Hela Guds vapenrustning.


I vilket skick är din rustning?

Det var aposteln Paulus som på sin tid skrev detta i det vi kallar Efesierbrevet och dess 6 kapitel med början på v 10:

Τοῦ λοιποῦ ἐνδυναμοῦσθε ἐν κυρίῳ καὶ ἐν τῷ κράτει τῆς ἰσχύος αὐτοῦ. ἐνδύσασθε τὴν πανοπλίαν τοῦ θεοῦ πρὸς τὸ δύνασθαι ὑμᾶς στῆναι πρὸς τὰς μεθοδείας τοῦ διαβόλου·  ὅτι οὐκ ἔστιν ἡμῖν ἡ πάλη πρὸς αἷμα καὶ σάρκα, ἀλλὰ πρὸς τὰς ἀρχάς, πρὸς τὰς ἐξουσίας, πρὸς τοὺς κοσμοκράτορας τοῦ σκότους τούτου, πρὸς τὰ πνευματικὰ τῆς πονηρίας ἐν τοῖς ἐπουρανίοις. διὰ τοῦτο ἀναλάβετε τὴν πανοπλίαν τοῦ θεοῦ, ἵνα δυνηθῆτε ἀντιστῆναι ἐν τῇ ἡμέρᾳ τῇ πονηρᾷ καὶ ἅπαντα κατεργασάμενοι στῆναι. στῆτε οὖν περιζωσάμενοι τὴν ὀσφὺν ὑμῶν ἐν ἀληθείᾳ, καὶ ἐνδυσάμενοι τὸν θώρακα τῆς δικαιοσύνης,  καὶ ὑποδησάμενοι τοὺς πόδας ἐν ἑτοιμασίᾳ τοῦ εὐαγγελίου τῆς εἰρήνης, ἐν πᾶσιν ἀναλαβόντες τὸν θυρεὸν τῆς πίστεως, ἐν ᾧ δυνήσεσθε πάντα τὰ βέλη τοῦ πονηροῦ πεπυρωμένα σβέσαι·  καὶ τὴν περικεφαλαίαν τοῦ σωτηρίου δέξασθε, καὶ τὴν μάχαιραν τοῦ πνεύματος, ὅ ἐστιν ῥῆμα θεοῦ,  διὰ πάσης προσευχῆς καὶ δεήσεως, προσευχόμενοι ἐν παντὶ καιρῷ ἐν πνεύματι, καὶ εἰς αὐτὸ ἀγρυπνοῦντες ἐν πάσῃ προσκαρτερήσει καὶ δεήσει περὶ πάντων τῶν ἁγίων.

Och det förstod ni ju alla rakt av.  Men om inte så får vi ge en svensk översättning av nutida snitt:  
 "Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp.  Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna.  Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och stå upprätt när ni fullgjort allt. Stå alltså fasta, med sanningen som bälte runt höfterna och klädda i rättfärdighetens pansar.   Bär som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger.  Ta dessutom trons sköld, med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar.  Ta emot frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord.  Gör detta under ständig bön och åkallan och be alltid i Anden.
Var därför vakna och håll ut i bön för alla de heliga.
Är det krig nu? Många av er som läser detta och annat jag skrivit skulle utan tvekan svara ja. Ni är inbegripna i diverse skärmytslingar med den flod som väller in över den kristna församlingen från alla håll och kanter. Det är värdeglidningar hit och förvanskningar av Guds ord dit, det är ömsom marginella avsteg och ömsom kolossala villfarelser i en enda osalig blandning. Hur man skall skilja rösterna från varandra, hur man skall höra Guds ord i en överfylld informationsstorm är allt annat än enkelt. Det är till och med så svårt att majoriteten av alla som är matrikelförda i kyrkorna inte alls tror på någon andlig strid och som därför inte bara är outrustade för en sådan utan gladeligen accepterar att de nog närmast är vapenvägrare med en pacifistisk vurm för frid och ordning och frihet från all konflikt. Blundar man tillräckligt finns det inget inbördeskrig i Syrien heller.

