridekyrkorna' omtolkats till bevis på vidsynthet, utveckling, förnyelse och frihet.

" Men han tilltalade dem och frågade dem om de också alldeles saknade förstånd. Begriper ni inte att det som människan inmundigar förtärs och evakueras ur kroppen. Det kan inte orena människan att äta kött eller grönsaker eller vad det nu må vara. Inget av det går nämligen till människans hjärta, utan passerar genom magen ut igen. Det är vad som emanerar, kommer ut ur, människan som gör henne oren. Det är inifrån henne själv som allt det kommer som gör henne oren, besudlad och fläckad. Från människans hjärta kommer onda tankar, diverse sexuella avarter, stöld och habegärets tjyvnad, mordiska anslag, otrohetssynder, ägandelustens manier, perversioner av ursprungsordningen, så väl som bedrägeri, sensualism, avundsjuka, förtal, högmod och dårskap. Det är dessa som kommer ut ur människan och orenar henne." Markus 7:18-2 3

"Älska inte världen i den meningen att ni gör dess nuvarande ideal till era. Älska inte de ting som den värdesätter. Gör ni det har ni ingen kärlek till Fadern och har heller inte hans kärlek i er. Det som är i världen är ju detta: köttets lust att tillfredställa alla sina begär, ögonens lust att äta all den frukt som är förbjuden, och den högmodiga skrytsamheten över era livsmål, inget av detta är från Fadern utan renodlat det som menas med ordet världen. Och den världen kommer att försvinna (genom eld) och alla som lever för dessa begär, men den som gör Guds vilja förblir för evigt" 1 Joh 2:15-17


Människans önskan att själv vara Gud och att inte längre underordna sig Gud har naturligtvis konsekvenser. På annat håll i bloggen redovisar jag J D Unwins forskningsresultat om vad som händer i ett samhällssystem när sexualiteten släpps lös. När 'Gud' kastas ut och okontrollerat sex släpps in har det samhället påbörjat sin undergång. Alltid. Precis som Johannes visste meddela.

Regnbågen bevittnar att Gud dömer all orättfärdighet, inte utifrån tidsbundna parametrar utan efter sin egen orubbliga karaktär och helighet. Att använda en stympad regnbåge där Gud osynliggjorts genom att bara ha sex färger av de sju är att reducera den till ett trots mot domen som kommer över all orättfärdighet. Istället för att peka på regnbågen som ett varnande tecken och som påminnelse om att förbundet med Gud sker på guds villkor hånskrattar människorna och säger bokstavligen 'fuck you' till Gud, Guds ord och till den kyrka som visserligen finns till för syndare, men inte för att hjälpa dem att höja synden till höjden av frihet utan till att befria dem från syndens makt över dem.

Regnbågen är kapad. Domen som den följde ignorerad, 'Såsom det var i Noahs dagar kommer det att vara innan Människosonen kommer igen" och domen som kommer döljs i fanornas förblindelse för tron att människan, den urartade människan, är alltings mått. Gud har hängt dit en lodlina. Muren är sned, den rasar snart.

Stölden av regnbågen medför också att Människosonen kidnappas och förvrängs till att också han ha varit en av pridefolket. När Pilatus pekade på Jesus och sa 'Ecce Homo', "se mannen" , skrider regnbågstjuvarna till verket och avporträtterar honom diametralt motsatt till vem han är. Istället för att läsa: "den som har sett mig har sett Fadern", så vill de ha det till att "den som har sett mig har sett byhövdingen i Sodom." Nå månne int...

Alla tänkbara intrång i det heliga har dessa krämare redan utfört.
Vad återstår? Förödelsens styggelse i templet. Sedan: ridå.

Inser just att jag har trampat på tusentals tår.  Inom och utom kyrkans hank och stör.
Jag är en sten som talar när de flesta vill tysta ner all kritik av 'det moderna avfallet'.

So be it..   Björn Teddy Donobauer

Om regnbågen http://eo.ucar.edu/rainbows/














Share:

Är det okristligt att kalla ateister för dårar?

Med startpunkten i, den för igenkänningens skull oftast så kallade, bergspredikan i Matteus, får den troende människan veta att hon aldrig får kalla en medmänniska för dåre, enär den människa som gör sådant per automatik är färdig för helvetets eld.

Står det verkligen så? Undrar hur många som just nickade jakande?  Det gör faktiskt inte det.

Fritt efter Amplified Bible: "Men jag säger er att var och en som kontinuerligt förblir arg på sin broder, eller när ont uppsåt, hjärtats fiendskap, mot en sådan tornar en ofrånkomlig dom upp sig, en dom som domstolen oundvikligen måste utmäta, och var och en som talar nedsättande och missfirmande påståenden mot sin broder kan inte undgå Sanhedrins straffpåföljd, och var och en som säger till sin broder, du 'förbannade dåre', du innehållslösa dumskalle! är hemfallen åt och kan inte undkomma helvetets eld." Matt 5:22

Nå innan vi dyker in i detaljerna måste vi då låta Guds andra ord komma till tals:  exempelvis  Psalm 14:1 f  "Den i huvudet tomma dåren har sagt i sitt hjärta, 'någon gud finns det verkligen inte'. Dessa som så talar är urledvridna och avartiga, de har begått helt fruktansvärda synder,(Du skall inga andra gudar ha) ingen av dem gör vad som är gott eller rätt."

Hm.. Ja men det är ju förra förbundet det. Det kan vi väl se som den tidens för-mänskliga brist på förståelse om 'allas lika värde'? Jaså..

Paulus brev till församlingen i Rom kapitel ett tacklar frågan om dårskap med klinisk precision: v 19-23
"Det man kan veta om Gud är nämligen blottlagt och nedlagt i deras samveten, det har Gud själv sett till att visa dem. För ända sedan världens skapelse har hans osynliga (metafysiska) natur och egenskaper, dvs Guds eviga kraft och onåbara gudaväsen, gjorts begriplig och urskiljningsbar i och genom, med hjälp av, de ting som hans hantverk har åstadkommit.

Av den anledningen är  då människorna helt utan varje ursäkt eller möjlighet till att rättfärdiga sig. För trots att de alltså visste vem Gud var vägrade de att visa respekt, vördnad och tillbörlig tillbedjan eller ge tack åt Gud. Istället skedde en värdeglidning i deras huvuden som mynnade i gudlösheten och en föreställningsvärld full av alla upptänkliga dårskaper, spekulationer och cirkelresonemang och därigenom fördunklades deras förstånd.

Just för att de gjorde anspråk på att vara visa blev de dårar, hänvisande till sin egen smarthet blottställde de sig som dumskallar. De bytte bort den evige Gudens ära, härlighet och majestät och ersatte denne med fysiska, inomvärldsliga och till människans förstånd anpassade företeelser som de upphöjde till den högsta auktoriteten. Djur, fåglar och reptiler blev deras intellektuella referenspunkter för förståelsen av världen. (Dvs det enda som finns, enligt deras förståelse, är den fysiska världen sådan de förstår den.)

Vem talar? Den helige Ande genom Kristi utvalde tjänare Paulus. Och kallar dem dårar, dvs på sanning tomma huvuden, som tror sig kunna urskilja ormbunkssporer  och bortförklara Gud, men klarar inte av att se en elefant på tio meters håll mitt på ljusa dagen (Fritt efter C S Lewis)

I bergspredikan handlade det om relationen mellan dem som är bröder.  Bröder därför att de alla är barn av Abraham. Av samma släktskap och med samma  väg till rättfärdighet som Abraham: genom tron. Guds rike, som varken är av denna världen eller begränsad till någon struktur inom denna värld har ett regelverk av etiska förhållningssätt där aktsamheten om min broder är den samma som den om mig själv. "Du skall älska din nästa så som dig själv" och det vill ju alla mena sig veta (!) är det nya förbundets unika bidrag.

Fel: läs 3 Mosebok 19:18

Skriften använder en rad ord för att beskriva det som vi generellt förstår som dårskap. De olika orden ger helt olika nyanser och innehåll åt begreppet, som i sitt svenska format alltså är alldeles för smalt. Så förhåller det sig ofta.

I hebreiskan används  "'iwwelet" som då innehåller tanken att det ligger en moralisk korruption bakom dårskapen. Ordsp 14:29 'Den som tar god tid på sig innan den blir arg har stort förstånd, men den som hastigt brusar upp blottlägger och exponerar sin dårskap.' Det pekar också på vad vi kallar "faktaresistens" idag, dvs oförmågan att lära sig något nytt p g a fördomar och förbehåll med ett inbyggt försvar för en egen synd bakom kulissen. (Synden är brott mot budet om att hedra dina föräldrar). Ordsp 15:5  'En dåre föraktar sin faders undervisning och tillrättavisning, medan den som går in under den lär och tillägnar sig livsvisdom.'

Ett annat begrepp är   "kesilut", som närmast är vårt 'tjockskallig', ogenomtränglig eller slösinnad, "jag fattar ingenting". Ordsp 10:23 "Att ställa till ofog och skapa kaos är för dåren en ren sport, medan det att försöka fatta och skaffa sig insikter är välbehag och avkoppling för den som har förstånd"

"Nebelah" är dårskap som övergått från ett latent stadium till en vanemässig galenskap. Den som utövar denna dårskap är en skamlös, gränsöverskridande (borderline) personlighet i vilkens släptåg bara misär och elände följer, även för denne själv. 1 Sam 25 beskriver en sådan man vid namn Nabal.  Hans fru Abigail vet att berätta att 'sådan hans namn är, nabal=dåre, sådan är han'

"Siklut" betyder närmast samma som svenska 'korkad' dvs stopp i vindlingarna, inga fungerande synapser, inga uppkopplingar i hjärnan. Pred 2:12-13 använder det ordet i betydelsen att den som följer på kungen måste gå i hans spår..

"Tohola" används i Job 4.18  om änglar. Dessa har gått vilse i pannkakan och man kan inte lita på dem.

"Tipla", betyder bokstavligen  smaklös som osaltad fisk. Dvs dårskapen är av det slaget att den aldrig ger något alls, den är likgiltighetens dårskap. Jer 23:13, Profterna har vägrat att se allvaret i situationen och sagt allt är frid allt är väl.  Dvs de har slätat över och berövat verkligheten dess allvarliga innehåll.

"Peti" betecknar den dårskap som de lättledda, de utan grund, de utan djupare förståelse visar som låter sig vilseledas av falska profeter och retoriker. Ordspr 1:22

I det senare förbundets utformning på grekiska finns det färre ord, men de täcker samma innehåll som de hebreiska orden.

"Anoia"  (roten till det engelska annoying) är en som saknar något, dvs förståndet. I Luk 6:11 "De var tömda på all insikt men istället fulla av vrede och rådslog med varandra om hur de skulle göra sig av med denne." (Där vreden går in går vettet ut. Jfr nutida hysteri i hur kränkta alla är.)

"Afrosune" Samtidigt moraliskt och intellektuellt bortkollrad. Förekommer ett antal gånger  se   'du dåre i natt skall ditt liv avkrävas dig.."Luk 12:20

"Moria" Det är roten till det engelska 'moron'.  Matt 5:22  (den texten hela denna fundering började med). Intellektuell ohederlighet som till exempel att påstå något vara bevisat som inte går att bevisa är bra exempel på den dårskapen. Motsvarar ganska exakt  "nebalah".

Sist : "asiphos" ofta använt av Paulus: Rom 2:20 Titus 3: 3-5 "den som saknar den vishet som kommer ovanifrån från Gud"


Att dårskapen då omfattar allt från  handlingar som görs i okunnighet, vilket bland annat Paulus anför till sitt försvar om det nit han visade i att jaga och fängsla och döda de kristna före sin omvändelse, till de uppsåtliga, trotsande självhävdelser som ex.vis Absalom gjorde mot sin fader David, med många olika mellanlägen låter oss förstå att Gudsfruktan är all visdoms begynnelse. Utan den är människan en eller annan slags dåre och kännetecknas av att den säger i sitt hjärta att det inte finns någon Gud. Eller vad nästan är värre: säger att det finns Gud, men tror på den gud som den människan har skapat i sin egen avbild.

Men minns ni vad jag frågade? Har vi en synnerlig rätt att kalla den gudlöse som hävdar att Gud inte finns för dåre? Vi tar spjärn emot att Guds ande i båda delarna av bibeln gör det.

Men vilka skulle vara synnerliga skäl?

För det första: när en människa hävdar att enbart det som finns i sinnevärlden är verkligt , att det genom studiet av det som finns inte går att hitta Gud, alltså finns 'den där inte', så talar den människan som om vi som själva är en del av det som är skulle vara kapabla att ifrågasätta förekomsten av en skapare då vi ju själv bevisligen existerar. Då uppträder man som ett dumhuvud. Det skapade kan inte veta något om skaparen, särskilt inte om det  utgår från att dess egen fattningsförmåga är lika stor som skaparens.  Det är ungefär lika dumt som den som i varje brödlimpa han skär upp letar efter bagaren.

Det andra skälet är detta: om allt som finns bara är natur och fysisk verklighet och ingen 'metafysisk' verklighet existerar, då har allt tal, allt tänkande, alla 'bevis' för det ena eller andra inget värde alls. För ofrånkomligen hör det vi säger om ett ting inte till det tinget utan är en värld bredvid den fysiska. Alltså, gurkan kan bara beskrivas i metafysiska termer. Ätas kan den rent fysiskt, men tala om den fysiskt kan man bara göra med metafysiska medel.

 När man finner fossil så säger dessa bara en enda sak. Detta djur fanns och dog. Så fort man gör gällande att detta djurs likheter med andra djur 'bevisar' att de hade en gemensam förfader, så ägnar man sig åt just den metafysisk man underkänner annars.
Då är man rätt dum. För man har inga fakta utan enbart bättre eller sämre teorier, men teorier flyter inte i oceanerna, de skapas inne i den rent fysika och naturlagsbundna människan som inte någonsin kan hävda att vad hon tänker sig har minsta sanningshalt.  Eftersom allting i hennes värld bara är summan av slumpmässiga skeenden utan högre mening, utan design och utan mål.. Alltså är även hennes tankar bara dödsryckningar i nervceller.

Man kan få nobelpris på detta slags metafysik utan att erkänna att man ägnar sig åt metafysik.


Så fort vi talar skapar vi en begreppsvärld som vi nog hoppas delas av några fler. Men det vi skapar med orden är inte tingen om vilka vi talar. Det är metafysiska symboler om det vi tror oss veta.

Att ignorera insikten att ingenting någonsin kommer ur ingenting leder till en tillbedjan av det orena förnuftet. Därför är det synd om de dårar som i sina hjärtan säger att det inte finns någon Gud som har gett dem förstånd att tänka och tala. Det gör nämligen att ingenting de själva säger har någon som helst mening annat än att de gör ljud frambringade av talorganen. Det är det enda som finns om det metafysiska inte finns. Tankarna är bara elektrokemiska signaler, inte vare sig sanning eller poesi. Men när dåren säger att Gud inte finns så dömer han sig själv ohjälpligt och deklarerar sig vara en i dårarnas skara.
Det kan denne dåre inte göra något åt. Utom att omvända sig.

Finns inte Gud, finns ingen rationellt sammanhängande möjlighet att ens förneka Guds existens. Man inte med förnuftet förneka förnuftet utan att bli sedd som oförnuftig.

Det är synd om människorna, och mest synd om de som inte vet varför de är människor. Och genom sitt ställningstagande emot Gud gör sig dummare än alla djur.

Share:

Korset, en fysisk gestaltning av tre verkligheter.

Sedan urminnes tid har det stått strid omkring bärandet av korset. I modern tid demonteras korset av delar av den kristna kyrkan för att, som det heter, inte provocera med en symbol som upplevs kränkande av vissa representanter för alla möjliga andra livsåskådningar. Man kan hänvisa till de nesligheter som begåtts i kristenhetens namn, eller hänvisa till korsets ursprungliga roll som avrättningsinstrument i det romerska riket, eller till dess användning under 1900talets utrotning av kristna armenier osv.

Att bära ett kors som symbol är den resandes ensak. Att förstå varför man gör det är dock inte alla förunnat. Korset är buret av så många olika motiv och med så många olika förståelser att det förvånar att en bred uppslutning runt själva dess bärande och dess konstnärliga form ens är möjlig. Eller: det är möjligt just för att alla får tycka som de vill bara de bär det. Provocerar det så är det en bisak. Talet om korset är även för en kristen människa alltid en dårskap, att då bära dårskapens signum är naturligtvis till för att med den dårskapen vara iögonfallande för dem som betraktar sig för visa. Därav måste följa spott och spe, det kan inte undvikas.

Men visst vore det fint om man bakom symbolen förstod dess betydelse.

Läsaren kanske tror att korset är en 'det-råkade-bli-symbol' på grund av den omständigheten att det var så Rom avrättade människor med mesta möjliga publika gestaltning av 'crowd control' genom att avskräcka från brott mot Rom på detta mest offentligt förnedrande sätt. Men det är att vara ute i ett alldeles för grunt vatten.

Läser man hela bibeln som om den faktiskt har en sammanhängande gemensam berättelse så finns korset som symbol för flera bakomliggande verkligheter. De syns först när det lyfts fram i ljuset av symbolen.

Ursprungsberättelsen om människan beskriver henne som en skapad avbild av sin icke-skapade Elohim, Gud. Hennes plats i tillvaron är bestämd av fyra armar, fyra relationer som hon placeras in i från början.  Hennes bestämning är uppåt som "en sinnebild på två ben" för Skaparen. Människan, den tvåparts företeelse som kallas man och maninna, men människa tillsammans, är Guds avbild och har sin primära bestämning som just detta. Den relationen mellan skapad och skapare är primär. Om den förloras, så förloras själva essensen i människovarandet.

Den vertikala relationen är i sin andra, nedåtpekande, riktning hennes förankring som 'av jord', på jord, till jord igen. Förvaltare av skapelsens mångfald å skaparens vägnar. Biologisk är människan till sin fysiska belägenhet, men sant männsklig bara möjlig som en kropp levandegjord av Guds 'Ruach', Ande. Det andligaste är alltid också det som jorden behöver mest för att blomstra. Att se lustgården och omvandla resten av världen till en liknande är själva urmönstret för människans skäl att existera.
Gud visar mönstret och människan är satt att förvalta världen i enlighet därmed. Samma slags "see and do" finns sedan vid byggandet av Tabernaklet och lyser också bjärt i frågan om hur församlingen skall byggas på en given grund.

Den vertikala axeln har alltså skaparen i ena ändan och skapelsen i den andra. Skärningspunkten är människan, som för att kunna sköta det nedre måste vara ajour med det som är därovan. Där har ni korsets 'ståndare'. Nu till dess tvärbalk.

Ensam. Inte bra. Man allena är det enda skaparen underkänner. En hjälp måste till. En lik men inte samma, en som "tillsammans med" gestaltar den helhet som ensamhet aldrig kan ge. Kvinnan som du gav mig!  Människans horisontella relation är alltså med en medmänniska. I ursprungsfallet den del av människan som kallas kvinna eller egentligen maninna. Att de är tänkta att vara ett, oskiljaktliga och samverkande, för att fullgöra uppdraget att vara skaparens sanna representanter lämnar dock det utrymme mellan dem som kan leda till att den enheten bryts upp. Bara möjligheten till distans tillåter närhet. När relationen uppåt bryts sönder kollapsar också relationen mot medmänniskan.

Och vad tydligt är: tvärbalkens andra ända är Adams relation till sig själv.  Det är självinsikten och förlusten av den egna kärnan, den som förutsätts i relationen till skaparen, som gör att Adam gömmer sig, då som nu. Han räds sin skapare, han räds sin blottlagda själ, symboliserad av skammen över nakenheten. Han har förlorat sin själ. I denna innersta kärnröta blir inte bara den förbjudna frukten skrott utan även mäniskan urholkas och urartar i ordets djupaste mening.

Här tecknas alltså ett relationskors. Fyra armar som placerar in mäniskan i en helhet, sedan i ett begynnande sönderfall där de fyra armarna bryts loss från centrum och sedan orsakar det främlingsskap som  hela utvecklar sig genom hela vår historia.

Det är det sönderfallet som Gud åtgärdar på Golgata. Korset som symbol för vad som gått förlorat går alltså före symbolen för vad som skulle kunna försonas! Frälsning är just detta, en omvändelse process bort från det fyrfaldiga sönderfallet till dess motsats. Återförening, rehabilitering, försoning.

Att det i så ringa utsträckning lyckas är ett resultat av det tredje, dolda korset. Det som består av en aktivitet som inte omtalas, förkunnas eller förklaras. Livet är en kamp. Men inte främst en kamp mot kött och blod utan mot andemakter i den för oss osynliga sfär som omger jorden och världen och som har sitt utspel i himlarymderna, eller varhelst det nu kan vara. "Vi är inte okunniga om den Ondes metodik' dristar sig Paulus att hoppas i Efesierbrevets 6 kapitel. Men det är alldeles uppenbart att det är just det vi är, bortkollrade, okunniga och vilseförda.

Denne "motståndare", denne "motkastare" är en lögnare från begynnelsen. Lögnarens första åtgärd är att förefalla vara sanningssägare. "Skulle Gud ha sagt att..., nej tvärtom!" Sedan måste denne utplåna insikten om hans egentliga existens som lögnare, annars fungerar inte metodiken. Hur ser den ut? Den har formen av ett kors den också.

Diabolon åklagar Gud inför människan och misstänkliggör Guds avsikter och karaktär.
Diabolon åklagar människan inför Gud och ifrågasätter hennes gynnade ställning som Guds avbild.
Diabolon anklagar medmänniskan inför människan och bänder och bryter tills relationen mellan människor är bräckliga och lättstörda och skapar den ensamhet och isolering som Gud sa inte var god.
Diabolon åklagar mig själv inför mig själv! "Om än mitt hjärta anklagar mig...." "Det goda jag vill det gör jag inte, men det onda jag inte vill gör jag..."


Det första korset är således vår urspungsposition och dess fyra armar. Att representera korset som ett trearmat T är därför vilseledande, för där är relationen till Gud osynliggjord. När det i själva verket är den som förutsätter alla de andra. (En förklaring till T korset kan vara att det hebreiska tecknet Tau avslutar alfabetet och kopplingen mellan Alef (A) och Tau (T) är "Tjänaren och Korset", dvs att Jesus kommer för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.)

Det andra korset är då den fyrarmade metodik med vilken den Onde underblåser det sönderfall av det första korset som pågår i accelerande takt i hela världen. Men denna metod är avslöjad i och med kors nummer 3.

Det kors som bestod av en rest ståndarbalk med urtag för den tvärbalk som Simon av Cyrene bar sista biten till Golgata. Den tvärbalk vid vilken Guds son naglades fast och sedan upphissades till sin plats under anklagelsen: INRI, Iesus Nazareus Rex Iudaeorum. Där dör han inte, men när verket att försona hela världen med Gud genom sig själv är fullbordat ger han upp andan. Det är fullbordat. "Tetelestai"!

Varför bära ett kors? För att sticka dem i ögonen som hatar Kristus? För att provocera islam?

Tänk om. Jag bär mitt kors för att bevittna att allt vad som är sagt om Honom i den heliga skrift är sant. Att det bakom den symbol jag bär på min kropp står de verkligheter som beskrivs i Bibeln, och endast där. Det är därför jag 'älskar det urgamla kors', för i dess kraft skall jag segra till slut.
Bär jag mitt kors runt halsen är det för att jag vill bära mitt eget kors av bekännelse om vem Gud är, vem människan är utan Gud och vem Gud har sänt för att åtgärda det brutna korset som en gång var det relationskors där människan har sitt ursprung, och sin bestämning. Jag bevittnar också med mitt kors att jag är medveten om Diabolons metodik. Det är den jag måste ikläda mig en vapenrustning mot så att jag kan uthärda striden och stå fast till det sista andetaget.

Gör inte korset till blingbling. Det är hädelse. Om någon känner sig provocerad av korset så se till att det är av rätt skäl. Korset är en dårskap, men skall inte förlöjligas genom att reduceras till slagträ mellan religionsutövare som sinsemellan alla bara tjänar en annan Gud än den som skapade oss alla.


"Tag mitt kors på dig..."



Religion gör dekoration av de verktyg som bäst kunde rädda oss ur alla våra skulder. En sant troende är  absolut inte religiös!


Nagelfaren


Runt halsar på rappare
i urringningen på bystiga bimbos
inpiercat i naveln på gothiga babes
upplyst på väggar, fasader
till större eller mindre
gudliga sten eller trä hus
eller stål och glaskatedraler
kors
symboler för allt mellan himmel och jord
betraktaren övermätt på övermaga utbud
funderar knappast
kommer inte på tanken
att nagelfara  korset

Men det  som alla korsen aldrig bär,
är märken after spikarna.

Tre spikar höll honom där
länge nog för att absolvera oss
från den skuld vår okunnighet
sammanfattar oss alla i.


En spik höll något annat,
en anklagelseskrift  ett skuldebrev
mitt livs  överskrift: skyldig!

Som en bongnål bredvid kassan
staplade notor betalda
står korset där
för att fastnagla
all vår skuld

Men medan korsen
på arm och barm och bakom fönsterkarm
dinglar, blinkar och blingar
som dekoration

går  vi med fickorna fulla
av obetalda skulder
fast priset för vår skuld
är fullt betalt

\'Kors i all sin dar \'



Share:

Mer om Adam och hans fikonlöv..

Att säga att 'mannen' är en i rask takt avpolleterad företeelse är kanske inte så uppseendeväckande. Det är närmast en självklarhet att ordet "män" inte längre står för något egentligt innehåll. Det är bara en avart av människan med viss fysiologiska funktioner som gott kan ersättas av lejd arbetskraft och in vitro befruktning. Åtminstonde om man får tro de 'tempora et mores' (tidsanda och seder) som är förhärskande.

Det kan inte stickas under stol med att det beskriver en tragisk verklighet. Det faktum att när Adam som är av jorden, förlorar det av sitt egentliga väsen som är av himmelen, så blir det bara damm kvar av det som skulle vara den förvaltare som utifrån den givna förebilden, lustgården, danade hela jorden till ett sammanhängande lustfyllt 'paradeisos'.  "Av jord kommen, till jord återgiven". Först när 'Guds  ande', den som gjorde den fysiska formen levande till den specifika tvåkomponenten kropp och själ med Guds Andes liv, och därmed människa i Guds avbild, tas ifrån honom blir han i allt väsentligt åter bara ett djur i raden av djur. Men dessutom med möjligheten att bete sig långt sämre än alla djur.  Gud förde fram alla djuren för att Adam skulle namnge dem. Och för att Adam skulle inse att enda sättet att inte bara vara djur är att han förstår skillnaden mellan sig och djuren. Det är människans tragedi att det enda som håller henne till att förbli människa är hennes beroende av Guds ande. När Adam gömmer dig för Gud måste Gud sätta gränser för Adams livslängd annars kostar Adam för mycket. I Adams möjlighet till stor ädel mänsklighet ligger alltid den möjligheten latent att Guds avbild gör sig själv till egen gud. Då fnyser Gud åt Adam och beklagar resultatet av 'en gud mer än en Gud är en gud för mycket'.

Guds respekt för sin skapelse tar sig ett förunderligt uttryck: 'Härefter skall ingenting som de beslutar sig för att göra skall vara dem för svårt, låt oss därför hejda deras framfart genom att skilja dem åt genom att störa deras kommunikationsmöjligheter.' Alltså minskas möjligheten för Adams fallna släkte att så samordna sin ondska att jorden redan då går under. Men, precis som Gud befarade så har människan även där lyckats med det hon föresatt sig: att gradvis globalisera sina resurser, sin kommunikation och sin vilja att påtvinga hela skapelsen sitt herravälde. Längs det sluttande planet har vi snart nått den kritiska 'no return' punkten.

Lägg märke till att inget av vad vi kallar ondska är vad gud kallar det onda. Det vi ser som ont är bara ont i sekundär bemärkelse. Det verkligt ondas resultat alltså. Det verkligt onda, den rot till all ondska som världen inte känns vid är bara en sak: Adams flykt från Yahweh. Lika lite som Guds Ord någonsin lägger skulden för det onda i världen på  Lucifer/Draken/Belzebub/Satan lika lite kan Adam skylla ifrån sig det faktum att synden kom in i världen genom honom. Satans enda makt är att förstärka Adams flykt ifrån Gud. När Adam väl bestämt att gå sin egen väg, bjuder Satan på färdkosten och den eviga vandringstaven. Och hjälper oss att fästa blicken på allt sådant som vi har fallenhet för alltsedan fallet.

