""Jag säger er: Om de tiger kommer stenarna att ropa.."


Gud har uppenbarat sig i hela sin skapelse, och i sitt ord. Vad man kan känna om Gud är nämligen uppenbarat i hans skapelse. Därför är det inget att förvåna sig över att ingenting är lämnat åt slumpen i något av allt Guds handlande. Han handlar långsiktigt från skapelsens begynnelse för att ge exakt rätt inramning i den fysiska verkligheten för det andliga skeende som på djupaste sätt påverkar och ödesbestämmer hela världen. Själva jorden är delaktig och görs medberoende av allt det so sker på den. Den lider under samma villkor som människan.  Den suckar som en kvinna i barnsnöd för att bli befriad från sitt ok. Den rister och bävar för att bli fri.(Rom 8:20-22)

Genom att göra tron till en helt och hållet 'andlig och/eller' intellektuell fråga kastar vi bort den ena av Guds två böcker. Att vi blir 'endels' seende är därför bara naturligt, men inte mindre klandervärt. Jesu undervisning präglas av att ju djupare den sanning som han vill belysa är, ju naturligare bilder använder han.  Allt från liljor på marken till sparvar i häcken, all från rävars kulor till fåglars bon, allt från fiskar med mynt i mun till duvan som en sinnebild för Guds ande. Ja hela skapelsen prisar honom och han bejakar den och lyfter upp den inför våra ögon.

När Job i sin kamp för att förstå vad som sker bortom den andliga kulissen finner att det tryter med argument i hans försvar för sin gudsbild så kan han inte heller undgå att hänvisa till den övriga skapelsens medverkan för att förstå världen och Gud. (Job 12:7-12)

Landet som idag är den hetaste politiska potatisen på jordklotet hörde från tidernas begynnelse till de s k kananeiska folken. En serie stammar med tveksam moralisk hållning som genom sina synder mot skapelsen och Skaparen försatt sig i farozonen att utplånas från jordens yta bor i landet och har orenat det i decennier. Medan Abram ännu är i Ur i Kaldeen kallar Gud honom att lämna de sina och dra till det som kallas löfteslandet. "Gå ut ur ditt folk och från din släkt och din fars hus och bege dig till det land so jag skall visa dig.  Där skall jag göra dig till ett stort folk och du skall bli en välsignelse." (1 Mos 12:1f)  

Med sin brorson Lot kom han till löfteslandet. Där var det på den tiden radikalt annorlunda än dagens kartor visar. Hela landet var som Egyptens land, överallt var det vattenrikt och frodigt på hela Jordanslätten. I Egypten rann Nilen mot norr och skapade nildeltat och var själva förutsättningen för Egyptens rikedomar. I löfteslandet rann Jordan från sina källor i Banias i norr vid foten av Hermons berg ner genom Huledalen och genom våtmarkerna där, rann till Tiberias, eller Genesareth eller Kinneret sjön och rann sedan obehindrad hela vägen till det som idag är Eilat i norra ändan av Akabaviken. Något dödvatten fanns inte i Jordandalen.   Bara levande vatten, bördig åkermark och ett myllrande liv av människor och djur. "Innan Herren ödelade Sodom och Gomorrah var den nämligen sådom Herrens lustgård, som Egyptens land ända till Soar." Lot valde att bosätta sig där.

Herren sa till Abram efter Lots utflyttning:"Lyft din blick och se dig omkring från den plats där du står, mot norr och söder, mot öster och väster. Hela det land som du ser skall jag ge åt dig och dina efterkommande för evig tid... Bryt upp och vandra omkring i landet i hela dess längd och bredd, för jag skall ge det åt dig." 1 Mos 13:14-17

Där döda havet nu ligger låg då Siddimsdalen. Där nere bor Lot. Han har oturen att hamna i en av de konflikter som alltid blossar upp bland människor som vill äga vad andra har  och han blir byte åt en koalition stamhövdingar. Hans farbror Abraham rycker ut och återtar allt byte och räddar Lot från sitt öde. Vid återtåget till Hebron där Abram bosatt sig möter han kung Melkizedek (Rättfärdighetens konung) i  Salem (senare Jerusalem) och där firas bibelns första nattvard med bröd och vin. (1 Mos 14:18f)

I 1 Mos 18 kommer domen över Sodom och Gomorrah och den enskilda händelsen skapar grunddragen i den topografi som i stora drag är dagens. Hela Jordandalen utsätts för en gigantisk förkastning där jordskorpan viker ner sig som en fallucka och där det förut hade varit en jämt fallande flod sjunker  området runt Tiberias ner till ca 100 meter under Medelhavets yta och sänkans djupaste del hamnar 398 m under Medelhavets yta. Dess största djup 300 meter till ner i djupet. Denna förkastning fortsätter via Afrikas horn ner genom Östafrika och kallas där Rift Valley. Lär vara synlig från rymden.

Jordandalen kommer så att övergå från ett vattenrikt och bördigt flodområde till den besynnerliga och unika sammanställningen av ett levande vatten i norra landsändan och ett massivt mineralmagasin utan varje tillstymmelse av liv i den södra ändan. Med undantag av några saltälskande mikroorganismer som finns just i bräckvattnet där Jordan flyter in i Arabah är det en enda mineralbank. Smältvattnen från längst i norr, snösmältningens minerallösande effekt, leder mycket näring till trakten runt sjön 'Lyran' (heb Kinneret) efter sin form. Det resulterar i ett mikroklimat och odlingsförhållanden som saknar motstycke i världen. Vissa grödor ger fem skördar om året! Omsättningen garanterar balansen mellan vattnets uppslammade nyttoämnen. Liv liv och åter liv!

Samma vatten, med samma näringsrika innehåll flyter sedan ner från Kinneret till Döda havet. Ett antal smärre, ofta säsongsbetonade bifloder ökar tidvis på vattenmängderna. Den viktigaste kommer österifrån och heter Jabbok. Dess historiska betydelse är flerfaldig. Där vid ett vadställe avgjordes en mans öde. En man som hette Jakob men under en brottning med Herrens ängel blev han slagen på höften så att han blev låghalt. Och fick ett nytt namn. Det gamla betydde: "Den som förskjuter, tränger undan, tar en annans plats". "Du skall inte längre heta Jakob utan Israel, för du har kämpat  Gud och med människor och segrat."1 Mos 32:28

Där Jabbok flyter in i Jordan ligger en stad som heter Adam. Mitt emot på andra stranden ligger en liten ort som heter Saretan. Det betyder 'den som står emot'. Ordet är av samma slag som och på samma rot som 'Satan'. Satan är inte ett egennamn utan en funktionsbeskrivning. Han är Guds och människans främsta motståndare, åklagare och själafiende. Han heter annat, som exempelvis Lucifer men han är satan: motståndaren.

Alla världens floder, åar, bäckar och andra vattenflöde har en sak gemensamt. De existerar därför att de har ett 'fall' inbyggt i sig. Floder rinner aldrig uppför utan bara nedför. Så vitt mig bekant är Jordanfloden den enda floden i världen som heter vad den är. Efter roten YRD som ger verbet 'Yarad' heter den Yered. Det betyder falla, störta ner i en ravin, flyta, etc  Den heter alltså vad den är. Som om den var den enda floden i världen. Precis som Adam som inte heller hette det utan var det: dvs av jorden. Namnet är sekundärt s a s.

Nå vem kan läsa om dessa senaste tre tingen om detta land utan att höja på ögonbrynet? Floden 'Fall' flyter fram mellan "Adam" och "Sa(re)tan"?   Var skedde detta i den andliga verkligheten? I lustgården! Där mötte Satan kvinnan som förledes att äta och gav åt Adam som ENSAM ses som vållande till vad? Synden som medförde att vi alla sedan Adam är DÖDA. Andligt döda. Efter det mötet är hela mänskligheten 'dödfödd'. Titta nu på hela floden från Hermon i norr till Döda Havet.