Innan vi går in i det som Paulus meddelade här i sista avsnittet av sitt brev till Efesos är det kanske på sin plats att summera vad han sagt i de första fem kapitlen. Det hör till vårt besynnerliga vis att läsa bibeln att vi glatt kan strunta i helheterna och drunkna i detaljer som bjuder motstånd att förstås enbart för att man behandlar dem som fristående fragment istället som en del av en helhet. Vi gör partiklar av helheter och det är som att krossa en spegel för att därefter finna sitt ansikte i ett av fragmenten. Absurt nog syns där i det fragmentet mitt öga, men inte det som ögat borde se.

En av mina vänner tog upp frågan om denna överindividualiserade frälsningslära i ett mail nyligen. Allt tycks idag handla om "Mig, Mitt, Min och Jag", medan det i bibeln nästan alltid förhåller sig tvärt emot.
Nämligen "hela världen, de heliga (som kollektiv), vi skall älska varandra (inte främst oss själva), vi är inbjudna till bröllop som ett kollektiv, vi tillsammans utgör en kropp, vi är bara armée tillsammans."  Således är det inte fråga om en privat rustkammare där individen kan vraka och välja vad den vill bära och hur den  vill engagera sig i striden.  Det finns heller ingen plats för andliga vapenvägrare! Den kristna kyrkan är en värnpliktsarmé där det är Hövdingen över Herrens härskaror (Yahweh Sebaoth) som bestämmer utrustningens sammansättning och som dessutom gör dess användning obligatorisk för alla i samma armé.  Det är också Han som bestämmer vilka frontavsnitt som är i behov av soldater. Hans är striden, Hans är generalstabens kommandocentral och det är inte våra privata krig som vi utrustas för.

Om detta hör de flesta aldrig något i den gemena förkunnelsen.

Börja med att notera hur Efesierbrevet betraktar oss. Innan du tar del av detta studium om vapenrustningen kräver (!) jag att du minst två gånger har läst hela Efesierbrevet! Notera hur ofta det handlar om vad som har gjorts för oss, hur vi har att förhålla oss till det. Vilka effekter det skall ha på vår världsbild och på våra mellanmänskliga förhållanden. Det är med visst vemod jag konstaterar att Paulus talar för döva öron om man jämför vad han hade att meddela från Herren om den kristna församlingen och vad som idag uppträder under det begreppet. Men jag tror och därför talar jag.

Τοῦ λοιποῦ, (slutligen,sammanfattningsvis)
Efter att ha dragit upp de stora riktlinjerna för vad Gud har gjort för oss och med oss kommer nu den nödvändiga tillämpningen. "När jag nu har visat er allt detta så förstår ni att detta måste krönas med något som ankommer på er." Folkbibeln har det som "till sist", men det är för klent. "Sammanfattingsvis, som sista trappsteget i denna upptrappning säger jag vad detta jag sagt måste leda till." Er livskraft kommer inte sig av att ni har läst allt som står i kapitel 1-5 utan i att ni har del av Herrens kraft. Det är inte på basis av huvudets teorier som ni blir soldater, utan genom att fullt medvetet enrolleras i  Hans armé och  låta er utrustas till den gemensamma striden. Genom den union, den inre närvaron av Hans liv genom den Helige Ande, som ni har allt sedan er andliga födelse finns nu hans kraft tillgänglig och verksam i er. För varje uppdrag som generalen ger soldaterna är Han själv dynamiken till dess genomförande. 

En illustration till denna kraftöverföringens hemlighet ligger lätt dolt i ordet dynamik. Förr hade varje cykel en dynamo som mestadels var anbringad på framhjulet. Man tryckte på en platt spak och dynamons räfflade huvud föll mot däcksidan. När du sedan trampade drog däcket via friktionen dynamons  aktiva rotordel och simsalabim strålade det ljus ur dina lampor. Generatorn ligger på rulle så att säga. På samma sätt som en cyklist drar fördel av den fartvind en framförvarande medtävlare skapar ligger den troende på rulle hos sin Herre. "Håll fast vid Honom som är huvudet för kroppen". För att kraften skall överföras från däck till generator krävs tätast tänkbara anliggning. Bara så finns det kraft till uppgifterna vid fronten.

För den som påtar sig uppgifter utöver befälets ordergivning finns ingen tillgänglig styrka. Att misslyckas är då helt naturligt. Och borde även vara helt förväntat. "Mig förutan kan ni ingenting åstadkomma".