Det krävs Gud för att vara man. Det krävs inte Gud för att vara avarten. Hur skall man veta vad som är sann "man"? Jo, "Ecce Homo"! Se mannen av Nasareth. Det var om denne som orden 'se mannen' fälldes och det är den bristande förståelsen av vad det innebär som plågar världens kyrkor med den kolossala förvanskning av förebilden som uttrycker sig i det eviga barnet i moderns famn, eller den thorvaldsenska Kristusbilden, en bild av en man som aldrig hållit i en rubank eller byggt en enda dörrpost till de rum där han vill att hans egna skall vara. Den man som lade vågor till ro och fångade fiskares och hårdföra soldaters tillit har inga likheter med kyrkans förljugna bilder av honom.

Men så är ju kyrkan inte heller något galleri av hållfasta män. Vi är alla, utan undantag skenbara män.
Inte förrän Kristus fått utverka och gestalta sig själv i oss blir vi det vi kunde varit. Vägen dit är lång. Framför allt är den vägen resultat av en medveten vandring. Målet att av Adams urartade avkomma bygga 'gudsmän, väl skickade till allt gott verk är den kristna fösamlingens viktigaste arbete. Det arbetet ligger totalt nere.

Trots att det är en del av det som missionsbefallningen innebär: gör alla folk till lärjungar. Istället för det gör vi folk till matrikelförda medlemmar i en salighetsförening utan andra mål än att vara så vanliga människor som möjligt, dock med en religiös knorr. Skall Människosonen när han kommer finna tro på jorden? Vad han än finner så lär han snabbt vara på det klara med att det är nu som då: "Jag sökte efter en man att stå i bräschen i muren till stadens försvar, men jag fann ingen, säger Herren."

Adam, var är du?


Share:

"Adam, ditt fikonlöv glipar"

En fördel med att vara rebell är att man får vända upp och ner på alla föreställningar, särskilt de som är politiskt korrekta i den egna samtiden.  Ju fler stenar man vänder på ju fler ljusskyggheter kryper fram för en stund i dagsljuset, men de har en tendens att snart fly in i 'osynskyddet' igen.

Eftersom mitt liv i stor grad, rentav tillväxande sådan, fylls med  bibeln och dess politiskt inkorrekta världsbild så växer motviljan mot samtidens tolkningsmodeller undan för undan. En av de viktigaste och svåraste och största 'feltolkningarna' rör  "män och manlighet". I den frågans omedelbara närhet snurrar enorma samhällsfrågor om allt från den urartade sexualiseringen, abortdilemmat till feminism i alla dess former.

Adam har abdikerat. "The king has left the building." Fäderna är borta, kvar finns spermadonatorer, pojkvänner, de homosexuella som sin livsstil till trots kräver rätten att bli föräldrar, och de patriarkala maktvarelser som i sin tilltagande alienation från kvinnor och barn skapar allt enfaldigare machomiljöer med allt större våldsutövande mot just kvinnor och barn.

Allt går tillbaka till sitt ursprung. "Adam, var är du?" Det vet inte Adam. Han visste det inte då, och än mindre nu. Det enda han vet är att han har anledning att gömma sig undan sitt ursprung, sin skapare, sin uppdragsgivare, sin livgivare och den som definierar vad människan är.  Märk väl: ateisten har löpt denna lina hela vägen ut. Lik den blinde som hävdar att solen inte finns gör han en religion av sin vilsenhet.
"Till man och kvinna skapade han dem och kallade dem människa den dag då de skapades.." Kurragömmaleken undan Gud är vad som förenar alla manliga verksamheter.  Frestelsen att 'bli lik gud' var vad Adam föll för. Eva föll för den förbjudna fruktens skönhet och löftena om att bli vis, bara hon åt. Hon lockades av det hon såg och delade frikostigt med sig, under de falska förespeglingar som 'ormen' gav henne. Det samlade betyget om detta är "Eva blev bedragen". Ingenstans i hela bibelns samlade textmassa anklagas kvinnan för syndens inträde i världen. Ingenstans!

Adam tog mot bättre vetande emot frukten ur hennes hand och visst blev båda två seende:  de såg att de var utan allt skydd, utan all täckning för sina liv i det ögonblick de tog steget att emancipera sig från sin bestämmelse. Visst drabbades de båda av detta gigantiska steg ut ur gudsgemenskapen på Guds villkor, men det är endast Adam som är vållande. "Jag dolde inte min synd, så som Adam gjorde","Genom en man kom döden, på samma sätt kom uppståndelsen genom en man. Som vi alla dog i Adam, så skall alla bli levandegjorda i Kristus." "Liksom Adam överträdde de förbundet, så bröt de trohetslöftet."  " Döden regerade från Adam till Moses, även över dem som inte själva hade syndat så som han." "

Sedan den undanflykten från Gud, då Adam med hast fjärmade sig från "den i vilken vi lever, rör oss och andas och är till" har nakenheten behövt döljas. De tråcklar snabbt ihop sina förkläden av fikonlöv, dessa fort vissnande löv, och försvinner in i lustgårdens lövverk. Där kallar Gud på mannen. Kvinnans överträdelse  sker på den bedragnes goda tro att hon gör rätt. Adam har ingen sådan ursäkt. Aldrig. Den totalt förbluffande upptäckten som bibelläsaren gör som inte redan fått texterna tillrättalagda är alltså att det i motsats till allmän uppfattning och teologisk förvillelse inte är kvinnan som är syndens dörrvakt och insläppare utan Adam. Bara Adam. Vars första och återkommande förklaring till sina handlingar är att skylla på Eva. 'Kvinnan som Du gav mig till att vara med mig, det var hon!!'

Känns det igen?

Hur hade världen sett ut om mäns ansvar och delaktighet i sin stamfars förbrytelse hade varit skälet till deras uppdrag i kyrkans liv? Att det alltså handlar om att axla ett ansvar för att genom den personliga tjänsten åtgärda, gottgöra och motverka det som Adams handling skapade? Främlingsskapet skall bemötas med försoningen. Försoningen ämbete är det primära i varje prästerlig tjänst. Män kallas till denna uppgift, men snabbt förvandlar de själva den till maktutövning. Där de kallas till beskydd av kvinnor och barn förvandlar de sig själva till egenmäktiga förfarare över dem. I det ögonblicket de tappar Fadern ur sikte blir de en kader av bröder vars fallenhet för broderskap utmynnar i en myckenhet av oheliga allianser ur vilka alla dessa kommer: anarkism, nihilism, socialism, kommunism, klerikalism, liberalism, etc i all oändlighet.

I kraft av könet är det som de tar makten från Fadern och gör sig till fäder innan de blivit människor. Detta fadermord har så universiell betydelse att det blivit en standard i försöken att förstå vuxenblivandet. 'Oidipuskomplexet'. (Kort: för att bli verklig man måste sonen döda fadern och ligga med sin mor.) När sönerna betraktar det som sin rätt att göra allt vad som lyster dem utan att ta minsta hänsyn till vad Fadern vill så skapar detta den förfärande alienation som idag är fullt utvecklad.  Vad handlar abortfrågan innerst inne om? Män som befruktar kvinnor utan personligt ansvar. Varken mer eller mindre. Kvinnans rätt till att bestämma över sin kropp skulle överhuvudtaget aldrig kommit på den mänskliga dagordningen om det inte var för att männen vägrar bestämma över sina kroppar. Och istället för att leva förståndigt med sig själva och kvinnorna valt att leva alltmer egocentriskt och njutningsbaserat.

Därför omskärelsen. Den uteslutande till männen riktade handlingen som resulterar i den kroniska påminnelsen till varje man vid varje tillfälle som han avser att sätta sin lem i bruk: 'helgad, avskild, till tjänst inom förbundet med Gud.' När är det som denna 'nödvändighet' introduceras i den mänskliga historien? Guds löfte kommer till Abram att han som är en barnlös man, men ändå har ett namn som dagligen pikar honom med en hittills utebliven möjlighet: 'Upphöjd fader', skall få den son han längtar till och genom vilken hans avkomma skall bli talrik som sandkornen på havsstränderna.
Men löftet dröjer varpå Sarai och Abram tänker ut den plan som skall 'fixa' Guds löfte efter mänskligt vis. Slavinnan Hagar kallas in till surrogatmodertjänst och föder en son, Ismael. Som i kraft av Guds löfte till Abraham skall bli ett stort folk och alltid  förbli fiende till den äkta sonen Isak och hans avkomma. Läs: konflikten mellan islam och Israel, och världen för övrigt.

Då sätter Gud sitt särskilda bomärke på männen genom att begära, ja kräva, omskärelsen. Så att ingen man ibland Guds folk nånsin skall glömma att sex utan ansvar är ett direkt majestätsbrott. Gåvan till denna besynnerliga reproduktionsmetod som är avsedd att både ge avkomma åt framtiden och njutning i nutiden får inte bli en frikopplad egenskap eller maktutövning, för då för den med sig allt det som världen nu är full av. Alla de eländiga verkligheter som idag drabbar mänskligheten börjar när Adam springer undan Gud med fladdrande fikonlöv. Och tilläggas skall att alla de förfärande avslöjanden om sexuella övergrepp inom allt ifrån små polygama sekter till leastadianer till katolska kyrkan till pingstkyrkor har alla också sin rot i denna faderslöshet.

"Adam ditt fikonlöv glipar"

Den kristna kyrkan är till för att Adam skall ta ansvar för sin avvikelse från den levande gud.
Det får man inte direkt intrycket av att den har förstått.

Share:

En bibeltroendes syn på 'folkens rätt till jord'.

Internationell lagstiftning har väldigt lite att göra med vad som är rätt ur ägarperspektivet.
Ägarperspektiv? Ja just det. Vem äger jorden och rätten att tilldela den till dem denne vill?

Gudlösheten innebär nämligen också att mänskligheten som i stort valt sig andra gudar än den ende Sanne Guden är att betrakta som en invasionsmakt och jordockupation som låtsas att den har rätt att förfoga över jorden som den finner för gott. Ur den synvinkeln är "folkrätten" tjuvarnas anspråk på det som de har stulet.


Som troende bibelläsare finner jag en sammanhängande serie propåer och utsagor som inte bara ifrågasätter folkrätten utan direkt avfärdar den som varande en av många lögnmyter som vidmakthålls i den brist på visdom som kommer av att människorna tror sig om att veta bättre än Skaparen. Det ingår i den beskrivning av det mänskliga tillståndet som Paulus beskriver i Romarbrevet:

 Ty Guds vrede uppenbarar sig från himmelen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycka sanningen. Vad man kan känna om Gud är nämligen uppenbart bland dem; Gud har ju uppenbarat det för dem.
 Ty hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända ifrån världens skapelse varit synliga, i det att de kunna förstås genom hans verk. Så äro de då utan ursäkt.
 Ty fastän de hade lärt känna Gud, prisade och tackade de honom dock icke såsom Gud, utan förföllo till fåfängliga tankar; och så blevo deras oförståndiga hjärtan förmörkade.
 När de berömde sig av att vara visa, blevo de dårar.
I den dårskapen ingår även föreställningen att vi kan göra vad vi vill med jorden utan att för ett ögonblick reflektera över detta: Det är förelagt människan att en gång dö och därefter dömas. Ett tema som den moderna och avfälliga kristenheten numera helt förtiger. "Guds kärleksväsen" lär numera  vara sådant att ingen nånsin gör något så illa att det inte överslätas i kärlekens namn. Hur det är möjligt att läsa Johannes 3:16 utan att läsa vers 18 är dock ett mysterium vars enda förklaring är den brist på visdom som Paulus antyder.
Ofta upprepas i skrifterna insikten: "Hela jorden är Herrens och allt vad på den är, och ännu mer explicit säger 3 Moseboken 25:23  När I säljen jord, skolen I icke sälja den för evärdlig tid, ty landet är mitt; I ären ju främlingar och gäster hos mig.
Efter vilka kriterier ger Gud jord åt ett folk eller en familj och stam? När Abraham befann sig i Kaldeén utsåg Gud det land som då kallades Kaanans land, och som nu är Israel, men som världslögnen vill kalla Palestina, till den arvedel som Abrahams avkomma skulle ha rätt till under vissa förutsättningar. Alltså inte villkorslöst!
1 Mosebok 15:13f
Och han sade till Abram: »Det skall du veta, att din säd skall komma att leva såsom främlingar i ett land som icke tillhör dem, och de skola där vara trälar, och man skall förtrycka dem; så skall ske i fyra hundra år.»
Men det folk vars trälar de bliva skall jag ock döma. Sedan skola de draga ut med stora ägodelar.
Men du själv skall gå till dina fäder i frid och bliva begraven i en god ålder. Och i det fjärde släktet skall din säd komma hit tillbaka. Ty ännu hava icke amoréerna fyllt sin missgärnings mått.»
Då nu solen hade gått ned och det hade blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med flammande låga, som for fram mellan styckena.
På den dagen slöt HERREN ett förbund med Abram och sade: »Åt din säd skall jag giva detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, till floden Frat:kainéernas, kenaséernas, kadmonéernas,hetiternas, perisséernas, rafaéernas,amoréernas, kananéernas, girgaséernas och jebuséernas land.» 
Ett folks rätt till jord är villkorad och alltid bara tillfällig. Dess tillåtelse att förbli i landet hänger intimt samman med hur de förvaltar jorden och hur de håller sig inom de råmärken som är Ägarens råmärken och lagar. När de som bor där hemfaller åt avgudadyrkan i alla dess former dras det ett streck för hur långt den urartningen får gå. Amoreerna skulle få chansen att göra bättring i fyrahundra år, innan Israel fick lämna träldomen i Egypten. Amoreerna hade alltså gott om tid att göra omvändelse och bättring!

När Israel kommer in i Kaanans land är det för att vara ett bättre förvaltarskap än de folk som fanns där tidigare. Och att märka noga är detta: Om de gjorde så som folken före dem hade gjort skulle landet utspy dem också.
Det är det entydiga vittnesbördet i tredje Mosebok: Om ni gör så som de folk gjorde som bodde där före er, så skall landet också utspy er.(Kap 18:25-28) Notera att det förutom Herren finns en annan egenmäktig intressent i sammanhanget: själva Jorden agerar. Paulus sätter sin touch på samma insikt: Hela jorden våndas som en kvinna i barnsnöd. Dess längtan är att kasta av sig dem som håller den i träldom: folken i sin orättfärdighet! (Rom 8:18-22)

Hur man kan vara miljömedveten utan gudsmedvetenhet är för mig en evig gåta!

Så vad sker med Israel? Ja det svarar 1 Konungaboken 21:26 på. Kung Ahab, därtill uppeggad av sin kvinna Jezebel begår alla de synder som amoréerna hade gjort och som var skälet till att kanaanerna förlorade rätten till sin plats på jorden. "Mycken styggelse förövade han, i det han följde efter de eländiga avgudarna, alldeles som amoréerna hade gjort, vilka Herren fördrev för Israels barn."
Och vad sker med Israel? Landet ödeläggs genom fångenskapen i Babylon, Jerusalem brandskattas, folket hänger sina harpor i pilträden. Och landet får sin sabbatsvila i deras frånvaro. De återsamlas under Esra och Nehemja. Bygger upp så gott de kan det som en gång var. De förbli under omvärldens förtryck tills Messias kommer. Å om de då hade förstått vad som hör till deras Frid! Men de ville inte låta sig samlas under sin Frälsare. Så de förskringrades år 70 till alla jordens länder. Men hela tiden med profeternas löften ringande i öronen 'Nästa år i Jerusalem'. 
Balfourdeklarationen och den storinternationella makten ger dem åter rätt att vara ett folk i en egen stat i det land som nu slits mellan vanvett och strävan efter fred. Det moderna Israel innefattar allt från extrem konservativ judaism av det mest inkrökta slaget till vänsterradikala sekularister utan minsta tanke på att det är Herren som ger landet till vem han vill. Också Israel av idag är under uppsikt och har att avstå från att uppfylla sin missgärnngs mått. Eller också... just så i den gudlösa världens ögon är Israel en nagel i ögat och enligt profeternas samfällda vittnesbörd kommer hela världen att samlas emot Jerusalem för att slutgiltigt lösa judefrågan. Genom att helt enkelt utplåna dem en gång för alla. Den nöden kommer. Men i deras nöd kommer hela Jordens Herre att ställa sig på olivberget och skipa rätt över folken med sin järnspira.

Landet mellan Egyptens flod och Eufrat är inte filisteérnas eller judarnas, inte beduinernas eller arabernas, inte engelsmännens eller EUs. Det har alltid och endast varit Herrens att ge till vem Han vill.
'Folkrätten' bygger skenbart på någon slags föreställning om någons 'rättigheter' men i grunden dock på gudlöshetens förakt för Skaparens äganderätt. Han tillsätter och avsätter folk och konungar som Han vill. Och ingenting annat än en folkväckelse med bot och bättring kan ändra eller för en tid mildra det. Ninevehs ondska kom som en stank upp inför Herrens näsborrar så Han sände Jonah att varna dem. De hörsammade och omvände sig och gav landet en frist på 150 år till innan den nationens undergång inträffade..

Det vore till vår fördel om vi vande oss..att vi av all vår historia drog den lärdomen: När ett folk fyllt sin missgärnings mått sopas det bort. Adjö Babylon, adjö Persien,  adjö Rom, adjö Sverige, adjö USA, adjö lilla Storbritannien.. adjö EU, adjö 'Palestina', Saudiarabien och adjö Israel.. om ni inte gör bättring!
Välkommen Guds rike..










Share:

Mest lästa

Senaste inlägg