Ur landet samlas vattnen till floden som flyter neråt, skapar deltat i Huledalen och skapar Lyrans sjö, Som sedan meandrar vidare söderut och kringlar sig genom dalen ner till den många gånger större saltsjön.
Om ni kisar lite ser ni något annat: I norr moderns blodsystem, sedan moderkakan och sedan navelsträngen och det dödfödda barnet ännu i sitt våta salta hav. Hela syndafallets verklighet i en jordisk, fysisk och topografisk form. Nerven i löfteslandet är denna sammanhängande naturordning. Skapad av Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.

Bilden ovan är av en moderkaka. Så ser det ut som har livnärt varenda av oss i moderlivet. Detta är den central där utväxlingen av näringsämnen skedde. Det  var barriären som förhindrade att sjukdomar och annat spreds mellan mor och barn. Det var här som blodomloppen skildes så att barn och mor kan ha helt olika blodgrupper.
Ser ni att formen är väldigt lik Genesaret/Tiberias/Kinneret?

Navelsträngen är ett under av komplexitet och transportmedel. Jordan är samma livsnerv i Israel.

Det är Jordan som Israels folk måste korsa för att komma in i landet. Men floden var strid, så som den är under skördetiden då den svämmar över alla sina bräddar (Jos 3:15) Ingen stiger ner i en brusande flod med nationens dyrbaraste ägodel: förbundsarken, och tror att fyra man som medelst bärstänger håller en förgylld träkista på sina axlar skall stå pall mitt i flodströmmen. Det var bara ett steg i absolut lydnad som lät prästerna kliva ut i det dödsbringande flödet. Då stannade vattnet av uppe vid Adam! (Jos 3:16) Så kunde de stå mitt i den nu torrlagda flodfåran och hela folket passerade över torrskodda. "Vattnet som flöt ner mot Hedmarkshavet, Döda havet, blev på så sätt helt avskuret." (Jos 3:16-17)

Trons lydnad leder till ännu en anmärkningsvärd och central del i den kristna tron, också den intimt förknippad med Jordan. "Eller vet ni inte med er att alla vi som är döpta till Kristus Jesus är döpta till hans död? Vi är begravda med honom genom dopet till döden för att leva det nya livet, liksom Kristus är uppväckt från de döda genom Faderns härlighet." (Rom 6:3-5)

Var döpte Johannes? Var döptes Jesus? (Matt 3:6, Mark 1:5, Joh 3:22-23) "Vid Ainon, nära Salim för där fanns gott om vatten."   Dopet som symboliserar vår begravning till nytt liv sker först i Jordan.

Vattnet i flödet blev hejdat vid inloppet av Jabbok. En händelse som upprepades i modern tid 1927 när jordskred täppte till hela floden och torrlade dess södra del för en tid. Utan att detta skedde hade Israel inte kunnat komma in i löfteslandet. När floden flyter fritt igen är den samma vatten som nu de troende nedstiger i för att begravas med Kristus och uppstå till nytt liv. Det är den torrlagda flodfåran som öppnar för det förra förbundets folk att inta landet. Det är den brusande floden som är ingången till det nya förbundets folk att inta sin arvedel.

Hedmarkshavet, alltså: Döda havet symboliserar den andliga verklighet som råder över hela mänskligheten. Alla är vi genom skriftens ord om lagen underlagda döden. I Adam dog vi alla. Vem skall göra oss levande igen? I den andre Adam förstås. Norra ändan av Döda havet ligger ungefär på samma breddgrad som Jerusalem. Det dödfödda fostret kan inte i sig själv längre ta den näring som kommer från norr. Navelsträngen är avskuren före födelsen och fostret är dött.

Hur skall detta kunna vändas? Vad sker i Jerusalem? Eller hellre ännu, vad skedde? För fastän det fysiska landet fortfarande bara bär Dödens vittnesbörd så har det i den andliga världen skett det mest fantastiska tänkbara. Det den första Adam förbröt har den andre Adam redan åtgärdat genom sin död i Jerusalem!

Profeten Hezekiel vet att berätta den vision som Herrens ängel visade honom i det 47:e kapitlet.

Han ser en vision om en tempelkälla där det från platsen under altaret rinner ut en ström av levande vatten. Den flyter runt hörnet mot öster och fortsätter rakt fram. Templet låg på berget Sion. Öster om det ligger Kidrons dal och därefter  fortfarande rakt österut ligger Oljeberget. Visionen säger att ängeln mätte upp sektioner av den tilltagande floden. Profeten ombeds stiga ut i vattnet som på mindre än 2 km  (4 x 500 m) är en flod så strid att den bara kan bemästras av en simkunnig.. Men två kilometer öster om Sions berg ligger i dag Olivberget i vägen. Men i visionen är det inte längre ett hinder. Och vart flyter vattnet? "Vart är vi på väg?"

"Han sade till mig:"Har du sett det du människobarn?" Sedan förde han mig tillbaka upp på flodens strand...Då sade han till mig. Detta vatten rinner fram mot östra delen av landet och flyter ner över hedmarken och sedan ut i havet. Vattnet som bröt fram rinner till havet, och vattnet blir då SUNT!" (Hes47:8f) Hela Döda havet blir som ett enda fiskeläge från En Gedi till en Eglajim... (norr till söder) Det är ju totalt otänkbart för oss som har ploppat omkring som korkar i dess labra vågor med sina 30% salthalt. Men det kommer att ske.

Men vänta nu. Varför är döda havet dött? För att det bara har inflöde och avdunstning men inget utlopp! Vad hjälper det om det nu tillförs mer vatten? Det blir ju bara återigen en större sjö. Om inte landet återställs till det som det var före domen över Sodom och Gomorrah! För först då är landet på nytt ett genomströmningsland. Ett där tagande och givande kvittar varandra, där omsättning garanterar balansen i näringen.

Håll andan. Vi känner alla till hur hela det andliga livet kan vara som antingen Genesaret eller som Döda havet. Vi har smakat det tillkommande goda en tid och vi har flödat över av tacksägelser, av kärlek och av hopp och tro. Men sen kom de bittra dagarna. Varför kom de? För att vi slutade ge och nöjde oss med att ta emot. Vi växte åt alla håll, men gav inte längre något vidare! I varenda kristen gemenskap finns det ännu några som likt Genesaret är mindre i storlek men har en livlig omsättning genom sig. "Saligare är att giva än att taga" 

Och överallt har vi  också Döda hav. Teologiskt korrekta, obrottsligt rättfärdiga, välmående och totalt likgiltiga saltpölar, utan minsta ambition att någonsin vara annat än lager för mineraler vars egentliga och enda mening det är att de skall göra jorden bördig, men som hos de 'döda' glittrar i solskenet utan att livnära något alls. Men stora är de. Större är de än 'lyrfolket'. Och sönderpredikade. De har hört allt, har varit med om allt, kan allt, men gör inget. Oavsett hur 'stark' predikan är och hur den för ögonblicket drabbar dem räddas de av kyrkkaffets andhämtning så att de likt ett toffeldjur kan återta sin ursprungliga form utan någon förlust av sin dödhet. När de tackar för predikan kan talaren må illa.

Varenda jul har alla ni som läser det här sjungit med i den älskade psalmen. "Bered en väg för Herren." Det är en uppmaning  från en annan profet; Jesaja  I sitt fyrtionde kapitel låter han höra: "En röst ropar i öknen: "Bana väg för Herren, gör vägen rak i ödemarken för vår Gud. Varje dal skall höjas, alla berg och höjder skall sänkas. Ojämn mark skall jämnas, kuperat land skall bli slätmark." Herrens härlighet ska uppenbaras, alla människor skall se det tillsammans, för Herrens mun har talat det."( Jes 40:3-5)

Tror vi verkligen att profeten bara skrev det för att vi skulle sjunga det varenda jul? Utan minsta insikt om vad det konkret kommer att betyda?  Eller var det möjligen så att han vet att det som en gång skedde på grund av Guds dom, en nästa gång skall återställas genom Guds rättfärdighet?

Varje dal skall höjas! Jordan skall återfå sin frihet att rinna ut där det en gång gjorde det nere i Akabagolfen.
Varje höjd skall sänkas! Olivberget skall bort ur vägen! En livsflod skall gå ut från Sion och göra Hedmarkshavet sunt!! Vakna!
Men hjälp oss Gud, när skall detta ske? Hur ska vi kunna förbereda oss om vi inte vet när?
Jo men visst har Herren sagt det också i klartext.

"Se Herrens dag kommer! Då skall man dela bytet bland er, för jag skall församla alla hednafolk till strid mot Jerusalem. Staden kommer att intas, husen plundras och kvinnor våldtas. Halva staden skall föras bort i fångenskap. Men de som är kvar ska inte utrotas ur staden. Sedan skall Herren gå ut i strid mot dessa hednafolk, så som han stred förr på drabbningens dag. På den dagen ska han stå med sina fötter på Olivberget, mitt emot Jerusalem, österut. Och Olivberget skall klyvas mitt itu, från öster till väster, till en väldig dal. Hälften av berget skall vika mot norr och den andra mot söder. Och ni skall fly ner i dalen mellan mina berg för dalen mellan bergen skall sträcka sig till Asal. Ni skall fly som när ni flydde för jordbävningen på Juda konung Ussias tid. Då skall Herren min Gud komma med alla heliga med dig." (Sak 14:1-5) Jfr Matt 24:3-14

Världens hat är alltmer riktat mot Israel och Jerusalem. Alltfler nationer bidrar till att bygga upp ett massivt hot och hat mot Israel sådant det är. Israel av idag är inte vad Israel skall bli när det har sett och förstått sin Messias. Men det är i det landet och i det folket som Guds väldiga gärningar ännu en gång kommer att äga rum. Och ingen Margot Wallström eller Donald Trump kan göra annat än bli del av det skeendet. De har ingen aning om att de bara är bönder i främsta ledet på det historiska schackspelet.

"När han hade sagt detta såg de hur han lyftes upp, ch ett moln tog dem ur deras åsyn. Medan de såg mot himlen dit han steg upp, stod där plötsligt två män i vita kläder hos dem. De sade: "Galileer , varför står ni och ser upp mot himlen? Denne Jesus som togs ifrån er till himlen, han skall komma tillbaka på samma sätt som ni såg honom stiga upp till himlen."  Då vände de tillbaka till Jerusalem från berget, som kallas Olivberget och ligger nära staden, en sabbats väg därifrån." (Apg 1:9-11)

Det som skedde i Jerusalem var att den i Adam döda mänskligheten genom den andre Adam blivit återupprättad och ett nytt liv har erbjudits människan. Landet i sin helhet, å andra sidan, predikar ännu syndafallet för att dess budskap skall leda folken till omvändelse och bättring. När den nådatiden är slut kommer det skede efter vilket ingen omvändelse eller bättring längre återstår. Men landet skall också återställas.. "Ni skall få höra om jordbävningar...." När en jordbävning jämnat moskeérna med marken kan tredje templet kanske byggas?

"Framför allt ska ni veta att det i de sista dagarna kommer hånfulla människor som drivs av sina begär och som hånar er och säger: "Hur går det med löftet om hans återkomst? Sedan fäderna dog har ju allt fortsatt precis som det varit sedan skapelsens början."

De bortser medvetet från att det för länge sedan fanns himlar och en jord som uppstod ur vatten och genom vatten i kraft av Guds ord. Genom vatten och Guds ord dränktes den dåtida världen och gick under. Men de himlar och den jord som nu finns har genom samma ord sparats åt eld och bevaras fram till den dag då de gudlösa människorna ska dömas och gå under." 2 Pet 3:3-7

Om inte vi talar vad sant är, då skall stenarna ropa! Det gör de, hela landet ropar ut trons grunder, syndafallet och frälsningen tillika. Inte blott det ena utan även det andra!

Ni kommer att ha en ny syn på landet om ni åker dit.
Teddy Donobauer
15 mars 2017






Share:

No comments:

Post a comment

Mest lästa

Senaste inlägg