Hur många är det inte som kastade sig ut på egen hand i strider i vilka de grymt sargades och sedan kröp tillbaka i sin ömklighet och med sina sår bara för att finna att de inte hyllas som hjältar alls? Vi väljer inte hur vi skall engagera oss i striden, vi inväntar anvisningen från staben. Att strida utan härförarens kristallklara ordergivning är i sig ett myteri. Missuppfattade order eller order som inte åtlyddes därför att underbefälen tolkade dem som de ville har avgjort stora fältslag. Sällan lyckosamt.

Var alltså starka i Herren, inte i er egen ambition att göra något för honom.

τὴν πανοπλίαν τοῦ θεοῦ (Guds hela vapenrustning, den kompletta fältutrustningen som bara kommer från Gud)  Det finns inte utrymme för eget tyckande när det gäller utrustningens sammansättning. När vi en gång hade en värnpliktsarmé och man blev inkallad övergick man från sin egen stil och klädsel till arméns. Och första dagen gick åt till att med en två sidors persedellista gå till mönstringsförrådet och få varenda pryl på listan. Hade man tur passade de någorlunda. Och man ställdes under personligt ansvar för varenda pryl. Förlust måste anmälas och i förekommande fall utredas. Och alla persedlarna skulle skötas och hållas i gott skick åt nästa generation beväringar. Där skiljer sig den andliga rustningen på så vis att den inte är vidareförbar från släkte till släkte. Där är den verkligen personlig. Ingen ärver trons sköld, man förvärvar själv den från Trons hövding.

När jag en gång i min ungdom gjorde värnplikt  på  I17 i Uddevalla var vi på vinterläger i Björnänge. En uppställning på morgonen en iskall vinterdag var jag extrautrustad med ett granatgevär. (Karl Gustav) Vid uppställningen väntade vi på att den visiterande officeren skulle komma tillbaka från inspektionen av logementet. När han sedan visiterade oss soldater för att kontrollera vår utrustning stannade han upp framför mig och efter att ha förvissat sig om min utrustning frågade han "Och var har Donobauer sitt handeldvapen". Min kpist, detta var före Ak4:s tid, hängde kvar på sängstolpen. Det var ingen godtagbar ursäkt att jag hade en grövre kanon att skjuta med. Kompaniförbud följde för den som gick mot fienden utan eget vapen. Vid en verklig strid hade det kanske kostat livet.

Mönstra en genomsnittlig flock församlingsmedlemmar och fråga efter deras skicklighet och vana vid att använda Andens svärd. Då bleve det många kompaniförbud!

Hela utrustningen således. Frasen upprepas ännu en gång i den 13 versen. Paulus tydliggör skälet till och vikten av hela rustningen genom att nu intensivt och koncentrerat klarlägga några saker om fienden.

στῆναι πρὸς τὰς μεθοδείας τοῦ διαβόλου· (Att stå pall inför fiendens metodiska angrepp).
Insikterna om den andliga stridens verklighet är ringa, insikten att fienden går metodiskt tillväga likaså. Att fienden har strategi, plan och mål undgår de flesta. Men alla drabbas av dem. Vilka är fiendens strategier? Lika lite som de flesta förmår ange en genomtänkt anledning till det hopp de har om sin eviga framtid, lika lite vet de vad de dagligen är utsatta för av den Ondes alla listiga angrepp. Det man inte vet sig vara utsatt för kan mana heller inte vara utrustad för att hantera.

En av Satans strategier är att isolera individen från helheten i gemenskapen, att skilja lärjungen från mästaren och att förmå lärjungen att  se sig själv antingen som totalt oviktig eller total oumbärlig. Båda är grundfel. Satans titlar ger vink om hans mål: Åklagaren, Mördaren, Lögnaren osv. I flera videor och bloggtexter har jag berört detta ämne. För att kunna bemöta angreppen måste hela rustningen vara på plats. Det är den verkliga innebörden av "söndagsskolramsan:" huvud, axlar knä och tå". Helrustning m a o.

Striden är inte av det fysiska slaget även om kroppen inte undgår att drabbas av den. Det handlar om insikten av och om en andlig värld som pågår bakom tingens ridåer. Det som synes ske på Jorden har aldrig enbart fysiska anledningar. Det är som att tro att schackpjäser själva skulle flytta runt på måfå på brädet. De gör de inte, allt som sker har osynliga bakomliggande makter och dominanter som har som ett primärt intresse att agera i lönndom och att hålla sig borta från rampljuset. De är mörkrets gärningsmän och avskyr att något ljus kastas på dem alls.  Striden må gälla jorden och dess inbyggare men har hela sin bakomliggande verklighet i den andliga sfären och det handlar om världshärskande maktambitioner (pantokrator=allhärskare). Hela världen är i den Ondes våld. Inte blir utan är.  Det är i syfte att stå emot dem som utrustningen ges. Inte att anfalla och angripa dem i sina högsäten. Det har ofta nog påpekats att det inte finns någon del av rustningen som skyddar ryggen. Skälet är helt enkelt att ingen får förlora fienden ursikte eller fly fältet. Den som gör det riskerar "att en pil skjuts på måfå och dödar den flyende" , om han så är kung eller fotsoldat.

En annan av den Ondes metodiska aktiviteter är att förneka sin egen existens. Han har lyckats ganska bra. Jag minns att jag för länge sedan kallades till en bibelstudievecka och när jag lät meddela att jag tänkte tala över ämnet "Den ondes alla listiga angrepp" ställdes möteserien in. Det var inget intressant  ämne för evangeliska frikyrkliga på den orten. Men jag vet att det hade behövts. Den församlingen finns inte längre. Dess ljus har slocknat och dess ljusstake har flyttats bort. Som det sker undan för undan med fler och fler. Av samma skäl. Utan insikt om sin närvaros betydelse inom ramen för den andliga striden kan bara nederlagen garanteras. Vill man inte veta vad som är Herrens uppgift för församlngen och heller inte utrusta sig för den så kan man inte räkna med att vara välsignad eller bli till välsignelse. Svårare än så är det inte.

Stå emot, stå fasta.. Var huvud, inte svans. "Håll fast vid det ni har". När vi ser dominoeffekten av att den ena efter den andra församlingen förvinner ur tiden förstår vi att Efesierbrevet i sin helhet inte längre har någon betydelse i den kristna gemenskapen. Saker och ting hänger samman över tid. Där sanningen inte förkunnas kan den heller inte finnas. Det som inte undervisas finns varken i medvetandet eller i görandet av det som borde vara viktigt.

στῆτε οὖν περιζωσάμενοι τὴν ὀσφὺν ὑμῶν ἐν ἀληθείᾳ (stå med sanningens bälte väl fastspänt runt era höfter). När vi nu kommer till rustningens detaljer blir vi helt utelämnade t den utrustning som framför alt de romerska soldaterna hade. Judarna själva hade inte rätt att bära vapen.
Paulus hade gott om tillfällen att studera de romerska soldaterna på mycket nära håll.  Han hade noterat att deras knälånga kjolliknande höftskynken hölls på plats av ett bälte. Sannolikt fanns det också möjligheter att förvara eller hänga fast olika attiraljer på bältet, men framför allt skulle det hålla fast höftklädseln under strid så att benen inte blev snärjda av kjolstyget. Sanningens bälte kallar Paulus det.

Vad står begreppet länder/höfter för i bibeln?  Det står för det som är allas vårt upphov. Den sexuella prokreationen. Utan sex hade ingen av oss funnits i världen. Det som döljs av höftklädet är det som enligt Gud bör förbli fördolt och ges ära men inte tillåtas medföra skamliga nakenheter. Att blotta någons nakenhet är en styggelse inför Gud. Sanningen om detta har kastats överbord av hela världen, och gradvis gör kyrkorna det också. Vi har ingen sanning till skydd för våra mest komplicerade  delar. Sex utan ansvar är dagens ordning och dess konsekvenser är förödande. När kärlek förlorar sin förutsättning: heligheten, så övergår den till att handla om något som inte längre är kärlek alls. Det handlar numera mest om lust, om jagbekräftelse och självhävdelse och jagcentrerad personlig tillfredställelse på medmänniskans bekostnad.  Sanningens bälte håller inte samman något längre och därför orkar också blott de få hålla ut i den tävlingskamp som är vår. Man orkar inte springa med kjolar som fladdrar.  Mycket av ångest och nöd  ses i skriften också som något som drabbar just höfterna och det som döljs däremellan. Vånda och nödtillstånd beskrivs som orostillstånd i de nedre regionerna. (Magknipens teologi behöver utredas?)

I båda förbundens grunddokument talas det om omskärelse, Under det förra förbundet som männens omskärelse av deras manliga lem och i det senare förbundet om hjärtats omskärelse för alla troende. Ingen som menar sig älska sanningen kan gå förbi dessa tecken på förbundet. Det som förbundet främst påminner om med den manliga omskärelsen är att deras sexuella kraft måste underställas förbundet med Gud om det skall vara till välsignelse. Det är med sitt kön som människan åsamkar sig en stor mängd möda vånda och synd. Och i det nya förbundet kan ingen tjäna Gud som inte ger sig själv till Gud som ett felfritt offer, där hjärtats omskärelse i klartext betyder: "Ske Din vilja, inte min".

Baalsdyrkan i GT gjorde ett och samma av religion och sexuell utlevelse. Dvs sex uppphöjdes till religions nerv och upplevelse bas. Den nutida fanflykten från biblisk etik går i samma fotspår. Med samma resultat. Mer om det i en annan bloggtext.

Utan detta sanningens bälte ingen stridsduglighet. Ingen alls. Den kommer först i listan och det är ingen tillfällighet. "Herre låt ingenting binda de vingar vilka du en gång har givit åt mig."  Sexuell synd binder till hundra procent. Minns också symboliken i detta med höfterna från  Jesu samtal med Petrus enligt Joh 21:18 "Jag säger dig sanningen: När du var yngre, spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir äldre ska du sträcka ut dina händer, och en annan ska spänna bältet om dig och leda dig dit du inte vill."  Det är inom det självvalda gudstjänstlivets råmärken som människor gör vad de vill, men den som tjänar Gud gör inte vad han eller hon själv vill. Hon tar sina marschorder från Honom som är trons hövding och fullkomnare. Det är inte kroppen som dikterar för huvudet vad det skall göra.

καὶ ἐνδυσάμενοι τὸν θώρακα τῆς δικαιοσύνης (Och iklätt er rättfärdighetens 'thorax' skydd, den rättfärdighet som stavar både integritet och moralisk hållning och består i en tillräknad rättfärdighet, inte en som ni själva tagit till er.) Thorax är det medicinska namnet på bröstkorgen, Bröstskölden nådde från nyckelbenen ner till bäckenet. Det täcker framför allt hjärtat men också alla andra vitala inre organ, lever njure, mjälte etc. I det bibliska språket är det viktigt därför att alla de mänskliga själsfunktionerna anses höra hemma i dem. Men framför allt skyddas hjärtat av den rättfärdighet som tillräknas oss genom att Han blev vår rättfärdighet utan vår förtjänst och utan någon insats från oss för att få den. Vi är rättfärdiggjorda genom tron på Honom. Det var den stora upptäckten Martin Luther gjorde och som är kärnan i den reformerade kyrkans liv. "Så om än vårt hjärta fördömmer oss så är Han större än vårt hjärta." 
Att ha hela sin själ instängd och i säkert förvar bakom rättfärdiggörelsens skyddande pansar är en fristad från en mängd onödiga sorger och tvivel. Det är en befrielse från känslolivets tyranni eftersom tron inte bygger på känsla utan på en sanning som är utanför känslornas maktsfär. Barmhärtigheten, omsorgen, broderskärleken är alla inom detta område. Utan den rätta färdigheten att leva i relation till Herrens rättfärdighet blir våra gärningar lätt vår egenrättfärdighet. Dess motivationer är andra än Guds Andes.  De eftersträvar kortsiktiga bekräftelser av vårt ego, men saknar intresse för den lön som kommer sedan. Den söker människors berömmelse famom Guds erkännande.

Guds "thorax" klinik återfinns i Titusbrevet kap 3:4-7, 14  "Men när Gud, vår Frälsare, uppenbarade sin godhet och kärlek till oss människor  frälste han oss, inte för rättfärdiga gärningar som vi hade gjort utan på grund av sin barmhärtighet. Han frälste oss genom ett bad till ny födelse och förnyelse i den helige Ande,  som han rikligt utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare,  för att vi ska stå rättfärdiga genom hans nåd och bli arvingar med hopp om evigt liv. V 14:  Även de våra måste lära sig att göra goda gärningar och fylla nödvändiga behov, så att de inte är utan frukt."  Dynamiken till ett praktiskt tjänande kommer som ett resultat av denna rättfärdiggörelse; det är inte vårt görande som  skapar rättfärdighet hos oss .  Att skydda hjärtat med rättfärdigheten från Gud bevarar oss också i förtröstan och den barnlika tilltro till Gud som är ett av våra arv.

Den som är 'vankelmodig' dvs utan ett fast hjärta, blir opålitlig i kampen. Paulus hade en uppgörelse med Barnabas om unge Markus. Dennes mod svek vid ett tillfälle på en av missionsresorna och han vände apostlarna ryggen. Paulus ville sen inte mer ha med honom att göra Apostlarna blev ovänner på kuppen, för en tid. Gideons  trupper reducerades kvickt när de ombads redovisa hjärtats tillstånd, majoriteten skickades hem för att de plötsligt insåg att krig är för de modiga, inte för de vankelmodiga och klenhjärtade. Av 32.000 vände 20.000 om på fläcken.  "Vi har inte fått en försagdhetens och klenmodets ande, utan en kraftens och självkontrollens Ande." 2 Tim 1:7

τοὺς πόδας ἐν ἑτοιμασίᾳ τοῦ εὐαγγελίου τῆς εἰρήνης (På fötterna har ni den beredvillighet att stå emot fienden som fridens evangelium ger.) De goda nyheterna om frälsningen har givit er en full beredskap att trampa ormar under fötterna. Ni vet att ni är köpta med ett högt pris, ert egenvärde är definierat av  Herrens död och ni har delat den döde och är nu i färd med att varsebli hans uppståndelses kraft i era liv. Ni kan inte dö, ni övergår bara till mer liv. Ni vet att ni inte har någon permenent uppehållsrättighet i denna värld, ni vet att ni hör hemma någon annanstans. Ni hör till ett släkte som under hot om döden kan säga med full frimodighet:"Om Han än dräper mig, skall jag ändå förtrösta på Honom." Vi tillhör ett folk som inte har sådan aktsamhet om detta livet att vi för dess skull är beredda att försaka hemkomsten till vårt rätta hem. "Om vi har uppstått med Jesus till ett nytt liv så sätter vi vårt sinne och vår håg till det som är därovan, dit där Kristus sitter på Guds högra sida." Kol 3:1-2  Vi ser fienden i vitögat, inget av hans hot kan förmå oss att slå ner ögonen. Vi har med oss en som är större än alla andra makter. Våra fötter är skodda med marschkängor, inte plyschtofflor. Den romerska armén var en marscherande armé med skodon goda nog att trava många mil på kullerstenarna i det romerska vägsystemet.  Deras förflyttningsmodell var den samlade truppens marsch, inte dagdrömmares lullande.

Deras stridsformationer var 'en för alla, alla för en.' Inför anfallande fiender formerade man sköldborgar. Runt om sköldar till skydd, bakom och på sidorna i den fyrkant som bildas av 10x10 soldater, där de som är i de inre leden håller sina sköldar över huvudet och på så vis kan marschera likt en mänsklig pansarvagn.  De hundra soldaterna hade en Centurion som anförare. Inte en som satt i en vagn långt bakom soldatesken och skrek order i Megafon (Mikrofon) utan en som gick med dem i främsta ledet.  Det bibliska mandatet till Kristi trupper är i alla delar samma slags "en för alla, alla för en" modell. Efesierbrevet 4:3-6  "Gör allt ni kan för att bevara Andens enhet genom fridens band: en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp vid er kallelse, en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Far, han som är över alla, genom alla och i alla."
Man kan bara bevara vad som redan finns.

ἀναλαβόντες τὸν θυρεὸν τῆς πίστεως, (Ta tag i och höj trons sköld med vilken ni kan avfärda alla den Ondes brinnande pilar.)  Den romerska kohorten har två slags sköldar. Den ena är den fyrkantiga skyddskölden som är mer statisk och därmed mindre rörlig än den mindre runda skölden som snabbt kan vändas mot svingade klingor eller svävande pilar och kastade lansar. Här handlar det kanske om den mindre, (ca 1 m i diameter) runda och ofta läderklädda skölden. Lädret dränktes med vatten, när fienden la moteld med pilar vars spetsar var lindade med tjärdränkt ull och därför ställde till stor skada på huden, fräste dessa pilar ut i den våta ytan på skölden.
Den ondes brinnande pilar är alla inrymda i begreppen "falska vittnesbörd, orättfärdiga anklagelser, skvaller och förtal  etc etc," Många har betydande brännskador av sådana pilar idag. Armen med denna sköld är rörlig men når inte bak på ryggen. Framåt Kristi stridsmän... ingen reträtt. Paulus kallar denna sköld för "thureia" som betyder dörr. Men det är normalt begreppet för den fyrkantiga skölden som formerar skyddet. Hur som helst kan vi nog vara överens att utan sköld lämnar man dörren vidöppen för allt annat än just tron.

τὴν περικεφαλαίαν τοῦ σωτηρίου (Ta på er "huvudomslutaren", den hjälm till skydd för era tankar och er tillbedjan som är frälsningen.)  Huvudet är det som symboliserar både vår vördnad och vår tillbedjan men också vår sorg och vår klagan. "O Huvud blodigt sårat" ."Du kröner Honom med ära och härlighet". Skammen över  illdådet  sänker blicken på Kain, "Om du har gott till sinnet ser du upp frimodigt, har du ont i sikte faller din blick."  De romerska hjälmarna har sidostycken med skydd för de ömtåliga tinningarna, i förekommande fall också visir till skydd för ögonen. Huvudet som är kroppens kommandocentral där allt övrigt löper samman till den integrerade människan skyddas bara adekvat av Frälsningens Hjälm.
I denna Herrens armé finns det bara soldater som redan känner sin frälsare. Utan hjälm skulle de omedelbart permitteras från striden. De har ingen del i den om de än i övrigt ser alldeles ut som de andra. Deras saknade hjälmar gör dem farliga medarbetare i striden, när de faller drar de med sig andra.

τὴν μάχαιραν τοῦ πνεύματος, ὅ ἐστιν ῥῆμα θεοῦ (Och greppa tag i och lär dig hantera Andens svärd, som är Guds ord.)  Det förekommer olika slags svärd i den romerska armén. Detta är det kortare och personliga handvapnet  (machairos) som alltid är till för strider in på bara kroppen. Det saknas lans i dessa soldaters utrustning, de har heller inte något 'broadsword' (romfaia) alltså slagsvärd, utan ett vapen som är till för att värja sig mot angrepp.

Jakobs brottningskamp med Herren ängel ger en vink om närkampens  intensitet.

Denna rustning är en daglig utstyrsel utan vilken ingen ställer upp till tjänst. Hur sker detta påtagande av rustningen? När det sker är väl lätt att besvara, innan man lämnar sitt nattläger bereder man sig för sin dag. 

διὰ πάσης προσευχῆς καὶ δεήσεως, προσευχόμενοι ἐν παντὶ καιρῷ ἐν πνεύματι, καὶ εἰς αὐτὸ ἀγρυπνοῦντες ἐν πάσῃ προσκαρτερήσει καὶ δεήσει περὶ πάντων τῶν ἁγίων.

"Gör detta under ständig bön och åkallan och be alltid i Anden.
Var därför vakna och håll ut i bön för alla de heliga."

En kollektiv och gemensam attityd till ett gemensamt liv i Herrens armé gäller alla de heliga. Förbön är rustning och påklädande till lika. Jag tar under bön på mig plagg efter plagg eller utrustningsdetalj efter detalj tils jag är redo att gå till fronten. Jag går inte ensam. Jag går med de andra  som tjänar samma Herre vid samma frontavsnitt.

Idag är dessa tankar minst sagt skymda av så mycket annat. Men om vi inte vaknar över stridens verklighet och inte vill klä oss för kamp har vi redan förlorat även denna strid. Motståndaren, Satan, erbjuder aldrig vapenvila, han vet att hans tid är kort.

Där är han mycket klokare än Guds församling." Skall människosonen, när han kommer, finna tro på jorden?"


Teddy Donobauer, Doncaster  25 maj 2018




Share:

No comments:

Post a comment

Mest lästa

Senaste inlägg