"Jag finner inte det eviga livet på Facebok"

"Jag hittade ingenting om hur man får evigt liv på Facebook."

I det dagliga flödet av en fullständigt absurd blandning av olika informationer kom detta från en av mina vänner på nätet. Sen lade jag mig att vila min vanliga power-nap. Vaknade till och såg neonskylten: "Ingenting på Facebook har evighetsvärde", nå det var ju ingen direkt nyhet.

Facebook är designat och framtagit för att vi skall leva i illusionen om allt det pågåendes egenvärde. Vi ska inte ha tid att fråga några stora frågor, vi ska upptas av en makthavares frisyr, vi ska reta oss på att det som den ene gör får den andre inte göra. Vi ska upptas av vad som är ögonblickligt och hastigt övergående. Vi ska inte leta efter guld utan nöja oss med att svämmas med i gyttjan av mänsklig banalitet. Vi ska inte fråga efter mening., vi ska nöja oss med att mediet ger sken av betydelse.

Vi ska helt enkelt avledas från att tänka, och reduceras till att "reagera" alltefter den algoritm som bestämmer vad vi ens får se i vår inbox. Eftersom vi för ofta bara intresserar oss för det tillfälliga så får vi aldrig det riktigt väsentliga för ögonen, och om vi får det är det inbäddat i så mycket skräp att själva flödesförloppet hindrar oss från att hinna stanna upp och reflektera. Nyckelordet är 'nästa och nästa och nästa', var så god och svälj.

Nu är detta inget nytt. Min blogg heter 'sub sola nihil novus', som är latin för 'inget nytt under solen'.
Allt som finns har funnits förr skulle visdomens röst ljuda. Det är inte alldeles sant för på ett sätt är allting nytt. Den informationsteknologi vi har tillgång till bjuder nivåer av informationsflöden som ingen gång i historien varit möjliga förut. Så hastigheten på det som ständigt strömmar emot oss är ny. Men innehållet är det inte.

'Nu förhöll det sig med folket i Aten, att de hela tiden inte ägnade sig åt något annat än att flänga efter något som hade nyhetens behag."  En dåtida kultur beskrevs av en trons turist med en liknande förvåning som den vi upplever i dagens flöde. De hade tydligen inget bättre för sig än att hela tiden leta efter något uppseendeväckande. De var så uttråkade av vad de hade att de bara såg värde i vad de ännu inte kände till. De underskattade betydelsen av det som hade gjort dem till en framstående kultur till den grad att de föll sönder inifrån för att till sist uppslukas av just dem som utnyttjade deras förlust av kärna och därför kunde reducera dem till slavar och underlydande i en helt ny värld för vilken de saknade all motståndskraft.

Det var där Paulus av Tarsus noterade deras vilsenhet och deras tidsbundenhet och den fåfänga jakt på nyheter som bara serverade dem upphettade rester från gårdagens förhållningssätt och ideer. Där sa han: "Jag ser att ni har gjort religion av i princip allting, ja ni har till och med garderat er med både hängslen och livrem genom att till och med ha gjort ett altare åt 'divus incognitus' den okände guden.  Det är synd att ni i all er jakt på de verkliga nyheterna ännu inte hört talas om den sanning som inte är ett irrbloss i flödet utan är den hemlighet som redan innan världens grund var lagd  har varit i görningen. Den okände gud ni har projicerat är den Gud som inte är ett objekt utan är själva tillvarons grund, utan att ni vet om det är det i Honom som vi lever, andas och existerar. Med denna er okunnighet har Gud haft överseende ända tills nu, men nu har Gud bjudit människor överallt att omvända sig från detta fåfängliga förhållningssätt och  göra bättring, för en dag är bestämd på vilken hela världen skall ställas till svars inför en rättfärdig man som genom sin uppståndelse från de döda har fått behörighet till att döma."

Uppror bland atenarna, de förnärmade till höger, de nyfikna till vänster, de filosofiskt skolade delade i två läger: naturalisterna som inte trodde annat än de kunde se, och supernaturalisterna som trodde att ideerna om tingen var självständiga från tingen och fanns i den osynliga världen. En del fattade omedelbart och slog följe med Paulus.

Vad fattade de? Att om någon hade uppstått ifrån de döda är livet inte tidsbestämt. Det ser ut att vara en del av tidens förgänglighet men har en inneboende vägran att acceptera att allt bara tar slut för att kroppen når sin maximala brukartid. När kroppens "bäst före" tid gått ut finns det för mycket kvar. Omgiven som människan är av en fullständigt gränslös strävan efter bestående och permanens i allt från litteratur till arkitektur, från tanke till text, från tillfällena till det bestående, har hon en naturlig motvilja mot att ingenting annat vara än sin förpackning. Världens samlade kultur visar strävandet efter "immortality". När människans praktverk Titannic sjunker i djupet sjunger Celine Dionne "Immortality" . We don't say goodbye, we don't say goodbye. In my journey to eternity... my soul will never end..

"Gud har lagt ner evigheten i våra hjärtan, dock så att vi inte någonsin kan begripa hur". Men evighetsvarelser är vi hur vi än intalar oss att det är över när kroppen viker ner sig för det gemensamma och slutliga öde vi alla kommer att få möta. Vår biologiska död.

Från världslitteraturens stora drama 'Hamlet' citeras ofta 'Att vara eller inte vara, det är frågan..att sova , sova! Kanske också drömma? Se däri ligger knuten! Ty i den döden- Vad drömmar i den   månde komma, när stoftets tunga skrud vi kastat av, - Det tål att tänka på.   Den tanken skapar hela vårt långa levernes elände! Vem skulle inte... om det inte vore för  fasan i det oupptäckta landet från vars gränser ingen kommer åter."

 Men för Paulus och för oss som har förstått vad Mannen från Nasareth har gjort för oss är det inte fasan i livet bortom kroppen utan glädjen som kallar. För det eviga livet har två möjligheter. I det ena heter det 'ske dig efter din vilja' i det andra heter det 'ske mig efter Din vilja'.  Beslutet om vilketdera som väntar tas här. Det var därför Paulus och så många med honom var beredda att vända upp och ner på all samhällsordning, ta gigantiska riskere för sitt eget liv, ifrågasätta alla invanda föreställningar, genom att predika Kristus, hans död och uppståndelse. Om Kristus har uppstått eller inte är en absolut nyckelfråga. Att tro sig om att kunna göra anspråk på att vara troende fastän man vägrar bekänna uppståndelsen är att göra både Gud och miljoner vittnen till lögnare.

"Detta är evigt liv: att de tror på dig, den ende Sanne Gud och den som Du har sänt, hans Son.. Den som har Sonen har livet. Den som inte har Sonen har det inte"

Herre jag tror, hjälp min otro!

Det eviga livet är inte en tidsutdräkt av det liv som bjuds här utan det är den kvalitet av liv som finns i Kristus själv och som vi blir delaktiga i genom att omvända oss från dödens väg till den väg som är Hans och genom att bli som barn och ta emot Honom som själv är livets ord. Den första människan, Adam var en levande själ, den andra människan, den andre Adam, dvs Kristus av Nasareth är en levandegörande ande. De som tar emot Honom har det eviga Livet. Svårare än så är det inte.

Det är inget nytt budskap. Det är bara bortglömt, undanskymt, ifrågasatt och ignorerat.

Till vilket pris?


Teddy Donobauer 13 Februari

Share: