Stor och liten vedermöda?

"Då skall det bli en så stor nöd att något liknande aldrig förekommit från världens begynnelse och ända fram till nu,och inte heller skall komma. Hade inte den tiden förkortats skulle ingen människa bli frälst. Men för de utvaldas skull kommer den tiden att förkortas." Matt 24:20-22

"Vilka är dessa och var kommer de ifrån? Jag svarade, du min Herre vet det. Det är de som kommer ur den stora nöden. De som har tvättat sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod." Upp 7:13-14

Det bibliska perspektivet är i en viss mening dystert. Bibelns tidsaxel går från  att beskriva ett perfekt och fullkomligt tillstånd för hela skapelsen till en värld där nöd följs av nöd, vedermöda av större vedermöda och leder fram till ett tillstånd som aldrig någonsin varit sedan världen började. Vikingasagornas Ragnarök är en söndagsskoleutflykt vid jämförelse med den totala nöden för allt kött som kommer vid tidens slut.  "Om den tiden inte förkortas skulle allt mänskligt liv utplånas." Prövotiden förkortas. Där slutar all dystopi. Där lever förhoppningen upp, där ser tron vad som är givet i alla löften: genom Kamp till seger! Genom Död till liv!  Genom vedermödans trångmål till en ny värld.

"Den stora vedermödan" är nämligen också en sista vedermöda. Stor, större, störst är ju en böjning av adjektivet stor som tar stopp vid störst därför att störst är också sist! Men det sista är inte det bestående. Vedermödan har en utgång, ett mål och en mening. Den är en underordnad del i en helhet.

Betecknande för vår samtid är att mer uppmärksamhet läggs vid varje möjlighet att slippa vara med under denna vedermöda än i att förbereda sig för den.  Således uppstår passionerade diskussioner om möjligheten att 'Vi' slipper vara med om det som skall drabba "allt kött" genom att 'Vi' rycks upp undan det värsta i en särskild räddningsaktion.  Och med begreppet "vi" menas då de som är Kristustroende, fast kanske mest de som omhuldar  den s k "Pretribulation Rapture". Det är ju faktiskt så att det finns vissa texter som säger något om  ett uppryckande . Däri råder ingen motsättning. Men hur de skall förstås är en tolkningsfråga. Det är nöjsamt nog att ta till sig Jesu ord: "Där jag är vill jag att mina vänner skall vara."

Ett otrevligt mönster.
Det finns ett mönster för de troendes respons under tider av nöd. När det talas om något som kommer att påverka det hela och alla, söker sig de troende till undantagsregler, till aktiv särbehandling av dem själva. Fokus läggs på hur "Vi skall slippa drabbas" istället för "hur skall vi leva för att så många som möjligt" skall rusta sig inför det som kommer. När Jesus var nära slutet av sin jordiska uppgift och i klartext hade sagt sitt om sin förestående död diskuterade lärjungarna sinsemellan vem av dem själva som skulle anses vara den viktigaste bland dem.  Mönstret går igen. (Luk 22:24-30  "Vilken är störst? "De som har stått vid min sida under mina prövningar",  inte de som smet undan dem. (Jfr Matt 20:18ff Där nöjer sig en mor inte med mindre än en priviligierad position för sina söner bredvid Guds tron.)

"Vi har inte fått en försagdhetens och räddhågans Ande"
Har denna "klenmodiga och vankelmodiga" tro varit den ursprungliga?  När man läser NT får man d intrycket av ett trons folk som gör allt för att minimera personligt obehag? "De skattade sig lyckliga att ha fått lida för Jesu skull.!"Vad trodde den kyrka, byggd på apostlarnas och profeternas grund, om kyrkans tid på jorden? Skulle Paulus höra en predikan om det nutida sötebrödet skulle han nog kväljas.

"Så kommer alla som vill leva  gudfruktigt i Kristus Jesus att bli förföljda." 2 Tim 3:11-12

"Hade ni tillhört världen hade  världen älskat er som sina egna. ..Kom ihåg vad jag har sagt: tjänaren är inte förmer än sin Herre. Har de förföljt mig, så skall de också förfölja ner.  Har de bevarat mitt ord skall de också bevara era ord. Men allt detta kommer de att göra emot er  för mitt namns skull, därför att de inte känner Honom som har sänt mig." Joh 1518-21

"Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom. Allt som är i världen:- köttets begär, och ögonens begär och högmod över livets goda- det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den om gör Guds vilja består för evigt." 1 Joh 2:15f

Det är helt enkelt så att de som gjort evangeliet till en bekvämlighetstro, de som har omstöpt korsets budskap till en myshörna och som har sänkt nådens tröskel så att alla kan ramla in i Guds rike utan bättring och omvändelse har bidragit till en vämjelig lekstugereligion som betrakar varje nöd som en personlig förolämpning, ett nederlag för Gud och en skamfläck för den "rena tron". Kalla det vad ni vill: prosperity gospel, framgångsteologi, "purpose driven faith" etc etc. Oavsett vad det kallas så är det inte den tro som en gång för alla gavs åt alla de heliga.  För alla dessa som alltså tror att tron innebär vaccination emot all nöd har alla dessa som har betalat för sitt vittnesbörd med sitt liv inget värde. Om framgångsevangeliet är sant har ju alla dessa misslyckats med sin tro. Då är att märka att de hämtar denna villfarelse från samma skrift där det berättas sida upp och sida ner om alla dessa vittnen som omger oss och som alla utan undantag "dog i tron". Och på grund av den. Människor som denna värld inte var värdig att hysa.
 En värre villfarelse än denna finns inte.  Korthuset kommer att ramla för sanningens minsta vindpust.

Vad menas med vedermöda?

"Vedermöda", är  det  arbete och verk  som går mig emot, "trångmål" är omständigheter som gravt begränsar mitt liv i en eller många riktningar,  "nöd" står för underskott,  brist på allt utom just livet självt. Dessa och många andra liknande uttryck  beskriver själva den scen på vilken den troende har sin dagliga strid. De är inte logerna bakom skynket utan själva manegen som alltid krattas för de som startat den goda kampen. För dem alla som under dryga 2000 år beseglat sitt vittnesbörd med sin egen död kan vedermödan inte gärna bli större. Den som står upp för Kristus har alltid motstånd att vänta. Nöden är ingen verklig nöd för i dess mitt står alltid en barmhärtig Gud som minns att vi är stoft och att det finns gränser för vad vi klarar. "Inga andra prövningar har kommit oss till del än sådana som vanligen drabbar alla människor, men med varje prövning har Gud berett en utväg ur den." Att leva som kristen är att gå på tvärs mot världen sådan den vill vara. Hur en sådan tillvaro kan vara utan nöd är en gåta. Nöden bekräftar stridens betydelse. Och bara i nöden tillkallar jag Honom som är mitt fäste och min klippa i all min nöd. För oss gäller ju annars mest "kan själv".

Vedermöda är alltså inte ett undantagstillstånd för den troende utan väl ett måttagare på trons fasthet. Den som skrytsamt hävdar ett problemfritt liv är också en son vars fader inte anser honom vara fostran värd. "Det är kört med den grabben, lika bra att låta honom vara ifred."

Den stora Nöden hos Matteus och Lukas

I decennier har en viss "plockepinn-teologi" fått härja i princip oemotsagd. Den går till så att bibeln först fråntas alla litterära format, dess inre sammanhörighet åsidosätts, dess författares intentioner ignoreras och innehållet reduceras till en stor låda legobitar utan anvisning om vad som skulle byggas med bitarna.  För att säga det snällt saknas  en bild på locket. Alla som fått var sin låda häller ut den på bordet framför sig och letar sedan reda på alla de bitar som antyder det valda ämnet. (att vissa nödvändiga bitar skulle ha kunnat hamna i bordsgrannens låda finns ju inte på kartan.) I takt med fingerfärdighet och visuell förmåga bygges sedan vad händerna finner att göra med det urval "byggarebob" har gjort.  Sedan levereras detta som bibelstudium eller predikan med en förhoppning om att det skall godtas som fullvärdig kost. Framför allt förväntas det inte att lyssnare själva  vill bygga med samma bitar för att nå samma resultat. Det måste s a s tas emot i kraft av auktoritetstron "Min byggare är bäst".

