"Vems är landet.."

Det är märkvärdigt att alla som har åsikter om vem som har rätten att bebo den omstridda landremsa som ömsom kallas Palestina ömsom Israel ömsom Kaanans land, tar sats  i någon historisk referenspunkt, men oavsett vid vilken tidpunkt de öppnat ögat och godtyckligt fastlagt att just denna punkt är basen så har de att ta ställning till det egentligt väsentliga.

Inget land tillhör någonsin någon av oss. Inget folk har bestående rätt till jorden, inga landsgränser är någonsin annat än godtyckliga om än aldrig så militärt försvarade chimärer. Folkrätt är inget som är skrivet i sten. Utan försvarare av en rätt existerar rätten bara som en dröm om någonting. Med alla rättigheter följer skyldigheter. Uppfylls inte skyldigheterna förloras rättigheter per automatik.

Den som saknar förmåga att försvara sitt land, förvalta sin jord, värna om själva förutsättningarna för människans borätt på jorden blir med tiden utspydd av själva jorden. Det faktum att människan värre än Afrikas gräshoppssvärmar uppfyller jorden ger sken av att jorden tillhör människan när den i själva verket bara är gäst hos verkligheten, och om gästen missköter sig slänger ägaren ut den.

Det borde alla som någonsin läst Bibeln och framför allt de som i någon mening "tror på Gud" vara fullt medvetna om. Men är uppenbarligen inte det. I debatterna om landsrätter och folkrätter hörs aldrig ett minsta knyst om dessa fundamentala premisser:


1 Äganderätten till jorden tillhör dess skapare. 'Himmelen och jorden tillhör Herren, jorden är hans fotapall.'

2 Ägaren har rätt att ge jorden till vem denne vill: 'När ni säljer jord kan ni inte sälja den för evigt, ni är bara främlingar och gäster hos mig, all jord som säljs skall åtföljas av återköpsrätt!'

3 Med jordägandet följer en moralisk skyldighet gentemot den egentliga jordägaren. Om dessa skyldigheter försummas upphör nyttjanderätten.

4 Jorden är i sig en egen kännande och agerande enhet som utan glipor samverkar med skaparen. "Om ni beter er vedervärdigt och vidrigt kommer själva jorden att spy ut er. Hela skapelsen våndas och rister som en kvinna i barnsbörd i väntan på sin befrielse från det förtryck den lider under.'


5 Gud, skaparen och ägaren förbehåller sig rätten att "tillsätta och avsätta folk och konungar, att ge landet åt vem Gud vill". Det kan vi ifrågasätta eller glömma, bete oss som om den var vår egendom, men det ändrar inget i sakförhållandet. 

6 Människan sattes att förvalta en skapelse som hon aldrig äger utan bara har till låns. För detta förvaltarskap människan skall avlägga räkenskap. 'Det är förelagt människan att en gång dö och sedan dömas.' Om vi förlorar insikten om vårt förvaltarskap blir vi självsvåldiga jordockupanter som förr eller senare slängs ut.
Detta är en del av 'teologin'. Den har ingen framträdande plats i kyrkolivet.

Teologi som tappar markkontakt är bara svärmeri.

Åter då till frågan om vem som kan ställa anspråk på det omstridda landet.


Landet mellan Dan (Laish) och Beer-Sheba, mellan Gaza och bergen på andra sidan Jordanfloden är platsen där hela den historia utspelar sig och ännu kommer att utspela sig som utgör jordankaret för det som är den tro som idag förkastas och undanskuffas till det historiska arkivet. Detta är landet Kaanan långt innan det blev landet Israel eller landet som plötsligt kallas för Palestina. Och tusentals år innan dessa politiska begrepp såg sitt tillfälliga ljus gavs detta land åt Abraham och hans avkomma. 

När Abram, som han då hette, uppmanades att lämna Ur i Kaldeen och resa till Kaanan befolkades landet av 11 olika stammar som sammantaget kallade 'Kaanans folk'. Dessa folk hade förverkat sin rätt att leva vidare i landet och det var Abrahams och sedermera Moses och Josuas uppdrag att sköta själva utrensningen. Det var detta land som Gud YHWH för evig tid gav åt sitt folk. 

"Ditt folk skall vara i Egypten i fyrahundra år, ty ännu har amoreerna (en pars pro tota beskrivning av de kanaaneiska stammarna) inte uppfyllt sina missgärningars mått."1 Mos 15:16, 2 Mos 3:8,17 

Men inte utan betydande moraliska förpliktelser och konsekvenser om de hos Gud inneboende missköter sig, så som de folk gjorde vilka levde där först. Om ingen skillnad längre finns mellan Israels folk och de folk som genom sitt liv förverkat rätten att bebo jorden så kommer även Israel att lämna landet för att i fångenskap och diaspora få tid och lägenhet att vända om till sin Herre och Gud. Som då återkallar sitt folk till det land han en gång för alla givit åt Abraham och Isaac och Jacob och alla dess avkomma. De återvänder inte för att de genom godhet och rättfärdighet har förtjänat det, uta för att det är där som Gud har för avsikt att möta dem till en slutlig omvändelse: "De skall se honom som de har stungit".


Det är detta skeende, denna återsamling som nu pågår, påskyndat av den antisemitism som judarna drabbas av i hela den s k civiliserade världen. 
Inget folk har rätt att äga något. Israel har inte 'rätt' till landet, de har bara rätt att hörsamma ägarens kallelse: kom hem, gör om och gör rätt! Det var för att de förtryckte änkan och främlingen och dödade profeterna som varnade dem som de hamnade ute i kylan.
Det kan de inte fortsätta med..


Den kallelsen rättfärdigar inte för ett ögonblick brott mot deras medmänniskor, det är ingen ursäkt för att förakta främlingarna ibland dem, men det ger dem borätten att bebo landet i sin helhet. Det är inte de gränser som fanns före 1967 eller före 1948 eller efter 70 eller efter 587 f Kr som gäller, utan de demarkationer som är givna i löftet. Till Abraham! Givet då och upprepat gång efter gång i tusentals år. Och den nerv som finns i uttrycket: nästa år i Jerusalem. Kommer alla judar att erkänna Messias? Det är inte av avgörande intresse för Guds löfte till hela världen genom det utvalda folket. Vad Gud har beslutat och utlovat och förutsagt kommer Gud att uppfylla. Det är kristen tro.

Säg bara inte att du tror på Gud om din Gud inte har minsta likheter med den Gud som är. Det första budet gäller nämligen: "Du skall inga andra gudar ha." Vilket namn du än valt för 'din' gud så finns i detta universum bara ett namn : "Jag Är den Jag Är."  Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. Och Denne kommer att använda sig av Trump och Abbas för att nå målet: Israels folk återsamlat i hela landet och där skall Messias komma, ställa sig på Olivberget öster om Jerusalem och berget skall rämna och Guds härlighet skall synas över hela jorden.

I scenariot ingår en ny och slutlig förödelse för Jerusalem och ett världskrig där alla nationer vänder sig gemensamt emot Israel. Läs Sakarjas 14 kapitel. Deras elände blir en sista 'rening', ett skiljande av slagg från silvret. Med valkares såpa och guldsmeds eld kommer Israel att sållas som vete. Men när den saken är avklarat skall det äntligen vara slut på alla kananéer i Herren Sebaots hus.

Bjud frid över landet och folket. Framför allt inse att den som med egna uppsåt och människotankar angriper Israel rör vid Guds eget öga. Rätten och straffen står  Gud för. Det gäller alla olika slags folk som nu slarvigt klumpas ihop som 'palestinier' och det gäller den judiska nationen.


Nej och åter nej: Landet Israel i sinhelhet tillhör Gud, som ger det åt vem han vill, och det vet vi för löftet om detta är en grundnot i hela Skriften, och historien kan inte låta bli att uppfylla exakt vad Gud har sagt.

Och hör sedan..

Björn Donobauer, Doncaster








Share:

No comments:

Post a Comment

Mest lästa

Senaste inlägg