Lade Mattteus klossar i en låda?
Matteus har ett mycket medvetet mål för sin redovisning av Jesus Kristi jordiska gärning och verk. Allt Matteus meddelar inramas av den litterära grundplan som är själva matrisen för hans verk. Vad är det för ett ramverk som Matteus aldrig avviker från? Hans uppgift läggs an och i öppen dager i kapitel 1 (som nästan ingen läser  särskit noga.) Hans sång är sången om en konung av Davids ätt, varje led i denna konungs verk och ord stäms av mot vad som fordom är skrivet, "på det att det skulle uppfyllas som var sagt av den eller den profeten."  Matt 1:22, 2:15-17, 2:23, 4:14, 5:18, 8:17, 12:17, 13:14, 13:35, 21.4, 24:34 , 26:54, 56, Matt 27:9, 27:35, 

Det är uppfyllelsen av vad som sagts  genom profeterna som alltid är den bärande balken i det som Matteus redovisar, och förklarar också urvalet av vad som finns med då ju mycket har uteslutits från Matteus framställning. Det syns å andra sidan hos de andra tre. Så vilken av profeterna är det som med nödvändighet ligger bakom allvaret i Matteus kapitel 23-25? Det är inte främst Jer 30 och talet om Jakobs nöd. Även om det sannerligen är märkvärdigt att det just handlar om Jakobs nöd. Han har egentligen inte hetat Jakob sedan Herren gjorde honom låghalt enlig 1 Mos 32. När Jakobsnamnet åter lyfts fram så är det i sammanhang där hans ursprungliga natur kommit till tals och ofta får en påminnelse om att Jakob borde leva som den Israel han är. (Se ex vis 2 Kon 17:34) Men det är också så att Gud är Abrahams, Isacs och Jakobs Gud rakt igenom skriften.

Så vem är det då Jesus har hämtat kärnan om "den stora nöden" ifrån? 
Vid intåget till Jerusalem läser vi om hur illa profeterna har farit i denna stad.  Matt 23:37  avslutas med varningen "Nu skall ert Hus lämnas öde tills dess ni säger.  "Välsignad är Han som kommer i Herrens namn."  Matt 23:39  

Vilken profet? "Därför sänder jag er profeter, visa män och skriftlärda. Några av dem kommer ni att döda och korsfästa, andra kommer ni att piska i era synagogor och jaga från stad till stad. Så kommer över er allt rättfärdigt blod som har spillts på jorden, från blodet av den rättfärdige Abel till blodet av Sakarja. Berekjas son som ni mördade mellan templet och altaret. Jag säger er sanningen, allt detta skall komma över detta folk/släkte."

Sakarja, Berekjas Son. Vad skrev han? Kände Jesus till det?

Sakarja kom med Esra och Nehemja ur den babylonska fångenskapen för att tillsammans med den återvändande skaran bygga upp Jerusalem, tempel och murar tillika. Det Jerusalem i vilket Jesus befinner sig bär ännu i Jesu tid resultatet även om detta det andra templet kommit att utbyggas och omdanas under 47 år under Herodes tid.  Det är med dessa murar inför ögonen som Jesus uttalar orden om den stora vedermödan. Den gäller händelserna i tidens slut när Herren själv skall stiga ner på Olivberget. När alla världens folk skall vända sig emot Israel och "lösa judefrågan" i blod och våld för sista gången.

Läs hela Sakarja profetia innan du går vidare i texten. Särskilt då de sista kapitlen från 11 till 14.
Håll ena fingret i Matteus 23-24 och det andra i Sakarja 11-14   och jämför rad för rad vad som sägs.

Förutom att Sakarja profeterar om Människosonens återkomst till Olivberget så har han även givit oss Judas och hans silverpenningar, han har sett hur Israel skall se Honom som de har genomborrat.  Och han ser vedermödan som kommer när Herren skipar rätt. Dels med Israel och dels med alla folken i världen.  I det mycket bedrövande fjortonde kapitlet målas samma bild som Jesus ger om de sista dagarna i det forna Jerusalem. Staden intas, plundras, kvinnor och barn utsätts för ohyggliga ting. Jordbävning, flykt, allmän förvirring, död och förintelse. Det är den stora vedermödan och den är den sista. Alla drabbas! Annars skulle inget kött överleva. Ingen vedermöda eller nöd före denna mäter sig med den. Aldrig förr har alla folk varit indragna, aldrig förr har vapen använts som får köttet att smälta bort från kroppen i en sådan omfattning. Aldrig förr och heller aldrig igen. Detta är den sista striden i den tidsordning vi kan föreställa oss.  Jerusalem, den tunga stenen som kommer att knäcka deras rygg som menar sig vuxna att lyfta den. Medan jag skriver detta vet media att berätta att Theresa May inte drar sig för att använda kärnvapen om det blir krig med Ryssland. Gud hjälp dessa dårar.

Det kan knappast vara annat än den inbilska förmätenhet som kallas "ersättningsteologi" som lyckas blunda för att det är detta som Jesus beskriver i Matteus 24. (Men läs även Lukas texterna) Det har nämligen inte särskilt mycket med den kristna kyrkan att göra. Det är konsekvenserna av det profetiska ordet i hela GT från löftet till Abraham fram till Messias som slutligen skall uppfyllas.  Det är i Jerusalem detta uttalas först, det är i Jerusalem det uttalas igen och det är skeendena i Jerusalem som ger skörden av dem som kommit ur den stora vedermödan i Upp 7.

Delar av profetian har sannerligen uppfyllts i och med Romarnas ödeläggning av staden år 70. Men det är så med det profetiska ordet att det arbetar sig framåt i tid. Det må ha börjat  under Serubbabels tid och Sakarjas profetia, men det hade bäring på Jesus och hans samtid, det förutsade vad som skedde mot slutet av första århundradet och det pekar fram emot händelserna runt Jesus återkomst.

Den nutida nöden
De av oss som är vid liv och verksamhet när detta händer blir säkert indragna i de skeendena. Om vi har insomnat i Kristus kommer vi med honom och hans änglar ovanifrån. Det kommer att påverka oss som lever, vi kommer att se Honom komma och jublande gå ut bland alla dem som har föraktat honom med glädjerop,  med risk för vad liv vi har. Vi komer i den ändens tid att leva i svält och umbäranden. Här har vi ingen permanent bostad eller ett  uppehållstillstånd.

Men det finns mängder av mycket mera närliggande nöd att ta tag i redan nu. Hur långt borta tror ni det är att den som bekänner att Jesus är Gud inte får anställning i någon statlig eller kommunal myndighet? Tror ni att det bara är en enstaka barnmorska som inte vill vara med om aborter som får svårt att få anställning i vården? Tror ni att tiden för att bekänna Kristus på Facebook är obegränsad? Särskilt för dem som ifrågasätter de rådande ideologierna?

Var är de kristna ingenjörer och it-specialister som bygger en faithbook innan facebook stängs?
Var är den medvetna planen för att vara självförsörjande för kyrkor och församlingar som borde vara igång om det blir förbjudet att hantera kontanter med mindre att man avsagt sig Jesus Kristus? Hur försörjer vi oss och varandra när all världens finansiella makt samlats i händerna på dem som hatar Gud och Guds ord?

Innan den stora vedermödan kommer finns det kanske tid att skapa det självförsörjningssystem som också blir ett evangelisationsinstrument?

Och till dem som hoppas på ett uppryckande före vedermödan kan jag bara säga: det är försent, vedermödorna har alltid varit igång och ytterst få har blivit bortryckta. Många har halshuggits, många har dödats med svärd och kulor. Ingen av dem rycktes bort, men de gick hem. Det var inte för att hotet minimerades som de höll ut, utan för att det verkställda hotet om död aldrig leder till annat än liv för den som tror att Gud har uppväckt Jesus Kristus från de döda.
Då varken ni eller jag kan förställa oss de värsta nödscenarierna, lovad vara Gud att vi ännu sluppit lära oss dem, så kan vi ju heller inte utesluta att en tid kommer då Herren själv säger stopp, hit men inte längre, och lyfter hem sitt folk ur den situationen. För  Gud är även det möjligt. Men det kan inte vara förenligt med Guds hela ord att försöka förmå folk att blunda för den nöd som är genom att lova en Elija taxi hem till Gud.

Om vi menar oss ha Kristi sinne kan vi inte eftersträva ett liv utan nöd, därför att andra delar av Kristi kropp lider oerhört och är redan i sin absoluta sista vedermöda medan vi ännu bara ser ett moln som en hand vid horisonten. Vakna upp du som sover!! "Tänk på era bröder i fängelse, för ni har ju själva kroppar!"

Den stora sista nöden kan inte förhindras med mindre än att Gud inte uppfyller sina löften, med mindre än att Jesus inte kommer tillbaka, med mindre än att det judiska folket aldrig ser sin Messias, och förutsätter att frälsningen bara är en skröna. Lyssna på alla dem som säger sig vara troende och som förespråkar en bibeltext sanerad på allt detta.


Ibland låter det som om Gud bara skrev sitt ord för en liten klick frireligiöst troende på en utpost i någon andlig öken norr om ekvatorn. Det gjorde Gud förvisso icke. Hans tilltal är till hela Guds folk och genom dem till  alla människor under alla tider. Glöm inte!

"Om någon inte älskar Herren Jesus Kristus, håll denne för "anathema". (fördömd)  Maranatha!"

Herrens nåd vare med er.


Teddy Donobauer, Doncaster 19 februari 2018

Share: